Efter en natt av snuvande o snörvlande i vad jag först trodde var en begynnande förkylning börjar jag känna igen symptomen o inser att jag drabbats av dammallergi. Jag har tidigare haft samma sak, en kliig näsa o svullna ögon, o att dammsuga o dammtorka lägenheten hjälpte varje gång. Eftersom jag flyttade in i huset en vecka tidigare än vi bestämt skulle lovade jag dyrt o heligt att jag skulle städa också, alltså, jag skulle fixa den flyttstädning som inte hade gjorts. Huset har stått tomt o obebott ett tag, men tydligen längre än att en grundlig sopning skulle räcka som städning. Så idag när jag kommer hem blir det till att kavla upp ärmarna, fylla ngt lämpligt kärl ( vi har inte riktigt fått alla saker på plats än…knappt några saker alls, om jag ska vara ärlig..) med vatten o såpa o skrubba skrubba skrubba tills nästäppan lossnar o jag kan andas igen.

En konstig sak med vårat hus är att ibland när man slår av plattan för att maten/vattnet/vadmannugör är färdigt så slår jordfelsbrytaren av o det blir svart i hela huset. Det är inget svårt att slå på den igen, o allting funkar, men det är bara lite konstigt. Jordfel låter så allvarligt, liksom. O den borde väl utlösas av att man slår på nåt, inte av, eller?

Nisse börjar bli mer o mer hemma i skogen också. Imorse såg jag en annan katt på gården som hade samma färg som Nisse o för ett ögonblick trodde jag att Nisse på nåt sätt lyckats ta sig ut o spatserade omkring bland hönsen, men han låg i vanlig ordning på min väska o snarkade. Nisse har precis som jag en förkärlek för väskor, han blir helt galen om han ser en väska, han vill klösa o krypa in i dem, o sen bara ligga o sova i eller på dem. Ibland är det lite konstigt att han förstår att det är en väska eftersom det inte är ngn speciell sorts tyg han gillar, utan alla sortsers väskor funkar lika bra. Känner han på sig att det finns något där inne, att det är ett hålrum som han kan ta sig in i eller vad?
Märkligt är det då, djurlivet.

Erika

Nu är äntligen hösten här! Hösten är min absoluta favoritårstid och det av många orsaker. För det första så är det äntligen normal temperatur, man känner att man kan andas igen och luften är klar och skön. Det är vackert överallt, nästan, och en känsla av möjligheter ligger i luften. Hösten känns alltid som ett litet nyår, nya saker, nya människor och man vet inte vad som kommer att hända men man vet att NÅNTING kommer att hända som man inte kunnat förutse.
Just nu är det väldigt mycket som händer som är sprajtans nytt för mig. Ny stad, nytt hem, ny skola.
I fredags kom jag till Stockholm, i lördags flyttade jag in i mitt, Nisses och Kristins nya fina lilla hus ute i skogen och i går började jag skolan. Än så länge är allt frid o fröjd, förutom den chokerande upptäckten att kollektivtrafiken tar ungefär dubbelt så lång tid på morgonen än på kvällen. Min vana trogen kom jag för sent till skolan, trots väldigt nogrannt kalkylerande med busslistan i hand. Nisse hade en hård första natt i huset också, han skrek o skrek och verkade tycka att ännu en flytt var en väldigt dålig idé fram tills att han på morgonen fick syn på hönsen som spatserar i trädgården, då tystnade han och stirrade andaktsfullt på deras märkliga gång på våran altan, och har sen dess varit den lugna och fina kisse han brukar vara.

Nu ska jag iväg o ta båten till Slussen, vi ska skriva på kontraktet för huset idag så att det verkligen är vårat o sen ska jag hem, mot ett hus vid skogens slut där jag ska plocka in äpplen och sortera broderipapper tänkte jag.

Tills vi hörs igen, lev o må o glöm inte bort att även en kort tråd är en tråd.

Erika

Idag har jag varit på glasblåsning i Roma ( som man uttalar Rååma, Ruooma eller Rauma , allt beroende på vem man frågar…) Det var kul, jag har aldrig prövat att göra nånting med glad förut, och det ver ett väldigt häftigt material. Vi fick testa att göra en lite klump innan vi vi prova blåsa, och vi blåste en kula. Jag ville göra en röd kula, men den röda färgen var tydligen inte den lättaste så jag valde blå. Killen som var efter mig valde svart, vilket såg ut som leopardmönster när kulan var klar, och då önskade jag att jag också valt det. Det blå var fint, men det är ju inte lika snyggt att ha en blå kula som en leopardmönstrad. Men jag blev nöjd ändå, glas var ett så himla schysst material!! Man var tvungen att arbeta fort fort innan det stelnade, och det var flera moment att hålla reda på, man skulle snurra och blåsa och luta den och skära…  och det var 1000 grader varmt i ugnen, vilket var läskigt men coolt. Lite annt än en vävstuga. Jag började drömma mig bort om somrar i en glashytta, kanske göra en oro i leopardfärgat glas, eller en jättejättekula, som en gigantisk badboll eller… ja, det finns ju hur mycket som helst att göra där också, precis som med alla andra material ocj tekninker man prövar på. Dygnet borde ha fler timmar och livet vara längre så man skulle kunna hinna med allt man vill!! 

