Så har denna veckan gått, enormt mycket har hänt, om än allt annat än vad jag planerat. Men så kan det bli. Igår hann jag inte ens med att skriva något här. Jag ritate och ritade och ritade och sedan hann jag faktiskt hjälpa min kära vän Josefin att göra en present till sin kompis som fyllde 25 igår. Hon är duktig på att fotografera, min Jossan, så vi kläckte ideén att göra hemgjort brevpappersset. Så fint det blev, en blomma på bilden och fina tjocka rosa kuvert till. Så personligt och så enkelt. Jag funderar på att göra ett set till min strorebror när han fyller 45 om några veckor där jag kan skriva i ”Kära Lillasyster” längst upp så att han blir bättre på att höra av sig :-)), kanske jag tom daterar sidorna   hahaha

Men allvarligt talat så vill jag passa på att harva lite om det här med personliga presenter. Jag tycker det är jätteroligt att göra saker till vänner och familj till jul och födelsedag, eller bara ändå. När barnen går på kalas brukar vi göra egen designade väskor eller köpa enkla t-shirt och pimpa med applikationer etc. Jag tror att det är uppskattat, fast det kan ju vara så att folk bara är artiga. Min svägerska fick en av mina tygbitar sista gången, hon har spanat på den jättelänge, och nu vann glädjen att ge den över motståndet att skiljas från den. Hon blev jätteglad.

Tips på hemgjorda saker vi gett bort –

hemgjort memory med favoritbilder på hästar, eller ord för den som lär att läsa. På Bokia köpte jag spelkortssmå laminatfickor, skrev ut alla bilder och lånade laminatorn på jobbet. Tänk ett kortdäck med barnbarnen på, eller 20 olika bilder på favoritkatten. Låt fantasin flöda.

Kuddar med tryck på favoritband eller djur, igen bara att skriva ut och stryka, jättepoppis. Man kan ju också skriva en dikt eller så

Väskor och bärkassar i alla former för alla ändamål. Sy en rektangel, sy av hörnen om väskan skall ha volym och välj ett eller två handtag och hur långa de skall vara. Vill man inte vändsy ett handtag kan man köpa band och använda. Pimpa efter behag

Kankse det låter lite käckt, men jag hoppas att underbudskapet kryper igenom. Det behöver inte ta 40 timmar att göra något, och man behöver inte vara expert. Slöjd, sömnad och handarbete är till för alla på alla nivåer. Under min tid i symaskinscafeét har jag hört många kvinnor nedvärdera det de faktiskt kan, för att påpeka vad de inte kan! Jag vill att vi slutar med det och fokuserar på känslan det ger i kroppen när vi håller på! Någon sade till mig – jag blir aldrig lika bra som du på att sy….   Jag svarar varje gång det händer att så kan man inte säga innan man har lagt ned lika många timmar och år som jag på att sy, och det finns många som är mycket bättre än jag. Mitt nöje blir inte mindre för det. Jag stickar på en ok nivå, och är därför full av beundran för alla ni som övat och övat och blivit virituouser på det. Jag blir aldrig så bra, för min passion ligger inte i stickning, jag bara gör det ibland.

Några kanske har varit på hemsidan och sett att vi tagit beslutet att avveckla symaskinscafeét. Jag har helt enkelt för mycket frilans för att hinna med, och dessutom en önskan att få del av de pengarna privat. Det finns ett spirande intresse, för min verksamhet, absolut, men tyvärr inte så stor som behövs för komersiell bäraktighet. Synd men sant. Jag skriver det med ett sorgset leende, men ser samtidigt fram emot kvällar med familjen, pysselkvällar med vännerna i systugan och lite bättre nattsömn som en extra bonus. I förlängningen skall jag ta en anställning för att få den sociala aspekten, jag saknar tjötet runt lunchbordet och sammanhanget att jobba i grupp. Tänk vad man kan lära sig om sig själv i en halvkällare i Göteborg!!! Är det någon som behöver en sådan som jag är det bara höra av sig ;-)

Så säger jag adjö till alla er underbara kreativa skapare därute. Vi ses nog på ett forum eller on-line café någonstans i framtiden.

