Idag hade jag stora planer. Jag hade nämligen planerat att skriva ett långt, insiktsfull och lite smått argt inlägg om

Och du ska heta Bävertand – handspunnet garn på spole

slöjdens ord och hur de kan omvandlas till skällsord. Hur det som vi som jobbar ser som något positivt, kreativt, beskrivande och energiskapande omvandlas till något negativt och hånfullt som gör att du vill krypa under närmaste täcke och aldrig synas mer. Inlägget var nästan klart i mitt huvud, inklusive vitsiga formuleringar och skarpa tillsägelser.

Men sen tappade jag sugen och inspirationen och satte mig istället vid en av spinnrockarna och gav mig på att spinna den finska lapphundsull som just nu ligger på tur. Men tro det eller ej, ikväll bestämde sig spinnrocken för att avge ett oidentifierbar skramlande av irriterande natur.

Så, idag får ni en fin bild av handspunnet garn. Fotot är taget av min syster Ingalill Elfgren. Jag har turen att ha en privat fotograf. Jag döpte det hela till Och du skall heta Bävertand, med anledning av att det handspunna entrådiga har precis samma färg som bäverns tänder.

Och ibland kan vi nog tillåta oss att göra så. Lägga ut en bild enbart för att den är snygg och trevlig att titta på. Inte behöva kommentera och vara insiktsfulla. För de vackra bilderna fyller också en funktion och i alla fall jag blir lycklig av att surfa runt och bara titta på tilltalande bilder av garner, ull, stickat och andra textilier. Njuta av andras kreativitet. Och svamla fritt omkring det.

Hur det gick med spinnrocken? Det är just nu under utredning. Jag har absolut inte gett upp den då den är den av spinnrockarna som är min favorit just nu. Fortsättning i skrammelfrågan följer. Och imorgon ska jag ändå ägna mig åt förberedelser inför det Stickretreat jag anordnar i min ateljé på lördag.

Ja nu är jag här igen! Fick just veta att det snart är dags för Kravallslöjds 8 års kalas. Var därför tvungen att kolla efter när jag bloggade här första gången, och det var i augusti 2008.

Så givetvis har en hel del hänt på slöjdfronten för mig sedan dess. Då var jag en relativt ny egenföretagare, jag startade Limmo-design 2006, nu har jag drivit ett eget företag i 9 år och börjar mer och mer landa i hur min nisch ser ut, hur jag vill arbeta och med vad. Även om det är något som ständigt förändras och utvecklas givetvis.

Den största skillnaden nu mot 2008 är hur mycket tydligare min inriktning mot har blivit. Jag har alltid varit intresserad av att arbeta med garner men från och med att jag började spinna och färga själv har det intresset vidgats. Från att säga något vagt om att ” ja jag stickar, väver och syr en del” så jobbar jag idag med textila fibrer och hela processen från råfiber till färdig produkt.

Sedan till en annan slöjdresa, närmare bestämt #slöjdresan. Jag liksom många andra befinner mig på instagram, i mitt fall under @limmodesign. Och det är en ständig källa till inspiration, tidsfördriv och inte minst att bygga nätverk med likasinnade i hela landet och hela landet. Tack vare instagram kan jag numera exempelvis få tag i ull från en väldigt sällsynt fårras i Estland eller hålla koll på de senaste garntrenderna i New York.

I en sådan instagramdiskussion uppstod i lördags en idé. @clarastickar visade upp hur hon och hennes nya knäpphärvel var ute och åkte spårvagn. En konstig företeelse för många oinsatta men för oss som jobbar med hantverk helt naturligt, hur ska man annars frakta sina slöjdredskap?

Själv ska jag erkänna att när jag ska resa någonstans så använder jag ohälsosamt mycket tid innan för att planera min resestickning. Vad ska jag sticka? Hur mycket garn ska jag ha med? Kanske bäst jag tar lite mer extra garn? Och det hela slutar vanligtvis att min stickpackning är betydligt större än packningen med kläder och annat onödigt.