Det var en kul dag i alla fall och nu ska vi på musikelevernas körkonsert nånstans ute på den Gotländska obygden. Hoppas alla har en trevlig helg och att era händer dansar disco! 

Erika

Nu har vi laddat ner Sandras vernissagebilder. Min sladd till kameran har försvunnit på nåt mystiskt sätt, vilket är tur just nu för Svenssons kamera är mycket bättre. Vi visar det vi gillade bäst, och som svar till Mias kommentar så har det varit ganska mycket limegrönt och rosa på Folkan i år. När vi har diskuterat vad det är som varit speciellt med året på skolan så är det just en av sakerna vi kommit fram till, hur många använt sig av nya material och färgskalor men i gamla tekniker. Det är en viss generationsskillnad där såklart, de äldre damerna i klassen har varit mer inriktade på att pröva mer avancerade tekniker medan de yngre har mer utgått ifån vilka färger de tycker om och vilket uttryck de vill ha, för att utifrån det välja en lämplig teknik. Det har varit berikande att det har varit en så blandad grupp både i ålder ( den yngsta är 20 och den äldsta är 72), bakgrund och orsaken till varför man sökt sig till skolan och textilen.  

Så, varsågoda o njut av de sprakande textilier vi visar på vår utställning! ( i alla fall några av dem)

Och så lite mingelbilder och Sandras fina bukett.

Det har varit en rolig men konstig vecka, det har inte varit nån riktig ordning på dagarna känns det som med helg mitt i och vernissage. Men nu är det helg och imorgon ska jag på glasblåsning med hantverksgruppen på skolan. Det är första gången jag provar blåsa glas, hoppas det är kul och att vi får blåsa i fina färger.

Hadetsåbra och ha en trevlig fredag!

Erika och Sandra

Så sitter man då här dagen efter vernissagen. Hela dagen har varit lite lagom seg, antar att det utan att man märkte det krävdes en kraftansträngning igår med allt som skulle göras. Gårdagen började med att vi möttes upp på Langska huset ( för alla icke-gotlänningar kan jag förklara att Langska huset är hemslöjdens hus i Visby) där utställningen är. Först var det såklart fika, med Folkans medskickade kaffe och bullar. Vi pratade lite om hur vi ville bygga upp utställningen, vilket jag och fröken Svensson båda känt kanske borde ha pratats om lite tidigare. Vi bävade för alla dessa olika viljor som skulle kunna komma att kollidera när urvalet skulle ske om vad som skulle eller inte skulle vara med på utställningen. Vi kom ganska snabbt fram till att ordna allt utifrån färger och satte igång att bilda textila högar utifrån färgerna på grejerna, vilket gladde mig väldigt, för om det finns någonting som är klart underskattat här i världen så är det färgmatchning! Färg is da shit som vi säger här i Hemse.Jag, Sandra och Carina ( som kom att bli kändis efter utställningen då hennes gummiryaväskor kom med på bild i GA, en av två tidningar på Gotland. Den största säger vi…) fick ett alldeles eget rum att hänga, och våran färgskala blev gul, rosa och limegrönt. Det grymma med att vara hos hemslöjden var att vi fick tillgång till vindsförråden, där de gömmer sina hantverksskatter… Dagen flöt på utan bråk och sura miner. Vi hade inte behövt oroa oss det minsta, och när vi vid 3-4 tiden var färdiga med allt så var alla nöjda och glada, och det blev väldigt bra alltihop, särskilt det gulrosalimegröna rummet…Vernissagen var kl 19, och tal och förmingel hölls utomhus i kylan, och vi fick blommor och kramar och lycka-tills och drack cider och käkade godis och gjorde ett och annat försök till mingel, men jag tycker att mingel är lite svårt, jag fattar aldrig vad man säger till varandra när man minglar ”hej, ja trevligt trevligt att ni kom, här är mina grejer, ta lite godis vettja, oj hej vad mycket folk…ojoj..hejhej..”..eller nåt…  

Vi tog en massa bilder också, tänke ladda upp dem imorrn så kan ni få se hur det såg ut. Fröken Sandra Svensson kommer även med då och bloggar, hon har gjort ett grymt intarsia-broderi med hundar och popcorn på bl.a, har ni tur får ni se en bild på underverket.  

Nu ska jag väva lite pläd så den blir färdig innan helgen. Nästa vecka väntar Elvis på att bli vävd, och hips vips så slutar vi här. Tills vi hörs igen, haresåbra och akta fingertopparna! 

Erika

Hejhej!  

Jag heter Erika och det är jag som bloggar i veckan. Jag pluggar textilt hantverk på Gotlands folkhögskola, och på onsdag har vi vernissage för vår slututställning. Så alla som är på Gotland är varmt välkomna till Langska huset i Visby på onsdag kl 19.00. Där bjuds på mingel, cider, godis och sist men inte minst en massa sprakande textilier all handmade av folkans väv-ladies! Jag hade tänkt skriva om utställningen, handarbete av olika slag och så har jag bjudit in en side-kick vid namn Sandra Svensson som ska vara med och skriva. Sandra är också del av Gotlands textilmaffia och hon gillar hundar, broderier och killen.  

Tills vi hörs igen, må craften vara med er! 

Erika