Sedan i november förra året har jag deltagit i ett projekt som heter Indigee, det är ett gränsöverskridande projekt för urfolk i Sverige, Norge, Finland och norra Ryssland. Syftet är ungefär att stötta och utveckla urfolksföretagande, så det var därför jag sökte mig dit.

Det har varit ett spännande och arbetsamt år sen dess, vi har haft tre konferenser, en i Vilhelmina i Sverige, en i Enare i Finland och en i Naryan Mar i Ryssland.

På konferenserna har vi fått gå på föreläsningar inom bl a marknadsföring, design, urfolksperspektiv mm. Vi har gjort upp individuella planer för var och ens företag, och mellan konferenserna har vi jobbat med att förverkliga dem. Jag har t ex jobbat med min ambitioner om att starta ett varumärke.

I slutet av september i år reste vi till Naryan Mar, det ligger i Nenets autonomous okrug, vilket är ungefärligen strax väster om Uralbergen uppe vid Ishavet.  Precis norr om Naryan Mar ligger den stora ön Novaja Semja. Vi reste dit eftersom de renskötande folken Nenetser och Komi håller till i de trakterna, de hade ju tidigare besökt oss samer. De är inte samer eller besläktade med oss.

Nenetserna liknar samer på många sätt, deras hantverk liknar vårt då de också använder material från renen, och gör funktionella plagg för renskötsel, de använde också ulltyg i klara färger till sina dräkter.

nenets kvinna

Det som är speciellt med deras hantverk är att de gör intrikata möster av små små bitar av renskinn, ett väldigt pillrigt jobb men otroligt vackert tycker jag.

renskinns stövlar

väska

De bedriver en intensiv renskötsel, männen bor i kåtor (chums) ute på tundran och vaktar renarna, de använder tämjda renar för att dra slädar. Barnen går i skolan inne i stan, och lever ett annat sorts liv.

fika utanför en chum

Resan till Ryssland var min första, och det var verkligen ett kontasternas land! Vissa hus i staden saknade färg helt och hade trasiga rutor, så såg man att det rörde sig folk där inne, på andra sidan gatan kunde det ligga ett nybyggt superfint hus. Särskilt i Moskva var det rena rama Turning Torso bredvid fallfärdiga ruckel. Ryssarna var mycket vänliga, och gästfria mot oss.

Flygresan med ryskt bolag från Moskva till Naryan Mar var annorlunda mot svenska, när vi skulle landa i Moskva var det full storm och jag var livrädd. En morgon fick man ett stekt ägg och té (bara det) till frukost,  på nästa hotell var det 40 meters frukostbuffé med en chokladfontän i mitten!

Det var en otrolig resa, som jag vill rekommendera alla att göra minst en gång i livet. Man får verkligen se en annan verklighet än vad man är van vid, utan att det för den delen är en negativ upplevelse. Synd bara att det är så krångligt att resa dit, med visum etc.  Ett tips om du reser dit, ta med toapapper, för det finns ingenstans.

Jag är på gång att starta ett varumärke,  som jag framöver kommer att sälja mina egen design under.  Vid sidan av det traditionella slöjdandet. 

Just nu är det mycket att göra, alltifrån att registrera namnet till att ta fram marknadföringsmaterial, jag håller bl a på att ta fram en logotyp, tillsammans med CJ Utsi Media. 

Min idé är att skapa väskor.

Mina väskor är inspirerade av samisk form, men med en modern twist, i ett cleant utförande.

Väskorna håller en mycket hög kvalitet, i exklusiva material som naturgarvat, ekologiskt renskinn och siden. Alla skinnsömmar sys för hand med tvinnad sentråd.

Det som är unikt med mina väskor är kombinationen av lyx, funktion och hållbar design.

Jag kommer till att börja med ta fram en kollektion om tre väskor, axelväskan, laptopväskan och weekendbagen.  

Väskorna kommer att tillverkas av mig,  det är hantverk i numrerade exemplar.  De bär namn efter samiska kvinnor, här visar jag prototypen Máret.

 Funktionen är väldigt viktig för mig, det är ofrånkomligt för ett företag med rötterna i duodji. Därför har alla väskorna inredning, som gör det lätt att hålla ordning och hitta i väskan. T ex laptopväskan är den enda väska du behöver bära med dig den dagen, då det finns plats för allt du annars skulle haft i handväskan.

När jag kommit lite längre med det här kommer det givetvis en hemsida, väskorna kan beställas direkt från mig och säljas i utvalda butiker.

Vanligtvis jobbar jag på beställning från en kund, vilket är väldigt roligt, man blir duktig på att se kundens behov och försöka möta dem. Vilket är nog så viktigt om man ska jobba i min bransch. Det kan vara en mössa till min kusin eller något mindre traditionellt som dataväskor för UD, men poängen är att det är kunden som dikterat hur produkten ska utformas.

