Har pratat lite med en vän som ska gifta sej om ett år om jag möjligtvis ska få sy hennes bröllopsklänning. Jag känner bara att det skulle vara en sån ära att få göra det!! För mig är klänningen det absolut viktigaste på ett bröllop ( jaja, dom måste ju älska varann och allt sånt oxå ). Men det näst viktigaste då, är klänningen!!

Hur är det egentligen med det där… du får inte sy din egen bröllopsklänning för så många stygn du syr på din egen klänning, så många tårar kommer du att fälla på bröllopsnatten… Eller vad är det egentligen man säger??

Jag behöver ju i och för sej inte oroa mej för att inte få sy min egen klänning för min pojkvän har redan bestämt att vi ska ha ett vikingabröllop. Vi ska alltså stå på en stor sten mitt ute i skogen med alla våra vänner och släktingar stående i en ring runt oss. Och då borde man väl köra fullt ut på vikingatemat och ha ett björnskinn virat runt sej istället för en vit fin klänning…

Undra om jag måste fånga björnen själv oxå??

Det är även mycket annat som måste göras, som det alltid är!! Det är nu sista terminen jag läser innan jag ska ut i stora världen och lära massa barn att sy och sticka, knyppla, virka och väva….. och allt annat jag lärt mej under min utbildning, och mina kvällskurser, som jag älskar att gå på =).

Men om man är som mej, och alltid har ett kli i fingrarna och ett sug av att få skapa saker hela tiden, hur upptagen med annat man än är… då kan man bara inte lägga handarbete och pyssel på hyllan och bara ägna sej åt skolarbete och jobb….

Jag har kommit in i en period av stickande och virkade. Jag tar med mina stickor vart jag än går, och vill knappt gå och lägga mej på kvällen om jag inte först få göra klart mitt pågående projekt….. Det jag har fastnat för nu är virkade och stickade ringar, i alla möjliga former och storlekar. Jag gör små figurer på dem, som blommor frukter… och så favoriten, döskallar. 

Mitt mål är att tillverka såpass många att jag kan ta med dem på bygdens julmarknad här om nästan ett år=). Jag har stått på marknaden två år nu och sålt hemmagjorda smycken, och på den senaste marknaden hade jag med ett par av mina ringar, och de sålde ganska bra. Så jag tänkte öka på produktionen till nästa julmarknad och enbart ha mina stickade/virkade ringar då. Förhoppningsvis finns det intresse för dem även då, men jag får kanske passa mej för att lägga ner för mycket på detta, då det går mode i allt, tom smycken, och jag kanske står där i december 2009 med femhundra ringar och nästan lika många timmar utslängda på….ja, kanske ingenting. Här får ni iaf ett smakprov på hur ringarna kan se ut… =)

Hur gör man, för att på bästa sätt jobba med media i textilslöjden eller tvärtom…?

Under min Medielärarutbildning gick jag en kurs inriktad på webkommunikation, kan man kanske kalla det. Hur och vad finns det för sidor att kommunicera på, på Internet. Vi hade i uppgift att kolla upp olika forum, olika communities…osv. Det var under den här undersökningsperioden som jag stötte på ning.com Ning är en slags webportal, en slags samlingspunkt för tusentals olika communities skapade av massa olika människor med olika intressen.

Jag tyckte då att det verkade intressant, att vem som helst kunde starta ett eget community. Så jag bestämde mej att försöka starta en samlingspunkt för handarbetsintresserade. ( ja, jag vet att det redan finns ett flertal såna sidor…men ändå).                                                                                                              Själva uppstartandet tog sin tid. Det skulle hittas på ett bra namn till sidan, det skulle bestämmas vilket språk som skulle användas, hade kanske ett nätverk på engelska gjort att fler hade hittat till sidan? Sen skulle sidan designas oxå, det skulle väljas färger på alla de olika texter och olika typsnitt, det skulle oxå väljas bakgrundsbild och slutligen skulle det bestämmas vad som bör finnas på ett bra community. Ett bildgalleri, en blogg och ett diskussionsforum, men vad mer, och vart placerar man vad?

Efter många timmar vid datorn (man är ju ingen dataexpert här) så var äntligen sidan färdig, och jag var ganska nöjd med hur resultatet blev!! Men vad händer nu då?? =). Helt ensam på ett community är ju inte direkt det ultimata. Jag var ju tvungen att berätta för andra människor att det här communityt finns!! Jag försökte berätta för vänner som kunde vara intresserade och bad dem att föra ordet vidare, jag har oxå försökt att göra reklam i olika bloggar. Helt enkelt bett folk att kolla in sidan. Så sakta men säkert (…?) blir vi fler och fler medlemmar på sidan. Och förhoppningsvis kommer vi få ihop 100 medlemmar på sidan, och inte förrns då kan vi enas om att symaskin är ett community!!

Heej!!

Då var det min tur att va veckans bloggare!!