#slöjdresan

Jag reser förutom med stickningen ofta även med spinnrockar. Ja, även i plural. Åker jag till mina föräldrar en helg, ja det skulle kännas naket och tomt att inte spinna på en hel helg. Ibland handlar det om föreläsningar, kurser och workshops jag håller i och då behöver någon eller några av spinnrockarna följa med.

Hur packar man då en spinnrock på bästa sätt? Eftersom jag främst använder mig av högrockar så är jag av åsikten att de bäst och värdigast åker stående på ett av bilsätena, väl fastspänd med säkerhetsbältet. Till mitt förtret har jag hittills aldrig blivit stoppad när jag och spinnrockarna färdas på det sättet, jag undrar vad reaktionen skulle bli?

Så nu finns hashtaggen #slöjdresan. Tagga dina slöjdiga resor så vi kan inspireras av varandra!

Det finns ett bra anledning till att det finns ett ord för sådant som inte blir färdigt inom stickvärlden. Där är ett UFO inte något okänt flygande föremål utan istället ett icke färdig projekt, UnFinished Object.

Men det är ytterst tillfredställande när jag avslutat en hög med alster, fäst trådarna, eventuellt spänt upp dem och satt på etiketter eller banderoller. Ja och fotograferat och lagt ut i webbutiken i de fall det inte är sådant som ska skickas till en återförsäljare.

Nu när det är så varmt så har jag fått ändra planerna. Från att ha tänkt tillbringa många långa dagar i färgeriet har det istället blivit en kombination av bad och skuggan på uteplatsen med spinnrockarna, ljudbok och dator till sällskap. Sitter just nu faktiskt på mitt utomhuskontor!

Just nu arbetar jag med att spinna 30g härvor med tvåtrådigt garn. Jag kardar och blandar olika fibrer, svensk ull, nya zealändsk merino (för den är finare än den australiensiska och det förekommer ingen mulesing där) longwool, glitterfibrer, tencel, silke och vad jag känner för stunden. Väger upp i 30g portioner och spinner. Av garnerna ska det sedan bli spetsmuddar. Dels stickar jag färdiga men garnerna i den här färgcirkeln är till stickkit med garn och mönster.

Det kan tyckas som om det är lång tid kvar till oktober och Syfestivalen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Men om man som jag har en ytterst småskalig garnfabrik där alla garnerna ska passera genom mina händer i någon del av processen så gäller det att ligga i.

För hur mycket jag än planerar så har jag lärt mig att jag ändå inte hinner så mycket jag önskar. Allt tar längre tid än man tror och det finns alltid saker som ramlar emellan. Som de varmaste sommartemperaturerna uppmätta här sedan 1880 till exempel. Eller ett förslag att åka ut och fiska. Eller en dag då jag absolut inte orkar jobba. Och det måste också tas in i beräkningen. Jag blir bättre år för år att planera årets verksamhet. Att börja i god tid att märka upp för en inlämning för en sommarbutik till exempel. Men tillräckligt, det tror jag aldrig att jag uppnår.

En av mina favoritplatser är min ateljé som ligger i Brån 110 utanför Vännäsby där jag bor. Där har jag plats att jobba och även gemensamma utrymmen med kök och liknande jag delar med de andra som också hyr verkstadsutrymme i samma byggnad. Ungefär 20 kvadratmeter specialanpassade för mig och min verksamhet medvåtrumsgolv, golvbrunn och stor diskbänk för min färgning. Utrymmet räcker även till för vävstolen, trädhyllor för mina oanständigt stora mängder ull och fibrer, kardmaskin samt sist men inte minst, hyllor för min ateljébutik.

