Nu är min bloggvecka snart till ända. Jag avslutade veckan med att åka till Hälsingland och min barndomsby Bergvik. Mycket för att min begåvade syster, Karin Öst, hade vernissage på utställningen Välkbekant obekant. På Bollnäs konsthall. Utställningen handlar om hur det är att vara barn och gå i skolan. Och hur det inte alltid är så rackarns roligt. När man sitter där med ett berg av torra rivna morötter som bara växer i munnen, alla i klassen har gått och skräcken sprider sig i kroppen när man inser att snart, snart kommer treorna (de som doppar i toaletten, och spottar i folks mat).

Draperiet har hon tryckt på brunt sidentyg och mönstret är utspilld mjölk

Hennes bilder är sällan fyllda av glädjerus snarare av den tomhet man kan uppleva på landsbygden när en ensam moped puttrar förbi på andra sidan åkern. Alla bilder från utställningen har jag tagit härifrån.

Hade en tanke om att hinna rota runt i mammas mattrashögar. Men tji fick jag, tiden gick alldeles för fort och som vanligt hann jag inte en fjärdedel av det jag trodde jag skulle hinna. Fast en stor hög med ris och bös eldade jag ändå upp.

Också fick jag växter av min mamma och syster. Rabarber, libbsticka, isop, körvel, malört, pimpinella och nått mer som jag grävt ner men glömt namnet på.

Som en avslutning på den här veckan städade jag altanen och lade ut mormorsrutemattan jag virkat på den.

Nu ska det grillas fisk och ni får gärna kolla in på min egentliga blogg Fröken textil. Där jag fortsätter att skriva oftast med textil i fokus.

Hur roligt det än är att arbeta med slöjd är det ändå väldigt skönt att vara ledig. Så idag och igår har jag kompat ut och har lång helg. Vilket betyder att jag åkt upp till Hälsingland och mitt barndomshem. Här ska vi gå lite på loppis, kolla bland mammas mattrasor oja oss över snön som är kvar och gå på min systers vernissage.

I mitt jobb håller jag annars på att dra i en eventuell spedetröjekurs. Den kommer inte att bli av förrän till hösten med en inspirationsdag och sedan kurs till våren då man kan smycka sin egenstickade spedetröja. Att det kallas spedetröja är egentligen bara för att stickat benämndes speda i Skåne. Det som man menar med spedetröja är ett slätstickat alster med reliefmönster nedtill, på axlarna och i sidorna. De är också dekorerade mycket vackert främst kring halslinningen och gärna ganska korta. Vill man se en massa vackra spedetröjor är det bara att söka på spedetröja och bilder, eller kolla här.

Själv håller jag på att sticka mig en spedetröjsinspireerad tröja. Jag sticka i lite grövre garn än brukligt och stickor nr 2,5. Reliefmönstret jag använder mig av är från den klassiska delsbotröjan.

Fast jag har tagit kantbården och gör den som relief istället för i rött och grönt. Någon gång i framtiden ska jag sticka mig en ”riktig” delsbotröja men för tillfället får jag nöja mig med att blanda Skåne och Hälsingland, precis som vi gör i vår familj.

Då det är eldningsvecka utlovade jag ju lite eld. Igår var jag visserligen och kollade på en majkase, fast den brann ut så attans fort runt 15-20 minuter. På landet där jag är uppvuxen höll sig brasorna i flera timmar. Men jag antar att det berodde på att min pappa och andra gubbar hade åkt dit med gamla lador, lekstugor, bildäck, ja allt skit man kan tänka sig. Här i Stockholm eldar man mest gamla julgranar.

Jag eldade i alla fall lite på gården och här ovan brinner en gammal buske, fast jag såg inte likt Moses Gud i vår.

Annars har jag snabbslöjdat ett rankt växtstöd till våra ny inköpta björnbär.

För jag vet inte om det riktigt räknas som slöjd att såga upp en flaggstång? I plast var den också.

Och även om jag i teorin tycker att det verkar skoj med flaggstång och möjligheten det ger att flagga alla möjliga dagar med allsköns egenpåhittade flaggor så stod vår flaggstång alldeles för mycket på sniskan. Varje gång en svag bris kom in på gården trodde jag också den skulle fara ner huvudet på mig. Men nu är den väck.

Det vanliga är nog att jag ger slöjdgåvor. Efter att jag varit på Go kväll för två veckor sedan hände dock något konstigt. Fast väldigt roligt. Först kom det fina mail där tanter, eller om de föredrar att kalla sig damer eller kanske tjejer? Jag själv älskar ordet tant, är en tant och använder tant som något fint, fast jag har förstått att det är olika det där.  I alla fall skrev de fina saker om hur bra de tyckte jag va. Som fanmails, mina första. Sedan kom presenterna. Och bra presenter inte underkläder eller så, utan saker jag faktiskt vill ha och har nytta utav.

I reportaget på Go kväll satt jag och virkade i sysilke med virknål nr 15. Den storleken är svår att få tag på och jag är väldigt rädd att bryta av den jag har. Men så kom då ett kuvert med två små nålar. En medskickad bara som stöd för den tunnaste.

Så nu har jag plötsligt 2 nr 15! Så att jag kan fortsätta virka med sysilke utan att riskera att bryta av min enda nål.

Sedan kom ett kuvert med mer virknålar, dessa inte lika tunna. Men ack vilket bedårande virknålsetui.

Fullkomligt älskar att det ser ut som ett cigarrfodral men med ett så mycket bättre innehåll. I det ska jag ha mina tunnaste nålar så att de överlever länge.

Så här kan det se ut när jag flerfärgsvirkar med sysilke och virknål nr 15:

Så slutligen: Tack alla fantastiska tanter och damer för att ni är så snälla och bra!

Godmorgon den här veckan kommer jag att husera på denna sida. Jag är Anna-Lisa Persson, bloggar i vanliga fall om textil på Fröken textil. Jag arbetar med slöjd som projektledare för Slöjdkunskaper som säljer och även som vikarierande hemslöjdskonsulent i textil slöjd i Sörmland. Fast jag bor i Stockholm, och har så gjort mest till men också lite från sedan 1998. Fast jag är och förblir hälsing i själ och hjärta.

Här instruerar jag ett barn under en workshop i Hälsingland

Min slöjdvecka skulle börja med att jag i tjänsten åkte till Västanfors hembygdsgård. Nu på morgonkvisten visade det sig dock att hon jag skulle besöka fått förhinder. Och klockan är för mycket för att åka till Nyköping så jag får helt enkelt jobba hemifrån. Så idag blir det datorjobb, eldning, barnhämtning och säkert någon slöjd.

/Anna-Lisa