Hejs!
I helgen gick jag och funderade på, jag, blogga slöjdblogg.. hops. Jag som brukar beskriva mig själv som pysselanalfabet, hur ska det gå om jag ska ta mig ett steg till och börja tycka och tänka om slöjden… Visserligen har jag bloggat i över två år, så lite rutin finns ju, men blogga på tema, nu blir det avancerat.
Men! Idag fick jag ett läckert brev med posten, en läckert designad liten folder i tjockt härligt papper och med fina och genomtänkta färgbilder….nu har nog måga av er redan filurat ut vad det var för brev..och för er som inte har det: en inbjudan till HV:s examensutställning. Det var ett sånt brev som gjorde mig glad hela dagen! Kanske inte just att jag fick reda på att det var utställning ( eftersom jag vetat om det och en resa upp till hufvudstaden varit inbokad sen länge) utan mer själva känslan i brevet. En smakfull inbjudan, SMAKFULL är precis rätt ord. En inbjudan som den hade kunnat få mig att gå på en utställning om tja, jag vet inte, nåt riktigt tråkigt, gamla ånglok till exempel, bara för att foldern är så fin. Nu har jag lite mer relation till denna utställning än vad jag skulle ha till en om gamla ånglok, så jag tycker det ska bli riktigt intressant att komma och kika, kika in i en värld som är så långt från min egen.
Igår fick jag ett städryck, efter att min sambo inte riktigt sa emot mig när jag själv ansåg att Florence Valentins låt ” Ingen är så hopplös som du” stämde ganska bra in på mig… Jag har en skum talang att kasta grejer precis där jag står, speciellt mina kläder.
Jag skulle alltså städa mitt klädrum.
Denna orgie i nostalgi och skämmigheter (vad sägs om min gamla, högt slitsade, fuskskinnkjol från gymnasiet) slutade i tre sopsäckar med kläder om ska ut och bort. (för nyfikna sparade jag kjolen och förväntar mig att få bli bjuden på en hårdrocksfest snart)
Under min dryga tretimmarsdjupdykning i garderober och byråer tänkte jag lite på stil och smak samt vad som gör en smak god eller inte… Jag ska tänka lite mer på det och återkommer under veckan.
Dagens låt: Tja, det får nog bli Florence Valentins ”Ingen är så hopplös som du” eftersom det var den som drog igång galenskaperna
Dagens JA: Jag har ingen måndagsångest eftersom jag verkligen trivs på jobbet