Jag avslutar med en bild på en väska jag har broderat som är på väg ut på vandringsutställningen ”Hemslöjden 130 år!” som producerats av Norrbottens Museum. Den heter ”Underlandet” och är inspirerad av både Lewis Carolls berättelser och Tove Janssons illustrationer plus den Norrbottniska naturen när jag lagt in skogstjärnor.

Tack för den här veckan, har varit jättekul att blogga på Kravallslöjd och jag hoppas att ni ska hitta lite inspiration och hantverksglädje i mina inlägg. Vill ni fortsätta följa mig så finns mitt företag, marieyeah! På Facebook och på www.marieyeah.sedessutom har jag en miljöblogg där jag brukar skriva om återvinning, re-design och annat miljövänligt skapande www.mariekarlsson-marieyeah.blogspot.com.

Jag hade över en del lovikkagarn från en halsduk jag stickat som jag stickade en rektangulär lapp av som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av tills jag kom på att jag kunde använda en provbit i läder jag fått av min kusin och sy på som baksida.

Och så var min sittdyna född. Bestämde mig för att döpa den till ”Pålängedynan” efter min hemby och satte en slejf med tryckknapp på för att kunna rulla ihop och ta med mig den.  Den första varianten har jag fortfarande på en av mina köks stolar.

Nu använder jag gamla fula skinnjackor jag köper secondhand till baksidorna och svenskt lovikkagarn till framsidan.

Jag köpte garnet på plats i Morjärv tidigare men nu finns ju tyvärr inte ullspinneriet kvar mer…

Jag tycker om att göra lite annorlunda  saker, det känns så trist med sådant som alla gör…

Så i höst gjorde jag julgrodor, målade gamla plastgrodor med glitterfärg, satte på röda rosetter och upphängning.

Den violettajordlöparen sa väldigt många ”Men usch” åt när de såg den, fast den blev såld den också tillslut.

Nyckelpigan som också är en skalbagge tyckte nog ingen var äcklig.

Det finns hur många som helst i alla fall här i Norrbotten som tillverkar klassiska tennarmband, det ville inte jag göra, så jag tillverkar istället flätade armband i (oftast) naturgarvat läder med återanvända pärlemorknappar som jag kom över en hel påse secondhand.

Nackdelen med att vara egenföretagare är att-göra-listan som aldrig verkar bli tom. Det finns alltid någon jag måste ringa, marknader att anmäla mig till, räkningar att betala och material att köpa. Sånt som hindrar mig från att göra det jag egentligen vill; skapa.

Så att gå en kreativ utbildning är någonting jag verkligen kan kan rekommendera, då får man ägna all sin tid åt skapandet och slipper ifrån allt det där andra, fast hur som helst så kommer man fram till det förr eller senare, studielån och bidrag räcker inte för alltid…

Fast fördelarna med att vara sin egen chef är såklart också väldigt stora. Fast det gäller att vara disciplinerad. Fast problemet för mig har aldrig varit att jobba nog mycket utan mer att jag jobbar för mycket eftersom det är så kul! Och sedan hinner jag aldrig med lika mycket som jag tror att jag ska, annat kommer i mellan, jag blir sjuk, får ont i ryggen eller något annat som hindrar.

Sedan måste man vara väldig envis också. Vill man jobba med hantverk får eller något annat kreativt får man aldrig ge upp, måste vara beredd på att det tar tid att komma in på marknaden  och börja tjäna vettigt med pengar.  Väldigt få slår igenom direkt även om bra utbildningar kan hjälpa sina elever att komma ut och synas.

Själv har jag ännu ingen längre slöjdutbildning, jag har gått 2 år på Falkenbergs Konstskola, gått några hantverkskurser men till hösten hoppas jag på att kunna läsa textilslöjd på distans mot Umeå Universitet.

När man går på loppisar och secondhand butiker hittar man ofta lite äldre slöjdföremål i trä och näver för 5-20 kr som ingen verkar bry sig om, så därför har jag börjat ”rädda” dem och ge de nytt liv med hjälp av färg och förgyllning.