Jag hade min webbutik redan innan jag skaffade mitt ateljéutrymme i början av 2012. Lagret av färdiga garner och textila alster låg då undanstuvade under sängen, i lådor i bokhyllan och lite överallt. Långt ifrån ultimat. Det kom ibland förfrågningar om grupper kunde komma på besök för att se på mitt textila skapande, något som jag vänligt men bestämt fick säga nej till. En lägenhet på 70 kvadrat och en hantverksmänniska utan ordningssinne när det gäller städning är nog för att det inte lämpar sig med besök.

Nu på lördag går det att besöka mig i min ateljébutik. Jag håller öppet mellan kl 10 och 14. Brån 110 ligger ungefär 3 mil väst om Umeå. Ta E12 västerut tills du passerat Vindelälven, sväng då vänster in i Vännäsby vid statoil. Cirka 500m senare tar du höger vid skylten till Överboda och kör över Umeälven. Direkt efter bron ta höger och kör en kilometer till en stor byggnad med tegel på nedre delen och röd träpanel på den övre. Där håller jag till!

Den här gången kastar jag mig rakt in i bloggveckan här på Kravallslöjd. Gjorde nämligen något ovanligt för att vara mig i slutet att förra veckan. Reste bort av en anledning som mest kan kallas semester och som inte var relaterat till vare sig slöjd eller älgjakten. Utan ner till Väsby rockfestival en sväng.

Jag har gjort upptäckten att jag är något ovanligt. Nämligen en människa utan större behov av att resa. Jag åker och hälsar på mina föräldrar. Åker iväg och står på någon mässa. Men annars är jag mest nöjd när jag får hålla till hemma, i sällskap av fibrer, trådar, garn, tyger och mitt färgeri, min sambo och en bra ljudbok.

Men, som sagt, jag var ute och åkte förra veckan. En riktigt lång bilfärd tur och retur. Jag har alltid trivts med att köra bil långt märkligt nog. Det är avslappnande, man får in en körrytm och jag får resa på mina egna villkor, i min egen takt och slipper trängas med de som jag inte själv valt att resa med. Förut var jag i regel den jag körde men då han jag delar mina resor med numera lider av åksjuka av det värre slaget har jag nu som passagerare fått upptäcka ett nytt nöje, bilstickningen!

För alla er som följer de som stickar på instagram vet ni redan att bilstickningen är något som ska tas på största allvar. Något som planeras med omsorg innan. Den bästa bilstickningen är något som har tillräcklig svårighetsgrad för att inte bli tråkig. Men samtidigt vara tillräckligt enkel för att fungera samtidigt som du lyssnar på radio, pratar med de andra i bilen och ser dig omkring på landskapet som svischar förbi. Sedan måste bilstickningsväskan dessutom innehålla nödvändigheter såsom sax, nål, stickmarkörer, extra stickor utifall du ”råkar” ramla in i en garnbutik som har ett garn som bara måste stickas av på direkten.

Detta leder till att min stickpackning ofta är minst lika stor eller dubbelt så stor som packningen med mina kläder, tandborste och sådana där tråkiga nödvändigheter. Sådana saker är inte ens roliga att packa!

Planeringen inför denna resas bilstickning började alltså tidigare än jag nog vågar nämna här. Men eftermiddagen innan vi åkte fick jag äntligen packa! Lycklig som en ettåring som fått tag i lite prassligt papper var det dags att plocka ihop projektpåsar, nysta upp härvor av nyspunna garner. Lars är numera van så han tittar, suckar lite och lät mig sen hållas när jag studsade genom lägenheten och letade efter justdendärlillaprylensom ärettabsolutmåste.

Vilka bilstickningar valde jag då? Främst stickade jag på spetsmuddar i mina egna handspunna garner. Lite pulsvärmare med flätor och så en strukturerad sjal i entrådigt ullgarn och en av mina handspunna boucléer. Och som vanligt hann jag trots ett intensivt stickande inte ens använda upp en tiondel av garnerna jag packade.

