”Om dom ger dig ett linjerat papper, skriv på andra ledden.”

Ofta när jag läser böcker ger jag ofta meningar och ord större betydelse än själva handlingen. Just nu läser jag Det som muser viskat av Nina Burton. Boken tar upp frågor kring skapande och kreativitet men jag tycker främst om boken på grund av dess anonyma bokomslag och för att boken passar perfekt i min jackficka. Det står dock en hel del citat och statistik från kända kreativa personer som ibland får mig att le. Här följer lite tveksam fakta som ett smakprov ur den.

Enligt någon forskare inom statestik så dör högt kreativa människor oftare vid 30 eller 90 års ålder än vid 60 års ålder. En annan forskare menar att detta beror på att dessa har en hög halt av urinsyra i blodet, och eftersom urinsyrans molekylstruktur liknar koffeinets så skall detta ha stimulerat hjärnan.

Människor har i alla tider försöker se och förstå hur ljuset faller i en bild.  Torney Lindgren (författaren med stort F) skriver i en bok att den stora frågan är ju egentligen var mörkret har sitt ursprung. En kväll som denna är jag ganska övertygad om att mörkret har sitt ursprung i Umeå.

Det finns hopp. Jag var på en vårfestival i helgen hemma hos Tunnelbackens kineser. Maten och skratten tycktes aldrig ta slut. Dessa underbara utbytesstudenter!

Jag borde kanske skriva om mitt skapande här på bloggen men den bildväv av papper som jag byggde idag var totalt fri från skapar lust och jag är rädd för att smitta av mig på er läsare.

nu har jag firat med kakbrak och sockerkoman börjar infinna sig. nu börjar det nya året med nya projekt och jag är laddat för att överträffa det första. jag är helt slut. så i morgon är det bara popcorn som gäller. det är viktigt att ta igen sig, det är itne mitt starkaste kort i företagsleken.

den största visdomen jag har fått tilldelad mig de sista året är ständiga samtal och erfarenhetssagor jag fått höra. att ha vänner i olika bransher är otroligt praktiskt för de har olika vinklar. mycket blooar jag med kollegor i tapetserarföreningen då de flesta har befunnit sig i samma sits någon gång.

nu mitt andra år har jag tänkt försöka hitta ett gäng hantverksföretagare att bolla och dela med. är det någon som är intresserad får du jätte gärna komma förbi min butik på burgårdsgatan 18 i göteborg.

i fortsättningen bloggar jag vidare på min privata www.britt.blogg.se läs gärna där om ni vill följa min kamp om att blir lite kaxigare och säkrare som konsthantverkare och tapetsör.

stå på er. you know you´re Right!

i morgon är det ettårsjubileumsdag. jag kännde inte för nått stort jippo som vanlit. utan håller mig till en mindre och bekväm skara. men det ständigt återkommande biten är att när jag har fler besökare än tre finns det inga sittplatser. ironiskt nog finns det massa möbler men sällan några i sittkondition. så i dag ska jag göra en liten eller ganska omfattande rokad av möbleringen.. eller semirokad. och lite sista minuten fix. det är som H säger man städar inte och fixar såvida man väntar besök. det är en bra motiviation.

jag står stadigare på egna ben. det tar sig. det gäller att inte underskatta folket, dom är inte inreserade av vanliga saker. när de är här är det ju får att de vill göra eller ha något annorlunda. jag var med  på en hantverksmässa i lördags. nervöst men roligt. jag blev tillochmed inbjuden till ett hantverkskollektiv för sörsta gången. men jag avstod jag gillar nog att får vara själv. en sak som blev uppenbar var att det finns två reaktioner på mina textilprylar, den ena är oj vad fint och så tittar som på priset och nickar. den andra är vilken fin och så tittar de på priset och säger oj. jag tycker det är ett evigt dilemma att sätta pris på mina egna saker. men någonstans har jag lärt mig på vägen att man ska ta betalt för sitt hantverk för att visa att man sätter värde i sitt arbete. och det eviga tjatet om att det kan jag ju göra själv och här tar hon massa betalt för det. allt är billigare att göra själv. nä nu försöker jag landa i att värdera mina saker lika högt som jag värderar andras. samt om jag verkligen vill att någon ska ha någon av mina saker ger jag bort det som gåva.

