Värmländskt vemod
Jag är uppfylld av skogen. Helgen har varit dansant i de värmländska skogar varifrån jag är född. Jag går i tretakt och hör trallar inne i huvudet. På vägen hem från Ransätersstämman åkte vi förbi Värmlands museum i Karlstad. I deras basutställning finns en liten biosalong som visar stillbilder av skogen i Värmland under 1900-talet till tal av Bengt Berg. Jag fick tårar i ögonen – så fint var det. Häst och vagn till storskaligt maskinbearbetat skogsbruk. Av med hatten för alla de som huggit och släpat på träd. (När min farfar högg i skogen på 40-talet var han och några vänner frisksportare och åt bara vegetarisk mat, by the way…)
En annan anledning att bli tårögd är att jag sitter med ett bokmanus framför mig. Boken kommer att handla om skogen ur ett slöjdperspektiv. Lars Petersson är redaktör (tillika hemslöjdskonsulent i Örebro) och Kalle Forss (konsulent i Skåne), Bengt Berg, jag och några till har skrivit olika delar i boken.
En bok tar lång tid. Första mötet som jag var på var för ett och ett halvt år sedan och då var det redan relativt klart vad den skulle innehålla. Nu är texterna klara och det är bildernas tur att bearbetas. Jag ser fram emot den fysiska boken som går att hålla i sina händer och sätta in i bokhyllan.