Igår fick jag uppleva Annie Leibovitz, Vee Speers, Lennart Nilsson och Joel Peter-Witkin på det nyöppnade museet Fotografiska i Stockholm vid Slussen. De som jag verkligen tog till mitt hjärta och verkligen blev berörda av var Lennart Nilsson med hans samlade verk ”Ett barn blir till”. Hans bilder var en fantastisk upplevelse där man fick se uppförstorade bilder av livets början i livmodern.

”Ett barn blir till ses idag som vetenskaplig medicinsk fotografi, ett område där han är internationellt erkänd som banbrytare”

Vee Speers bok köpte jag hem direkt:) verkligen älskade hennes bilder, de var otroligt inspirerande. Jag lät kopiera in utställnings texten för att ni ska få en bild av vad hon har fotograferat.

”De måleriska porträtten, det dramatiska anslaget och den unika färgsättningen är kännetecken för Vee Speers verk. I The Birthday Party möter vi hennes teatrala fotografier av utklädda barn, ofta med mask, på väg till ett imaginärt födelsedagskalas. Speers fick idén till projektet under sin dotters födelsedagsfest och ser utställningen som delvis självbiografisk med minnen från sin egen uppväxt i Australien. Hon beskriver med sina porträtt en tidlös tillvaro där det samtidigt finns en känsla av både lekfullhet och hot. Enligt Speers speglar barnen i sina lekar roller tillhörande den vuxna världen; rollen som far, som mor eller en soldat på väg ut i strid.

Många av barnen i Speers värld håller i symboliska objekt som vägleder oss in i deras fantasivärld. Till exempel, i ett fotografi fångas betraktaren av den olyckliga blicken från en ung flicka, klädd som en sjuksköterska. I händerna håller hon sin trasiga docka. En ung pojke i soldathjälm greppar om sitt gevär. En Caravaggiolik pojke med lockigt hår visar graciöst upp en vit klänning med ena axelbandet slarvigt nedhasat från axeln.

Presenterar barnen genom sin lekfullhet en okänd framtid? Är Speers verk en kommentar på de könsroller som serveras oss tidigt i vår uppväxt? Eller bjuder hon in betraktaren till att komplettera hennes narrativ med våra egna erfarenheter och associationer? Speers skänker oss fler frågor än svar i The Birthday Party. Denna fängslande blick in i barnens lek påminner oss om vår egen ungdoms äventyr. The Birthday Party är också en påminnelse om vår kollektiva erfarenhet av makt och krig och vårt aldrig sinande behov av att fly in i fantasins värld.”

Äntligen färdig! Har nu i ungefär 5-6 veckor skrivit min B-uppsats i Textilvetenskap. Det enda som återstår nu är att göra min uppsatsventilering nästa vecka sen är det dags för ett välbehövligt sommarlov.

Här kommer en kort resume på uppsatsen jag skrivit;

Mitt intresse för ridning låg till grund för att jag beslutade mig för att skriva min B-uppsats om sadlar. För att inventera hur beståndet såg ut valde jag att vända mig till tre museer, Skokloster, Nordiska museet och Livrustkammaren. Efter dessa kontakter föll mitt ämnesval på damsadlar, mer specifikt på brudsadlar från allmogen. Under våren 2010 åkte jag till Nordiska Museets samlingar och fann där flera intressanta dam- och brudsadlar från slutet av 1700-talet, från Värmland, Västmanland, Dalarna och östra Gotland. Frågor väcktes och jag beslöt mig för att göra en grundlig genomgång av sadelns historik för att kunna besvara frågeställningarna kring exemplaren.

Uppsatsen utgör en fallstudie av en sadel från Värmland, daterad 1791 och resultaten av denna jämförs med dam och brudsadlar i Sverige från samma tid.

Frågeställningar;

• Hur har den ceremoniella damsadeln utvecklats utifrån den vanliga manssadeln?
• Hur såg de typiska dragen ut bland allmogens brudsadlar kring slutet av 1700 och början av 1800- talet?
• Vilka skillnader är det mellan den adliga och allmogens damsadlar mellan 1100- 1700-talet?

