Tisdag och onsdag passerade i ett förberedande och genomförande av slöjdaktiviteter. Ett ständigt sammanförande av unga kreativa individer med små inslag av äldre mer erfarna slöjdare. Det är min arbetsmodell. Ibland blir det kontakt så det gnistrar. Det är otroligt inspirerande. Ibland händer inget. Det får man ta.

Linköpings kulturfest City Art Link invigdes på torsdagen med tal och smakprov vad som kommer under de närmaste dagarna. På Hemslöjden är det vernissage på en ny utställning i Slöjdgalleriet. Sen soppcafé och workshop med pappersblommor. Många bekanta ansikten i vimlet. Fullsatt kring fröken N vid workshopbordet. Människor möts i görandet och har en trevlig stund. Värmen stiger i kroppen.

På fredagen packar jag största korgen med slöjdmaterial och exempel och drar till Motala. Där är det också kulturdagar med diverse aktiviteter. jag ska sitta på biblioteket och ha en prova-på-verkstad för unga. Hoppas på att kunna värva nya deltagare till slöjdverkstan där deltagarna är få och medelåldern lite för hög. Medan jag jobbar samlas fyra tjejer i en studentkorridor och bakar bullar till morgondagens café.

Värvar en tjej direkt, som sitter länge kvar och syr. Sen kommer barn och föräldrar, tre killar som syr armband med dödskallar i väntan på fotbollsträningen. Mera ungar fullt kring bordet. Bibliotekspersonalen hänger på, syr så det ryker. Vi syr reflexer med olika motiv. Föräldrarna efterlyser Slöjdklubben. Vi har ingen grupp igång just nu eftersom för få har anmält sig. Uppmanar dem att ringa! Får iväg de sista ungarna en kvart efter stängningsdags och skyfflar ner alla grejer i korgen. Blir utsläppt innan larmet går och kör hem.

När jag letade stickor rotade jag lite i ungdomssektionens Skåp för Oavslutade Projekt. Plötsligt kom en mal utfarande ur skåpet. Panik! Det visade sig ligga ett par halvtovade tofflor längst in där malen hade kalasat. Dessvärre hade den bjudit in släkt och vänner till kalaset, så det blev raka vägen till soptunnan med de tofflorna. ATT de inte kan göra klart sina grejer! Men vid närmare eftertanke är jag själv likadan. Får nån idé och jobbar som en tok och står där sen med en sextonmeters linneväv som aldrig vill ta slut. Eller tröjan jag började spinna garnet till och stickade nästan hela när ullen tog slut och jag fick vänta ett år på att fåret skulle klippa sig igen så jag fick mer ull. När jag väl fick den var det inte lika kul längre så jag har fortfarande inte gjort den klar. Ja, jag förstår dem verkligen, man får ju sån LUST att börja på nya saker. Det är ju just när man kommer på idén vad man vill göra som man skulle behöva kliva åt sidan från allt annat och göra klart. Kan man inte det så kan det bli så att lusten försvinner. Och saker blir liggande i skåp.