Låter jag garn- och stickfixerad, nästan av en sjuklig grad? Jo, du har gissat rätt, det är jag. men det är något jag kan leva med.

Nu ska jag sätta mig i skuggan på vår uteplats med spinnrocken och spinna garner till stickkit. Jag jobbar på ett gäng kit för spetsmuddar i handspunna garner som dels ska räcka till Syfestivalen på Älvsjömässan i höst, dels hoppas jag kunna lägga ut i min webbutik www.limmo-design.se och kanske även för återförsäljare. Så om någon är intresserad av mönsterkit med handspunna garner som är som små juveler, hojta till kan vi diskutera! Jag har just nu utrymme för fler återförsäljare.

Har en riktig myshelg i ateljén. vi i Brån 110 bestämde oss för att en öppen hus helg var vi ju tvungna att ha innan jul. Oturligt nog kan inte alla som ha verkstäder här vara med i helgen, men det var inget att göra åt.
Så lördagen har vi tillbringat som en riktig mysdag. Massor med kaffe, trevliga bekanta och uppstädade utrymmen. Det är en av många fördelar med att hålla öppet, då har jag inget annat val än att städa!

Det märks att det snart är jul, och att fler och fler efterfrågar handgjorda julklappar. Senaste veckan har det rasat in beställningar i webbutiken på såväl garner och sticktillbehör som på färdigstickade produkter. Så nu stickar jag allt jag hinner för att hålla efter efterfrågan. Ett kärt bekymmer! Är du nyfiken på fler av mina vantar kan du gärna kika in på www.limmo-design.se.

Imorgon har jag äntligen en ledig dag, den ska tillbringas i min ateljé med färgning och uppröjning inför att vi har julöppet i helgen.

Ja jag gillar prylar. Och även slöjden är en materialsport så jag tar varje tillfälle i akt att utöka min arsenal av slöjdredskap. Bland mina senaste investeringar är en zoomloom. Det är en liten smart vävram, gjord för att vara lätt att ta med och lätt att väva med. Det går precis 7,2m garn så jag kan använda upp restgarner och det är lätt att beräkna att garnet räcker till en ruta. Så jag har påbörjat en hel del ambitiösa projekt med handvävt av handspunnet där jag hoppas att så småningom kunna erbjuda dessa handvävda produkter såväl i min webbutik www.limmo-design.se som hos mina återförsäljare.

Jag har dessutom blivit så förtjust i denna lilla ram att jag kommer bli Sveriges första återförsäljare. Så nu går jag och väntar och väntar på att ett paket från USA ska anlända och jag kan frälsa slöjdarsverige med småvävar!

Jag börjar den här veckan i vad som kanske verkar vara fel ände. Nämligen med ihopplockning.

I helgen var det årets julmarknad på Västerbottens museum, där jag jobbar som programsamordnare och i och med det ansvarig för julmarknaden. Det är mitt andra år som ansvarig, men nog är det nervöst ändå! Kommer placeringarna att fungera, kommer det snö, kommer det regn, har vi tillräckligt med personal, kommer det besökare och så vidare.

Men allt blev väl! Jag har inte hunnit sammanställa allting än, men med ca 100 utställare, främst från Västerbotten men även från Finland, Norge och Lettland, snö och kanske lite väl kalla vindar ibland. Hur många som besökte oss har jag inte klart än, men tror vi landar på över 30 000 besök.

I helgen ska jag på marknad i samband med Brukets dag vid Olofsfors bruk. Så återigen har jag spelat det tetrisspel som det är att packa min bil. Har kommit fram till att alla de timmar jag ägnade åt att spela tetris och liknande har visat sig vara användbara när det gäller att packa för marknader och mässor.

Bland förberedelserna har varit att knyta fransen och göra klart den solskensmatta jag klippte ner ur vävstolen tidigare i veckan. Och fotografera den givetvis! Så den, mina garner och mycket mer ska gå att beskåda i helgen.