För den som sen blir intresserad av ämnet kan jag säga att det finns en hel del intressant litteratur att hämta både från Nordiska och livrustkammarens bibliotek.

Jag kommer nog inte att publicera min uppsats på nätet men för den som är intresserad av att läsa hela så finns den på Konstvetenskapliga institutionen på Uppsalas universitet från och med början av Juni.

/E

I slutet av våren 2009 besökte jag Stadsmissionens remake avdelning i Stockholm för ny unik design med miljövänliga alternativ. Sättet att använda gamla produkter och göra något nytt av dem gjorde att jag själv ville prova och våren 2010 satte jag igång.

Utifrån en hög donationer av gamla lakan och skjortor ingen längre ville ha rev och slet jag tygerna till smala strimlor för att sedan bygga upp dem igen i långa rader av flätor. Jag har nog aldrig haft så roligt i en skapande process. Efter timmar av förberedelse har jag nu börjat sy ihop bitarna och en av många plagg har nu äntligen börjat ta form.

Jag formligen längtar till när kläderna är klara så att jag kan börja fotografera. Bilderna kommer förmodligen presenteras i slutet av Juli/Aug på min blogg. Här kommer dock ett litet smakprov vad jag hitintills har åstadkommit.

Remake

För övrigt kan jag berätta att jag kommer samarbeta med min sambo i det här projektet. Han är en riktigt grym fotograf. Kolla in hans hemsida www.martenkeijser.se

Under min vecka som bloggare på kravallslöjd kommer ni få ta del av mina tankar kring det textila hantverket, globala problem som konsumtionshets och miljö, samt olika textila projekt jag jobbar och jobbat med.

Jag vill påstå att jag är något av en novis gällande det första inlägget om dagens globala kriser. Men känslan av att göra något mer än bara skapa vackra ting har växt sig starkare, så det ni kommer att få läsa om är en resa som jag precis har påbörjat. Era tankar, åsikter och tips är oerhört värdefulla och vill ni dela med er får ni gärna skriva till mig direkt eller kommentera här på kravallslöjd om de berörda ämnena. Min e-mail är: emilie.s.k@gmail.com

”Dagens globala utmaningar klimatfrågan, fattigdom, befolkningsökningar, utanförskap och överanvändandet av naturresurser går förstås inte att lösa genom att spela död, springa och slåss”.  Han har rätt Carl Lindeborg när han skriver detta i tidningen Camino (nr 16 April Maj 2010), vi kan inte fly, vi måste ta vårt ansvar och bli ödmjuka och stå ifrån frestelsen att fortsätta äta på nästa generations resurser. Som konstnär inom det textila fältet kan jag inte undgå att jag bidrar till förändringar i miljön och uppmuntrande till konsumtion av prylar men jag gör ett val och det är att försöka producera klimatsmart. När jag skapar vill jag vara medveten om min omgivning och låter mig därför inspireras av böcker, filmer, tidskrifter som berättar om hållbar livsstil. Jag söker och letar en väg där jag kan rättfärdiga min produkter i dagens konsumtionssamhälle och det gör jag genom att skapa nytt av gammalt.

Material finns det ett överflöd av, bara här i Sverige köper vi 24kg textiler per person per år. Vi lever i en tid där vi får höra att tillväxt är bra för samhället, att vi får fler jobb, bättre ekonomi, men vart går gränsen innan planeten vi lever på kollapsar och är det verkligen sant att konsumtion förbättrar människors liv?

Jag skriver inte för att peka finger, jag har själv varit där, kännt det stridande ha behovet efter det där vackra som kanske gör mig lite lyckligare. Men med tiden ju mer påläst jag blivit desto jobbigare känns det att se de nya kläderna och skorna i garderoben som bara väntar på att en dag kanske bli använda. Jag vill göra revolution mot min egen köplust och skapa i syfte att uppmuntra till ett mer klimatsmart sätt att leva. Jag vill göra min del genom att visa att det inte behöver bli följder av ökade resursförbrukningar och ökade utsläpp i miljön.

Det här är Emilié, over and out!