Att vara textil- och träslöjdslärare har sin baksida. Det är så himla kul att få handleda de ivriga ungdomarna att skapa sina egna alster. Jag har precis haft sista lektionen idag. Den femman gör mig särskilt glad för det finns en iver hos dem som sällan syns i grupper, i hela gruppen. Just nu syr de ett kuddfodral med nioruta. Vi har pratat storlekar och sömsmåner och färgval. Eleverna har lärt sig massor om just dom frågorna och jag har också lärt mig en del från eleverna. En relevant fråga från en elev kan ställa allt på ända och då gäller det att kunna ge svaret eller i alla fall ta den till diskussion på fullaste allvar. Det kan också vara svaret på min en fråga. Som när jag frågade: Ni ska klippa nio rutor som är 15 cm x 15 cm, hur stor blir ytan då? Då svarar en elev 90 cm. Hmm. Det är ju också rätt, men då måste jag förklara varför jag vill ha fram ett annat svar.

Eleverna bloggar, kika in här o kolla.

Nu längtar jag hem o slöjda. Ikväll tror jag att symaskin åker fram.
Eller så hamnar jag framför datorn på kvällens on-line stickcafé!
Borde ju sticka klart pippitröjan …