over and out / Jeanette

Lite mysko är det att skriva såhär, man har ju ingen aning hur många som ser det, eller som orkar läsa. Kanske är det bara morsan, isåfall hej mamma :-))

Skaparkraften har vi ju inom oss någonstans, men var kommer den ifrån. Själv blir jag matt av mig själv ibland. Jag har så många ideér och projekt jag vill genomföra att jag som blir sittande utan att kunna börja på nått av dem för min ”inbillade” arbetsbörda har blivit för stor. Dessutom skall man ju vara superhustru, vältränad, framgångsrik och världens bästa mamma med……. Fast det skall man ju inte.  Jag har i veckorna som gått tagit beslutet att lägga ned min verksamhet, och har haft extrem ångest över mitt ”misslyckande”, tills det plötsligt slog mig att visst det är tråkigt, men ingen katastrof. Jag ä r den jag är, jag har gjort vad jag kunnat och det faktum att detta äventyr inte blev en rungande succé gör mig inte misslyckad som person. Mina professionella mål här i livet står kvar… jag vill använda min kunskap och erfarenhet till att jobba för bätttre kvalitet och hållbarhet inom främst textilindustrin, som är ”min”, men på vilket sätt det kan bara framtiden visa. Jag väljer att se denna tiden som företagare som en extremt lärofylld period, vilka insikter jag fått, och vilka otroliga människor jag mött. Helt klart är jag som människa längre fram på min utvecklingsbana efter detta.

Helt klart finns det OTROLIGT många kreativa människor i Göteborg och i Sverige, kanske möts vi på något on-line stickcafé någon gång. Det är viktigt för människan att skapa, vilket forum man än väljer, den ofta repetetiva rörelsen i handarbete hjälper oss att slappna av och ibland hamna, i alla fall jag,  i ett transliknande tillstånd. Häftigt, hälsosamt och beroendeframkallande :-) 

Det som är synd med slöjdandet, är att det är så svårt att försörja sig på det. Ofantligt många hobbysäljer och drömmer, men så få kan leva på det. Jag undrar lite varför vi har så svårt att betala för hantverket. En vän till mig designar smycken, jättefina unika smycken, men får protester om hon vill ha 700:- för ett halsband. Samtidigt som det ju kostar lika mycket för massproducerat i gallerian, varför är det så och när skall trenden svänga? Hur många vill egentligen ha  samma som alla andra? Grejjen med dyra designerkläder är ju att de är tillgängliga bara för de som har råd, ibland i limited edition och då ännu dyrare. Visst är det kanske olika målgrupper, men jag undrar ändå varför det är så. Läser man i tidningar och trendrapporter så är det det originella som är inne, att ha sin egen stil, att plocka själv och på så vis uttrycka sin personlighet.  Min senaste modetidning innehöll massvis med bilder på designerkläder och väskor täckta av …..handbroderi. Just det. Försök sälja handbroderad väska på designmasrknad säger jag, eller broderad blus. Blir inte någon bra timpeng kan jag lova. Så istället för att köpa dyra designersaker, var trendig och köp ett smycke av Mireille på www.imingarderob.se  eller skaffa ett mönster och sy fast broderi frå loppisfynd. Ett enkelt nybörjarmönster med beskrivning  kan ni hitta hos göteborgsföretaget www.makeityourown.se eller gå till Emmaus eller så och köp udda blus och kjol och sy ihop dem.  Använder ni herrskjorta och klipper av ärmen kan jag rekommendera att göra dem till bebisbyxor som då får manchetter runt anklarna. En favorit hemma hos oss när Busan var pyttig.

När jag ändå är inne på att göra om saker lämnar jag er med en bild på mitt lappprojekt. Väska… kjol….kudde….täcke….. vi får se hur många lappar jag orkar göra. Traditienellt engelsk metod, tror jag. Man syr runt lapparna för att få krispiga hörn. Tar lång tid, men gillar man att sitta i trans gör ju inte det någonting.

Over and out  / Jeanette

Eftersom denna veckan inte blivit den kreativa bikupa av aktivitet jag hoppats på, sånt är livet, så tänkte jag dryfta en annan aktuell fråga som varit uppmärksammad i media och på facebook senaste veckan.