Jag vill göra lite reklam för mitt handarbets-community som jag startade för ett tag sen…

Det har inte varit det lättaste att ragga medlemmar, så jag gör ett försök även här =)

Symaskin är alltså ett community som är till för alla er som brinner för att skapa saker med era händer.

Det behöver inte vara de mjuka materialen som är erat stora intresse utan all skapande verksamhet är

välkommen att visas upp.

Jag vill gärna se Symaskin som en plats där människor träffas, utbyter bilder och ideér och genom andra

människor kan inspireras i sitt skapande.

På symaskin får du en egen sida som du kan designa hur du vill. Du får tillgång till en egen blogg, du kan

lägga till bilder, musik, filmer. Skriva kommentarer på bilder, till andra medlemmar, du kan bli vän med

andra medlemmar. Du kan starta eller gå med i olika grupper med specifika intressen.

Det finns oxå en chat på sidan så att du kan prata med andra medlemmar som är online.

Det finns mycket mer funktioner att utforska =).

Jag hoppas att det finns några som tycker att det låter intressant, och blir medlemmar på

www.symaskin.ning.com

Resterande dagar den här veckan ska jag försöka skriva lite om vad som händer på sidan, och kanske

berätta lite mer om vad jag annars gör om dagarna!!

PuzzPuzz på er allihop!!!

En sak som jag ofta stött på i samband med att jag hängt utställningar är personer med måttstockar och miniräknare som slaviskt följer det gyllene snittet.  Det är en intressant sak som påverkar vår vardag och formspråk mer än vad många vet om, en matematisk formel för estetisk harmoni.  Formaten A3, A4 etc bygger t.ex. på ’den gyllene rektangeln’. Även om man inte använder formeln medvetet så påverkar den hur vi placerar saker och vad vi uppfattar som snyggt.

Jag brukar komma på mig själv med att använda det gyllene snittet instinktivt vilket jag tror många gör, men om man någon gång ’fastnar’ kan det vara värt att ha lite koll på hur det funkar och faktiskt testa att göra saker utifrån den här beräkningen.

För övrigt då det gäller att hänga tavlor är jag mer för att hänga enligt ’mittlinjen’ av en tavla eller väggprydnad snarare än att matcha under/överkant. Jag tycker också att det är fint att hänga tavlor i ’ kluster’ istället för att alltid hänga med lika avstånd och höjd utspritt runt en lokal eller ett hem.

Det jag tycker att många gör fel då de hänger tavlor är att man sätter dem för högt. Tips är att hänga just under ögonhöjd eftersom det är mer bekvämt att titta lite neråt än uppåt. Tänk på att tavlan/affischen/konstverket ska ha en relation till beskådaren, man ska kunna se den från ett bekvämt ställe. En annan sak att tänka på när man hänger hemma är att tänka på vart man har sina fönster så att konstverket inte förstörs av solljus. Lagom ljus, men inte överbelysa så att nyanserna kommer bort.

Mer information om gyllene snittet finns på wikipedia, illustrationer här:

Golden-rectangle-detailed.svg

Fil:Image-Golden_ratio_line.png

Jag driver ju bland annat en butik, SKATBO (skatanskriver.blogg.se / schmack.noxshop.se) – en liten butik där vi blandar vintage med lokal design, fair trade m.m. Butiken är väldigt liten och påminner kanske lite om att gå in och gräva i någons garderob. Särskilt i andra vintagebutiker har jag märkt att det är en populär inredningsstrategi att utgå från boudoir eller walk in closet som inspiration och det är ju logiskt med tanke på att sakerna bara finns i ett exemplar och att de har en historia- och det i sig gör ju att stämningen blir mer av att man kikar in i en personlig samling. 

Samtidigt väljer alltfler att skylta med sina smycken och kläder hemma och låta dessa bli en del av hemmets inredning.  Jag tycker det är toppen att använda sina vackraste kläder och smycken- särskilt om man som jag är en riktig ’loppis-skata’ och samlare- för att kunna njuta av sina fynd istället för att förgäves försöka trycka in allt i alltför små garderober eller lådor där smycken trasslar sig in i varann och kläder tappar formen. 

The way we wore

bild från craftstylish.com

19butternut.blogspot.com

Till Mia som kommenterade det förra inlägget och undrade vilka färger man ska välja till ett arbetsrum så skulle jag säga att det beror på vad du ska syssla med där. Vitt är det bästa tycker jag om man ska jobba med färg och form- det finns ju en anledning till att i princip alla gallerier, ateljéer och museum har vita väggar. Det reflekterar ljuset och förvirrar inte ens färgintryck av det man gör.

Ska man göra annat så kan grönt vara bra om man vill slappna av och stänga ute stressen medan pigga färger som gult och rött kan ge energi att ta tag i saker. Jag gillar ljust på väggen och sen mörkt golv och mörka möbler för att ge rummet lite tyngd. En enkel anslagstavla där man samlar på utklipp och peppande saker kan vara bra som ett alternativ till skissbok om man inte vill spika/nåla på väggen varje gång man ska göra en moodboard. Byråer är bra möbler att samla material i, även gamla hattlådor som man kan trava på varann i ett  hörn (går även att köpa i inredningsbutiker för billig penning).

