De senaste åren har jag färgat mycket garn och får ofta frågan om hur jag gör. Svaret är både enkelt och komplicerat, jag följer fabrikantens rekommendationer i mitt tillvägagångssätt, det är inte svårt alls. Låt det sen ta tid, ullgarn och andra animaliska fibrer som jag färgar är känsliga och har svårt för temperaturväxlingar. Därför skall det gå långsamt, dvs jag använder inte mikrovågsugn. Färgar i gryta eller i vattenfyllda kärl i vanlig ugn.

Svårigheten tycker jag är att hitta färgtonen och enda sättet att nå dit är att jobba och gneta.

En väldigt bra hjälp är att föra bok dvs. anteckna vad man gjort, spara ett prov att ha som referens senare. Mina färgböcker är mina skatter. Lycka till! med hej fr. Tant Kofta

Ända sen jag var liten har jag gillat att plocka med knappar och jag är inte ensam, jag möter alltid nya knappfantaster. Tar man fram en burk med knappar och häller ut dem på ett bord börjar nästan alla genast att leta efter den finaste och sen sorterar man i högar, stora små, fina, fula, efter färger eller material. Jag funderat vad det beror på, är det minnet av mormors knappburk som väcks till liv eller vad är det.

Känslan av att hitta en extra fin knapp är härlig och i alla fall jag känner mig rik, kanske är det som en slags små mynt.

Allra finast är pärlmorknappar, de som har en fin tyngd och får gärna vara lite nötta, så de är perfekta att fynda på loppis. Under senaste året har jag köpt ett par lite större lager av gamla knappar som jag nu har i min koffert. De är från 50talet och fram till idag, nästan 900 olika. Varje gång jag grejar med mina knappar blir jag i farten och tänker att den HÄR är extra fin, men så ser jag en till.

För att få den presenterade mer överskådligt har jag monterat dem på små skivor, den här kallar jag ”Prussiluskan”, här finns också Kulturtant och vanlijsås, Tvkanna och kortkort, Städrock och papiljott och Space invader.

Här är några som jag tycker är extra fina, äkta plast 1950 – 60 tal.

Så ge dig ut nu på knappjakt.

Med hej från Tant Kofta

Ps. Vad man skall ha knappar till förutom att leka med dem, sy fast dem på vantar, gör fina ringar eller knäpp din nystickade kofta! ds.

Jag tycker att våra barn ofta får så dåliga grejer att leka med. Det är mest plast och syntetfibrer, stackars ungar som får gå och krama en nalle som egentligen är en skvätt olja. I Sverige finns en väldig massa får som håller våra ängar öppna och ger oss kött men när det kommer till ullen finns en liten efterfrågan. Mycket ull slängs utan att komma till nytta och glädje.

Här kommer mitt bidrag för att ändra på detta. Katten som ännu inte har något namn. Men en liten omröstning sker just nu på Instagram och facebook, där du kan vara med och rösta om du vill. Sök Tant Kofta så hittar du mig. Katten är stickad av ullgarn från Värmländskt skogsfår, en oförädlad ras som räknas till gruppen allmogefår. De finns i olika färger, så allt garn jag användt är naturfärgat. Katten som också kan användas till sovamiddagkudde är fylld med ull från en fårras som heter texel. Dess ull är vaddig och spänstig och filtar inte hop sig, perfekt att fylla dockor, kuddar och annat med.

Kattens kropp och huvud är stickad stickad i fyra rundlar inifrån och ut, ben och svans rundstickade och varje örons är stickat i två delar och sen ihopsytt.
Det tog lite tid att få ansiktet färdigt, jag ville inte ha det så sött, var ute efter lite mer attityd. Broderiet är gjort med loppisfyndat moulinegarn.

Även en katt kan behöva värma magen när solen tittar fram.  med hej fr. Tant Kofta