Du lindar av olvon en midsommarkrans – så börjar en av de vackraste sommarvisorna jag känner till, texten är av Rune Lindström och säger så mycket.

Midsommar är en tid med många traditioner, mina barndomsår firades midsommar med dans och lekar runt midsommarstången vid den gamla prästgården i Seglora med en blomsterkrans i håret och ben fulla av dans.

Fortfarande bjuder hembygdsföreningen in till midsommarfirande, kortet är inte från i år men jag förmodar att många av de som var med då även i dag på förmiddagen varit där och klätt midsommarstången med eklöv och lupiner. Om några timmar återkommer de för en sväng runt stången, en tur till tombolan och lite fika tillsammans med vänner.

Hur många tar en kvällspromenad i skymningen, kanske i månens sken, för att plocka sju olika sorters blommor att lägga under huvudkudden för få drömma om den tilltänkte? Finns det någon som gör de fortfarande…

Själv tar jag min midsommarpromenad i skymningen – ibland ensam, ibland tillsammans med någon – ut, runt hagarna i vår dal. Min tillsynes planlösa vandring genererar blommor, gräs och örter som får samsas i min bukett.

Jag tar med mig buketten hem och ställer den i ett krus på köksbordet. Sedan tar jag fram min flora och försöker artbestämma så många som möjligt, en del kan jag sedan innan, någon ny hittar jag namnet på, någon går jag säkert bet på men jag njuter av min bukett medan mörker sänker sig över vår dal och månen går upp bakom kullen.

Önskar alla en underbar midsommar – var rädda om Er – ni berikar så många!