Ja imorrn är ju sista dagen som jag lägger upp grejer här och egentligen skulle jag vilja kunna komma med en massa bra visdomsord om hur folk kan undvika en massa missar och fel som man själv redan gjort, men tyvärr är det skitsvårt att tvinga fram. Vet inte alls varför jag började skriva nu för det känns inte alls som om något smart är på väg att ploppa ut :) ?

Mitt rocksömnads-projekt har i alla fall lossnat igen så de två första delarna blev faktiskt utklippta nu ikväll, visar bilder imorrn när det går att ta kort. Anledningen till att jag krånglar och inte skaffar ett färdigt mönster är helt enkelt för att jag har väldigt dålig erfarenhet av att följa mönster, så då känns det bättre att göra såhär och förhoppningsvis kunna bli ännu nöjdare med resultatet. I högstadiet hade jag pappas gamla lila sammetskavaj ett tag vilken var riktigt häftig och när den sedan blev för liten bestämde jag mig kort och gott för att sy mig en egen lite större. Problemet var bara det att den typen av 70-tals mönster inte längre var moderna så istället fick vi tag i nåt tråkigt stelt tjafs. Kavajen syddes och blev visserligen snygg men har knappt använt den alls eftersom den inte liknar pappas gamla det minsta.

Det där misstaget känns jättedumt att göra om så istället ägnar jag gladeligen lite extra tid åt att rita ett eget mönster. Förutom att man blir nöjdare lär man sig också en hel del om hur plaggen är konstruerade eftersom man måste studera alla sömmar skitnoga för att kunna lista ut hur plagget kan ha den form det har. I det här fallet har jag ju dessutom en förlaga i Ian Andersons rutiga rock från 70-talet och utifrån bilder och film märker jag att den faktiskt påminner väldigt mycket om min frack som mönstret tas ifrån. Det är såklart vissa grundläggande skillnader mellan en frack och en lång rock men det verkar gå att korrigera dem ganska lätt. Haha! det skall man kanske passa sig för att säga innan man faktiskt har börjat sy ihop delarna :)  Jaja, det går säkert bra.

Ja apropå tips förresten, en grej jag har börjat fundera över mer och mer är det här med att tillåta sig vara naiv och oeftertänksam ibland. Alldeles för ofta när jag berättar för folk om något projekt man funderar på att göra får man reaktionen att ”oj är inte det svårt och hur skall du ha tid med det” osv. Det är inte konstigt att en massa ungdomar super skallen av sig i brist på sysselsättning om man resonerar på det sättet. Hade jag vetat hur lång tid vissa projekt skulle ta och hur jäkla jobbiga och svåra de skulle bli att genomföra är det inte säkert att alls mycket skulle bli gjort för mig. Eller det kanske det skulle men hur som helst är det väldigt skönt att inte tänka på själva arbetet utan att istället se fram emot hur glad & nöjd man kommer bli när det väl är klart, om två år…

Alltså, fram för mer naivitet i vår relation till hantverksprojekten!