Det klagas emellanåt på att flickornas storlekar är mindre än killarnas, men jag hävdar att det inte är en storleksfråga utan handlar om passform. Hur kläderna är tänkta att sitta på kroppen helt enkelt och som designer, mönsterkonstruktör och erfaren textilare vill jag hävda att det är trend som sätter passform, och faktiskt sociala normer som sätter trend, även för barnkläder.

 Jag köper kläder både från kill och tjejavdelningen till min 4-åriga tös, beroende på hur plagget ser ut, när det är tänkt att hon skall använda det och lite vad hon själv gillar naturligtvis. Men när det sitter kroppsnära så måste det ha stretch, enligt mitt tycke. Nu är hon inne i en prinsessfas, något som varken jag eller hennes pappa uppmuntrar, men hon gillar rosa och glitter och att vara ”fin”.  Det skall sägas att hon klättrar, cyklar, leker med bilar, kladdar med lera lika gärna som gör något annat i sin tyllkjol.

 Jag tror, med betoning på att det är min egen personliga uppfattning som mamma och kvinna, att vi alla, barn som vuxna blir påverkade av och påverkar själva samhället mycket mer än vi tror. Vi kan inte skylla allt på massmedia och klädproducenter, vi skulle ju kunna ta ansvar och rösta med våra plånböcker. Själv nekar jag konsekvent  min 10-åriga dotter kläder som i min mening gör att hon ser ”äldre” ut än vad hon är, för att hon inte skall hamna i en social situation hon inte klarar av om folk hon möter uppfattar henne som äldre, och mognare. Jag känner att vuxenlivet tränger sig på alldeles för snabbt ändå. 

Tillbaka till passform och storlek så kan man väl säga att ”vuxna” modekläder ofta har en mer kroppsnära passform för att vuxna kvinnor har mer kurvor att följa över och för att man skall ”visa upp” sig.  När man producerar så gör man ett plagg i stl 38, eller 40 och får passformen helt rätt på det plagget. (På barnkläder brukar man även kolla större och mindre storlek i skalan eftersom deras kroppar ändrar sig så mycket mellan storlekarna.) Så, kolla in på bilder och dockor i affären hur plagget är tänkt att sitta, detta gäller även när man köper mönster. SE upp bara för tunikor och löst sittande plagg, för ofta ökas inte proportionerna i ”lösheten” när man gör de stora storlekarna, utan det är bara storleksmått som ökas. Dvs en 46 kan få samma passformstillägg som en 38. Ibland kan man ju klämma i sig i en mindre storlek än vanligtvis, men det kan vara så att det plagget helt enkelt är tänkt/designat att sitta lösare på kroppen än man tänkt att bära det själv, samma gäller åt andra hållet. Man kan ju som vuxen välja att helt enkelt ta en större storlek för att få en lösare passform, detta är svårare för barn då de ju växer i längd mellan storlekarna. Man skulle kunna filosifera att genom att applicera normer för vuxenkläder ner på barnavdelningen så signalerar vi faktiskt den trend att unga och barn nuförtiden tvingas att bli äldre allt fortare för att vi vuxna utsätter dem för influenser de inte nödvändigtvis är redo för.

Det blev långt det här, och jag vet inte om jag kommit någon vart, men jag tror i alla fall att de flesta klädföretag fått storlekarna rätt, och det är passform och image vi skall fokusera på som vuxna när vi köper till våra barn. En person i klädbranchen berättade för mig att den generation som växt upp med stuprörsmodet, som varit unga vuxna och burit väldigt tighta jeans och byxor, de visar sig ha helt andra generella mått i storleksundersökningar. De har helt enkelt förhindrat sina höfter att utvecklas ”naturligt”.  Kanske kan jag skylla mina egna kurvor på 80-talets generösa kläder, ingen restriktion här inte!