Det känns som att sakerna fortfarande har någonting kvar att ge så jag vill förlänga deras liv och hjälpa andra att se och uppskatta dem. Ibland är sakerna förstås så fina att jag inte har hjärta att måla dem så då hamnar de in min egen samling istället…

När jag är klar märker jag dem med ”återvunnen slöjd” så ingen ska känna sig lurad. Skålen här nedanför är målad i koboltblått på utsidan och förgylld med bladguld på insidan.

guldskål

Min favorit hittills är en näverburk jag har målat med konstnärsoljefärg och förgyllt knoppen på locket med bladguld. Jag har gjort mönstret som bildas i näverfogen till fiskar eftersom jag tycker det är det som det ser ut som. Hittar tyvärr inte bilderna på den som jag vet att jag har.

-Jag är väldigt förtjust i bladguld som är ett jättekul material att jobba med det är något speciellt med lystern från riktigt guld trots att det är så tunt så tunt. Ska ta och testa bladsilver också någon gång.

Har ett väldigt fint svarvat fat på fot som väntar på ett nytt liv, kanske blir det rosa. Plus att jag har så där en 10 andra föremål såklart som väntar på att jag ska få tid med dem.

Just nu håller jag på att börja sy tygleksaker av gamla fina tyger. Jag har gjort ett mönster till en tyggroda, inspirerad av en groda från en gammal mönsterbok, som min mamma sydde åt mig när jag var liten. Håller på att sy fast benen på prototypen för att se om jag behöver göra några ändringar i mönstret för att det ska funka bättre.

-Och det behövde jag för låren blev väldigt stora och jag måste göra mellanrummen mellan tårna på bakbenen mer v-formade istället för u-formade så det blir lättare när jag ska vända tyget.

Kommer nog göra någon groda i läder så småningom, kanske en punkgroda med nitar? Eller en i naturgarvat läder.

Har även tänkt sy rådjur och kanske något annat gulligt djur.

Prototypgrodan är sydd i lakansväv från ett gammalt trasigt lakan, stoppad med kapok fiber som jag hittat oanvänt secondhand och har gamla knappar som ögon. Simmhuden är sydd för hand.

Nu har jag modifierat mönstret och hoppas att nästa groda blir ännu bättre!

Jag har alltid tyckt om att jobba med händerna i alla tänkbara tekniker och skulle inte kunna tänk mig ett liv utan det och sedan 2007 är det också mitt jobb. Världens bästa! -Och i veckan ska jag berätta lite om vad jag gör här på Kravallslöjd.

Jag älskar att skapa och blir väldigt rastlös om jag inte kan göra det, har haft problem med ryggen sedan innan jul och varit tvungen att ta det lugnt med handarbetandet vilket är så frustrerande, men det känns bättre nu så jag kan göra lite grand i alla fall bara jag inte anstränger mig för mycket.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av alla slags växter och djur och började tälja i trä redan när jag var ganska liten.

sorgmantel

Tillslut började mina försök mer och mer likna hur jag ville att det skulle se ut och det var då jag började snida fåglar, fjärilar och andra insekter. Jag snidar för det mesta i al som kommer från min familjs egna varsamt skötta skog (inga kalhyggen!).

stenknäcken

Och sedan försöker jag måla dem så naturtroget som möjligt. Just nu håller jag på och målar en stenknäck men jag har ett litet lager med fåglar som väntar på att målas.

Helst skulle jag vilja behålla alla fåglar själv och fylla hela lägenheten med dem men jag behöver tyvärr pengarna. -Är det något man blir rik på som konsthantverkare så är det antagligen glädje, inte pengar. 

När folk får veta vad jag jobbar med så frågar de nästan alltid: ”Men kan du leva på det då?”

Vilket blir rätt så tjatigt efter första 5-6 gångerna. Hur många andra yrkesgrupper känns det okej att fråga det? Ibland skulle jag ha lust att svara: ”Jaså, du är sjuksköterska/personlig assistent/ truckförare, kan du leva på det då?

Men jag är alldeles för snäll och säger någonting om om att jag blir ju inte rik precis men det går ju om man snålar och det är ju så roligt.