Halloj igen, nu har en ny dag snart gått till ända, och alla nu som varit idag är redan borta, men det kommer alltid nya, oj nu är jag tvungen att springa till ugnen, ….sådär ja nu är kladdkakan färdig, åh luktar himelskt, innehåller pecannötter, kokos, valnötter å så socker å de vanliga, det blir finfint till den norska deckaren som är ikväll! Men var, var jag nu då, jo, mina studier var avklarade och mitt nya liv som kyrkogårdsarbetare började.

Under all denna tid har jag gått massor med hanverkskurser, bla en handledar utbildning på distans som sträckte sig över två år, kvällskurser i keramik både onsdagar och torsdagar, det ökades ut till veckolånga sommarkurser på PKI skolan i Lidköping, fantastiskt, alla vännerna, Ann, Maria,Ulrika, Lena, Siri ja  jag kan fortsätta i evighet, för så många år gick jag där, tillslut sa den dåvarande rektorn,  Men Marika, nu får du ge dig, börja på helårsutbildningen istället, Du är inte klok sa jag, det går väl inte..

Men som jag skrev igår, allt vi säger till en annan människa, lagras och tas om hand om vid lämpligt tillfälle, och dessa ord, låg där och skavde, och jag tänkte, ja ja jag gör inträdesproven iallafall, och det tog inte länge förrän jag med darrande händer stod med kuvertet, och där stod, Du hälsas välkommen till….Men herre min gud, va gör jag nu? Jo då jag fick ledigt för studier, det blev 1 år, 2 år 3 år och en tremin på 4 året och det var i somras det, ja ni kan ju fatta, hur mycket har jag inte lärt mig och hur mycket förstår jag att jag aldrig kommer att lära mig. Men under dessa 3 1/2 åren har jag bara frossat i allt som har med lera, glasyrer, litteratur, föreläsningar, porslin, workshops mm mm att göra, och Tack tack tack till Kent, Inger, Bengt, Gullvi och Nina som stått ut med alla frågor som en kermikfanatiker kan ha.

Så nu har jag keramiken som en hobbyverksamhet, men för mig är det så mycket mer än hobby, det är mitt sätt att leva, min ventil, jag skapar det jag vill och behöver, jag är ingen brukskeramiker utan mera oneofakind tillverkare, och folk gillar det jag gör, vilket naturligtvis är fantastiskt kul och otroligt, men kanske inte det viktigaste, det viktigaste är att jag ger alla dessa skulpturer liv. Grisar, hundar, pingviner, fåglar you name it, under mina händer föds de, jag har fått möjligheten att utveckla något som fanns inom mig och det är så fantastiskt stort. Att jag vågade, för jag är ingen kavat person, utan gör ofta det som jag tror förväntas av mig, men jag kan inte nog säga hur mycket dessa skolor betytt.

I morgon tänkte jag skriva lite om vad som driver mig och hur jag får till mina former i leran, sedan stickar jag massor, kanske hinner jag med att skriva om det oxå.

Bara lite allmänt: I kväll skulle vi och min älskade systers med man och barn gått tipsprommis + minigolf med Thor for runt på himlen med hästar och påk så det blev intet, utan istället stickade jag 4 st linsjalar och gjorde rosor i keramik, härligt det också fasst på annat sätt. Vi hörs i morron, tjing