Jag vet inte hur vi skall lösa samhällsproblemet med pojk och flick, men jag tror inte att könsneutrala kläder är lösningen. Det sitter betydligt djupare än så. När vi åker buss med en liten prinsessa så får hon massvis med kommentarer av medpassagerare att hon är söt och fin, i mörka mysbyxor och en tröja med en bensinpump på,, inte alls lika många, även om hon är lika fin. Mitt sätt att fördröja vuxenlivet är att att inte lyssna på radioprogram som innehåller svärord och vuxna koncept när barnen är med, samma med tv och andra media. Inte förrän barnen är vuxna lär jag få veta om jag gjorde någon skillnad, jag kan bara hoppas att de godtar att det är  kärlek som är argumentet att de inte får det som aaaaaaalllaaaa andra får.

over and out / Jeanette

Jag jobbar på för fullt med att rita kläder som sedan skall pryda arbetare över hela Sverige men jag tänkte ta en paus och slå ett slag för lite trashing.  I lokalen erbjuder vi imorgon en workshop med Mirielle Metusa Edgren från I min garderob.  Trasha din t-shirt heter den och där får du hjälp, inspiration och instruktion i olika metoder att redesigna t-shirts som du redan har i garderoben men kanske har ledsnat på lite. Klipp, vrid, fläta på alla sätt du kan komma på. Anmälan via facebook  via knappen på www.sewcreative.se  eller till info@sewcreative.se .  Efteråt kan man ju alltid ta sig en sväng på Göteborgskalaset som är i full sving och modella sitt alster.

Att nå ut genom mediabruset är en av de svåraste uppgifterna en företagare har att tampas med, man är ju fylld av sin egen idé och alltid lika säker på genomslag.

Tyvärr måste vi ställa in kvällens syjunta pga för få deltagare, men stickcafeét kan fortfarande hända, kanske. Jag tror jag skaffar lite lila mohair eller liknande och stickar mig ett par handledsvärmare eller en sjal, eller avslutar min dotters poncho kanske. Jag har ju ställt in mig på en stick/sykväll.  Tyvärr blir det väl så att största delen kommer att tas upp av mitt alltmer växande frilansuppdrag, men lite hinner jag nog sticka när jag kommer hem.

Det är ju faktiskt kreativt att designa arbetskläder med,  och inte lite så klurigt många gånger när man skall möta en eller flera Europeiska standarder i sin design.  Ramen man har att ”uttrycka sig” och sitt formspråk i, är väldigt snäv, tex i Hi-Vis kläder, som jag ritar nu. Hi-Vis är, för den oinvigde, Hi- Visibility kläder med reflexer på. Används tex  vid vägarbete, bangård och av renhållningarbetare samt av många andra.

Nog om det, simma lugnt, sticka rätt, eller avigt och ha det bra.

Over and out / Jeanette

Hej och välkomna till min värld, som denna veckan som vanligt är fylld av frilansarbete, symaskinscafé och förhoppningsvis en massa kreativa möten.

Denna veckan är det ju kulturkalas i Göteborg, där jag bor, och jag har tillsammans med en del kreativa kollegor satt ihop ett program för er som gärna skapar själva. Vi har aktiviteter både på dag och kvällstid och en rejäl variation så att det skall finnas något för alla.

Titta gärna in på hemsidan www.sewcreative.se  om ni befinner  er i Göteborg.  Imorgon kväll erbjuds tex både syjuntakväll och stickcafé, mycket trevligt brukar vi ha. Gå till fácebooksidan  via hemsidan eller skriv till info@sewcreative.se för att anmäla.

Idag har jag en liten ”hjälpare” på dagtid eftersom fröknarna på dagis skall fortbilda sig, såna dagar känns det bra att vara sin egen, att bara kunna förskjuta sin arbetsdag till kvällen för att se världen ur ett litet perspektiv istället.  Vi skall städa golvet i lokalen inför kursveckan, tur för mig att hon gillar både att köra dammsugare och mopp,  världsbäst är hon faktiskt om tillfrågad!

Det kreativa för idag, hittills har varit att sätta upp ett moln i lillans sovrum.  Vi har gjort om det till ett ”uterum” i sommar, med blått tak och en sollampa från IKEA.  Ett regnmoln ville hon ha, flera förresten, men bara ett är klart hittills. Jag skall försöka ladda upp bilden så att ni kan se.

Molnet är två lager bomullstyg som jag overlockat ihop, stoppat och sedan fäst två blomsterpinnar ovanpå för stadga. Ett band att hänga i och några blå strängar av pärlor fick bli regnet.

over and out //Jeanette