                                                                                                             laptop fodral för UD

Efter ett par år började jag drömma om att utveckla mitt slöjdande, dels att skapa i egen design, och dels att hitta mitt eget uttryck som slöjdare.                                                                                                                                                                                                                       Så förra hösten började jag på en högskolekurs i duodji, från Samisk högskole i Kautokeino. Vi hade en konstnär som huvudlärare, först trodde jag att det innebar ungefär att vi skulle komma att teckna mycket… Men när jag ser tillbaka på kursen nu, så ser jag att det gav oss ett nytt förhållningssätt till slöjd, vi lärde oss mycket om kreativa processer.

Som jag berättade i förra inlägget är duodji en oerhört traditionell slöjd, med fastställda regler för hur allt ska tillvaratas, tillverkas och användas, så för mig var det en total förändring att plötsligt börja tänka kreativt, eller fritt.

En uppgift vi fick var att ta en sten från naturen och skapa ett valfritt ”hölje” till den. Höljet skulle ha stenens form och stenen skulle gå att ta i och ur den färdiga produkten. Jag valde att göra en korg, i ståltråd, inspirerad av rotslöjd.

                                                                                                                       ståltrådskorg

                                                                                                                             rotkorg

En annan minnesvärd uppgift var att vi fick i uppdrag att besöka ett offentligt rum, fota av det och skapa en produkt specifikt för det rummet. Jag hamnade i ett kapell i Ritsem. Jag gjorde skisser för hela inredningen och valde sedan att tillverka dynor till altarringen, fodralen är av mörkgrå vadmal och fästs med ett band undertill. Bandet är skoband från de samer som bor i området, som jag vävt på vävsked. Efter examen tog jag mod till mig och sökte upp stiftelsen som har hand om kapellet och jag fick i uppdrag att inreda kapellet efter mina egna skisser!

                                                                                                                    dyna till altarring

Några av de viktigaste sakerna jag lärdde mig på den kursen var att det är lättare att skapa något om man ställs inför ett problem som kräver en lösning, till skillnad från att sätta sig framför ett blankt papper.                                                                                                   Det andra är att man måste söka upp utmaningarna, drömjobben för att ha en chans att få dem.                                                           Även att det är okej att sitta ned och skissa eller sy något som ingen beställt, för att ge sig en möjlighet att utvecklas.

Sedan i juni är kursen över, men jag har tagit med mig de här lärdomarna och har faktiskt avsatt tid för egen utveckling i mitt schema, varje vecka. Det är guld värt även om det kan vara svår motiverat att ta sig egen tid, i allafall för mig.

I nästa inlägg tänkte jag berätta mer om vart det har lett mig, för helt plötsligt ser jag att mitt hantverk har fått en ny inrikting.

Jag tänkte berätta lite om duodji, den samiska slöjden för alla som inte känner till den sen tidigare.

Det är den traditionella samiska slöjden som benämns så, både den textila som jag jobbar med och den hårda trä och hornslöjden.

Historiskt har det inte handlat om något utstuderat konsthantverk, utan om enkla bruksföremål för vardagslivet, som kläder på kroppen, en väska för förvaring osv.       

Det som är speciellt med den samiska slöjden är fyra saker som jag ser det,

materialen man har använt sig av det som renen gav samt de material som man bytt till sig

ett tydligt form och färgspråk som går igen över hela det stora samiska området

allt är funktionellt utöver det vanliga

hur den konserverats

De här fyra punkterna genomsyrar all samisk slöjd, ett exempel är vinterskorna av renbellingar nuvtahat. De sys av huden från de nedre delarna av renens ben, som skrapas och garvas med bark från vide eller sälg, sys med tråd från renens senor. De har ett tydligt formspråk, med kroken framme vid tån, skon känns igen över hela området trots mindre variationer. Funktionen är bland annat att man väljer just den delen av renhuden för att den är tät, korthårig, slitstark och tjockhudad, kroken fungerar som skidbindning, stoppas skon med starrhö hålls foten torr och varm, undertill har pälsen lagts med hårriktningen åt olika håll för att skon inte ska bli halkig. Än idag sys skorna på samma sätt.

nuvtahat

Duodji har alltså en viktig roll som bärare av den samiska kulturen, den som slöjdar känner till historien, kan tillvarata materialen, vet symbolernas betydelse, teknikens hemligheter. Hon eller han låter kulturen leva genom sitt slöjdande, och skapar såväl kulturella som funktionella attribut för de samer som inte kan slöjda.

Jag blev inspirerad att slöjda tack vare arvet efter min mormor Ella och mamma Karins slöjdande, som väckte min lust att slöjda. Jag läste duodji, på Samernas Utbildningscenter i Jokkmokk åren 2004 och 2005, sedan dess har jag jobbat med att slöjda.     Jag tar emot beställningar, på alltifrån koltar till plånböcker mm.

I nästa inlägg ska jag berätta om mitt fria slöjdande, där jag står för idéerna och designen.