Många hjärtebarn föds i familjer som redan innehåller barn. Vi som har småsyskon kanske minns hur omvälvande det kändes när en ny liten individ kom in i familjen och krävde föräldrarnas uppmärksamhet. Om det nya lilla syskonet dessutom är sjukt blir det ännu mer förvirrande, och kanske till och med lite otäckt. Föräldrarna är oroliga och rädda och måste kanske vara mycket hos bebisen på sjukhuset. Kanske är det svårt att förstå vad som egentligen händer och kanske känner sig storasyster eller storebror lite i skymundan?

För att uppmuntra och uppmärksamma hjärtebarnens syskon, hjärtesyskonen, introducerade vi under försommaren 2011 Syskondjuren.

Ett syskondjur får du göra nästan precis hur du vill. Hur stort eller litet du vill, i vilket material och vilken teknik som helst. Sticka, virka, sy, tova, filta, nålbind, brodera, väv eller tälj – allt är tillåtet så länge det är handgjort och har ett hjärta på bröstet. Som Hjärtekatten, men utan ärr. När du är färdig skickar du dem till samma ställe som dina katter. Alla syskondjur samlas in och levereras tillsammans med Hjärtekatterna.

Så kan du inte virka, eller har du gjort så många Hjärtekatter att du börjar bli lite trött i virkarmen, men känner att du fortfarande har lite hjärtevärme kvar att ge? Gör ett syskondjur! Vad sägs om en virkad syskonapa? En stickad syskonkanin? En handsydd syskonsköldpadda eller en tovad syskonuggla? Låt kreativiteten flöda!

Att vara textil- och träslöjdslärare har sin baksida. Det är så himla kul att få handleda de ivriga ungdomarna att skapa sina egna alster. Jag har precis haft sista lektionen idag. Den femman gör mig särskilt glad för det finns en iver hos dem som sällan syns i grupper, i hela gruppen. Just nu syr de ett kuddfodral med nioruta. Vi har pratat storlekar och sömsmåner och färgval. Eleverna har lärt sig massor om just dom frågorna och jag har också lärt mig en del från eleverna. En relevant fråga från en elev kan ställa allt på ända och då gäller det att kunna ge svaret eller i alla fall ta den till diskussion på fullaste allvar. Det kan också vara svaret på min en fråga. Som när jag frågade: Ni ska klippa nio rutor som är 15 cm x 15 cm, hur stor blir ytan då? Då svarar en elev 90 cm. Hmm. Det är ju också rätt, men då måste jag förklara varför jag vill ha fram ett annat svar.

Eleverna bloggar, kika in här o kolla.

Nu längtar jag hem o slöjda. Ikväll tror jag att symaskin åker fram.
Eller så hamnar jag framför datorn på kvällens on-line stickcafé!
Borde ju sticka klart pippitröjan …

Fick världens gallanfall förra natten och det första jag tänker på vilken stickning jag ska ta tag i. Har så fruktansvärt ont, men vet att jag har lindring i stickningen. Det fungerar förstås inte när jag har gallanfall. Utan måste lita till tabletterna.
Men bara tanken att ha nåt för händer och i mitt fall en stickning kan vara nåt som lindrar. Det har jag ju känt många gånger.
Det är avstressande med stickning. Därför har jag också två stickningar på gång i personalrummet som mina kollegor kan ta till vid rasterna.
Skulle också vilja ha en stickning i rasthallen för eleverna. De elever som har textilslöjd i år 8 o 9 tror däremot inte att det får vara i fred. för de små. Men just nu har vi så många som stickar i skolan i många årskurser så det skulle både sprida intresse och lugn. Hade jag tänkt.
Eventuellt ska jag även tillverka jumbostickor till stadens ungdomsgård. Allt för att sprida intresse och även indirekt få till ett välmående.
Kommer så väl ihåg mina tankar när jag startade stickcaféerna i Umeå. Det skulle vara på stadens innecafé för att nå ungdomarna. Och vi nådde ungdomarna. Det var så himla kul Det fanns gånger när det var så mycket stickfolk så ”vanliga” besökare kunde stå frågandes i dörren och undra om de kommit rätt. Eller den gången när Wolfman Jack United (som de hette då) spelade och takten var så snabb att vi inte riktigt hann med i stickandet utan var tvungna att ta stickpauser i vissa låtar. Det var mycket ungdomar, men de härliga tanterna kom på köpet :-D. Det var så himla kul och intensivt. Björkstickorna fortsätter med sina kaféer. Vill du veta när och var så kan du begära att få gå med i facebookgruppen. https://www.facebook.com/?ref=tn_tnmn#!/groups/151561774565/?fref=ts

Om det inte är fysiskt möjligt att delta i stickcaféer så kan man vara med på stickcaféer virituellt.
https://www.facebook.com/?ref=tn_tnmn#!/groups/125866200796666/?fref=ts

Har funderationer att få igång nåt här också. Men det finns inga caféer som har öppet efter 18! Så hittills så har vi träffats hemma hos varandra. Det går bra de å.
För det är nog ingen fråga: Att sticka eller inte.
Plats och tid och umgänge varierar.
Vi stickar så är det bara!

Här får du en länk till en kreativ stickerska.
http://www.claireanneobrien.com/index.php?%2Fwork%2Fknit-stools%2F

Skrev på min blogg om ett konstverk eller installation som tog mig med storm. Kanske just för att det skulle vara möjligt att sticka :-)
http://stickfia.blogspot.se/2012/10/besoka-utstallningar.html