Snygga hattlådor (Libby Black)

Själv gillar jag att ha alla mina material i färgordning. Martha Stewart är skrämmande men något som jag är avundsjuk på är hennes ’craft room’.  Hon har valt att måla sina möbler i avstressande grönt och väggen i en varm vit ton. Själv skulle jag ha valt en mörkare skogsgrön hellre än den här ärtiga men…

Pysselrum Martha-style

För övrigt, som alltid med inredning så är ljussättning viktigt. I ateljén är naturligt ljus att föredra, dvs ett fönster. Idealet är takfönster för då får man ett jämnare ljus över dagen. Men för den som ännu inte har en takvåning eller ens ett fönster till förfogande eller egentligen alla vi som lever i det här norrländska mörkret så finns det lyckligtvis lampor som är rätt så bra. En stark lampa i taket som ger ett jämnt och kallt ljus och bra färgåtergivning kan kombineras med en bra skrivbordslampa och en mindre lampa när man vill ha det lite mysigt.

Marie-Louise i kontoret

Marc McGuiness (http://www.wishfulthinking.co.uk) är poet och coach för kreativa personer. Han har en massa bra tips på hur man ska organisera sitt liv för att hamna i ’creative flow’. Ett är att man ska skapa en situation som man associerar med kreativitet. Bland de exempel han tar är författaren Maya Angelou som när hon ska skriva har en mycket speciell rutin. Hon checkar in i ett hotellrum på förmiddagen där hon tar ner alla tavlor från väggarna. Med sig har hon en flaska med fin torr sherry, en bibel och en ordbok. Hon har också med sig en viss typ av penna och block. Hon lägger sig på sängen och skriver utan självcensur fram till middagstid. Hon går ut och äter och återvänder sedan på kvällen för att gå igenom och stryka en större del av texten.

Det handlar alltså om att skapa ett utrymme och rutin som man direkt associerar till sin ’creative zone’. Författarinnan stimuleras av lukt, doft och synintryck som hon associerar till att producera. När hon är där kan hon fokusera på det hon gör.

Jag har ofta behov av mitt kreativa rum. Jag vill som Marie-Louise ha vita väggar och på väggen bara det som jag för tillfället inspireras av eller arbetar med. Jag behöver kaffebryggare eftersom jag dricker mycket kaffe , ett stort bord där jag kan sprida ut olika idéer och utkast, en stereo och massvis med skivor, en skön fåtölj samt en hård stol vid bordet. Och jag vill inte ha besök där. Det här rummet är olika för alla men jag tror att en bra början när man inreder ett rum där man ska skapa är att ta bort allt som distraherar från processen. Sen ska man stänga av sin mobil och tillåta sig själv att vara ’totally in the zone’.

Hej kravallslöjdare och tack för förfrågan att blogga denna vecka på tema inredning.

Jag är inte inredare men har sysslat med inredning eftersom det har ingått i flera av mina projekt ofta som en del i formgivning/utveckling av ett varumärke. Jag är intresserad av all estetik men även hur människor beter sig utifrån hur ett rum ser ut.

Min erfarenhet av inredning är:

• privat, att inreda de hem och ateljéer där jag bott/vistats.

• kommersiella inredningar åt mina företag: Schmäck (schmack.se), och butiken Skatbo samt som frilansare åt andra uppdragsgivare: butiker, restauranger,montrar

• konstutställningar- att visa min egen och andras konst i kontexten galleri/museum och utanför konstvärlden.

Under veckan kommer jag att skriva lite om mina erfarenheter inom respektive område. Imorgon börjar jag med hur jag tänker då jag inreder platser där jag kan vara kreativ.

Nu ska jag iväg och träffa min nya praktikant Hanna som går på Hantverks-skola. Hon ska få hjälpa mig att skylta om i butiken.

[14:55]

Såja. Har upptäckt att jag har varit väldigt inaktiv här i bloggen, dock har jag gått omkring och tänkt på den i princip varje dag.

Härom dagen så fick jag för mig att jag skulle ta mig ut till Gimonäs och returmarknaden som finns där. För det mesta så är det mest möbler och skidutrustning det som finns i deras utbud. Och förstås en massa porslin och böcker. Priserna där är bara att bocka och buga för; min fader fann bland annat nya högtalare där som osade 50tal, inget fel på dom alls. Efter att ha vandrat omkring ett tag där i det stora lagerutrymmet så upptäckte jag att det fanns en trappa upp på en övervåning också; något som jag inte har noterat tidigare. Väl där uppe så fanns det en hel del böcker och till min lycka; en massa tyg! De hade förutom de tyger som var tillsalu; också fyllt en hel korg med tyger och gardiner som var gratis. Jag hittade några fina retrotyger där i som inte var fy skam. Så umebor; ett tips är att dra dit när tygförrådet börjar tryta!