och jag inser att jag snurrar till inlägget men det är oerhört svårt det här tycker jag.  om alla tar  ordentligt betalt vid försäljning av en tygpåse (och inte ordentligt som i överpris utan för det arbetet man laggt ner) så skulle några fler förstå att en  egentillverkad tygpåse kostar lite mer än de på ica.  men att värdet sitter i att den är unik och hand gjord.

jag borde nog gå en kurs i det här. finns det?

en favvo grej att göra är att sy ett snyggt raksömsbroderi på en möbel jag klär om. det blir så fint. får några veckor sen fyndade jag två stycken mellansmåstora typ 50tals fåtöljer på loppis. svart mellerad yllefilt ska dom kläs i. nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska sy för bild. jag är väldigt inne på en älgkavl jag ritat för ett tag sen… tvekar. blir de svårsålt. å andra sidan har jag alldig rätt om sånt. humm krävs lite mer tid. det är de värt. när jag väl bestämt mig är jag snabb. bilden är på en av mina kära fåtöljer. jag ångrar fortfarande attj ag inte köpte soffa till…

det är helt galet det här med västkust. jag har inte förlikat mig med något blött droppande evighets regn septembet till mars. jag är helt enkelt uppfödd på snö. så denna höst har två lösningar. ett det snöar när det blir vinter. två jag hittar ett sätt att gå runt det.

det här är min gamla hårfärg. i dag fick jag ny. lite rödare. men det är skitsvårt att scanna in då min scanner står på hyllan högst upp just nu. det är roligt med hår såhår på bild. det är nått läskigt fast snyggt….

på lördag är det dags för ettårsfest för Tusen nålar. jag har valt att köra på ett beprövat hantverkskoncept, kafferep. det är endå kärnan i hantverket… hehe. så nu är jag i full färd med att baka sju sorters kakor. dom här på bilden är min favvo köpkakor, idag skaj ag nog försöka efterapa dom. möjligtvis i en mer stimulerande formtappning.

Björk är verkligen en av mina stora favoriter alltid även som svan eller mitt i dalsland. jag tittar och lyssnar på allt hon gör med stor fascination. det är befriande att se på de som vågar.

i morgon morgon ska jag till junkstyle och klippa mig. har letat som en toka efter bra frisyrer som innebär någon förändring. beslutade mig för att jag ska färga allt eldrött och permanenta det. INGEN tyckte det var en bra ide. men jag tänkte nog gå min väg ändå. men ack det föll då min frisör inte permanentar. så i går kom jag på det. såhär som björk ska jag klippa. det borde innebära att jag  får en skjuts fram i kreativiteten. jag är helt övertygad.

i dag försöker jag hitta på ett tryck som jag ska kunna göra stora och små väskor av. jag tror att det är opraktiskt med vita väskor eller vitt bottentyg under trycket så nu försöker jag komma fram till en lagom färg att ha under… men det är jättesvårt det ska ju gå bra att trycka alla färger på eller någon iallafall… det finns så många. det känns jobbigt att beställa sju meter tyg och sen ångra sig… ååå nä det blir nog vitt ändå. jag får väl trycka stora ytor…. jag ska nog satsa på den första instinkten. eller…

men mest kreativa sida kommer fram då jag gör saker av sånt ingen vill ha, skräp. bästa skräpet är rostigt skräp för det är en så skön färg. det går inte att misslyckas. det kan bara bli bättre eller skräp igen. den här hänger som en tämligen instabil hylla på lilla b i öviks skärgård. där borde man ha hantverkskollo.