På mitt jobb har jag det ganska bra. Så pass bra att jag kan sitta och slöjda som en del av mina dagliga uppgifter. Detta är ju givetvis alldeles förträffligt. Men jag vill ju gnälla lite så nu måste jag påpeka att det inte är helt friktionsfritt alla gånger.

Att sitta och slöjda på jobbet är bra. Det inbjuder nämligen till samtal med besökarna.  Men hur kommer då besökarna att reagera? Kommentaren ”där sitter Emil i Lönneberga” får mig att rysa var gång. Jag hör den några gånger per dag. Sen verkar vissa bli lite arga över det faktum att jag sitter och snider. En annan variant är den mer ifrågasättande. ”Vad gör du och varför, ska det verkligen användas till något, ja vissa har det bra”, så kan det låta. Vad kan man ge för listigt svar på det.”Ja, det här ska bli en nål som man nålbinder med”, bättre än så kan jag inte få till det. Jag framstår säkert inte som trovärdig när jag säger det, men det är ju sant. Det ska bara bli en liten nål av trä. Men med lite tur kommer dagen dår jag slöjdar ett rymdskepp.

Massor med äring och fred.

/H

Jag spanar ofta efter intressant klotter och roliga lappar. När folk klottrar eller sätter upp kosntiga anslag skulle man, med lite god vilja, kunna säga att det rör sig om en sorts hantverk. Dessa företeelser tycker jag är så pass intressanta att jag börjat dokumentera dom.

Men var hittar man då klotter och lappar? Roliga lappar kan man oftast hitta på offentliga anslagstavlor. Jag har hittat alltifrån förvirrade utläggningar om kommunismens brott till erbjudanden om nakenmodeller. Av ovanstående vet jag knappt vilket som är mest otäckt?! Sen ska man inte underskatta de konspirationsteorier man ibland stöter på. Även där har jag en del spännande exempel. Vi har bland andra mannen som är förföljd av alla världens hemliga polisorganisationer.

Klotter återfinns givetvis främst på väggar, annars är ju offentliga toaletter bra platser att leta på. Jag har en personlig favorit från Umeå. Klottret är borta nu. Men som tur är hann jag dokumentera det. Visst är det fint? vad tänkte personen som skrev det här? Är det humor eller allvar? Frågorna är många. Om någon eventuell läsare har svaren så får du gärna höra av dig!

I helgen som var besökte jag Stockholm. Under lördagen skulle jag på möte och senare på kvällen skulle jag träffa några vänner. På kvällen var det tänkt att vi skulle ha en liten fest. Till denna fest hade jag tagit med några av mina träfigurer som jag nyligen färdigställt. Jag ville visa upp dom och jag skulle också ge bort en av dom. Den ena figuren är ganska stor. Den är 65 centimeter lång och kanske 10 centimeter runt om. I och med att jag hade bråttom till ett möte valde jag att inte checka in något bagage på flygplatsen. Den ena figuren stack alltså upp ur min ryggsäck på ett ganska iögonfallande sätt.

På Umeå flygplats var det inga problem. Jag gled lätt och ledigt förbi säkerhetskontrollen. Bältet fick jag ta av mig, men den 65 centimeter långa rönnstav som stack upp ur ryggsäcken väckte ingen uppmärksamhet. Väl i Stockholm avlöpte allt också någorlunda smärtfritt. Jag blev bara antastad två gånger under min vistelse där. Sen på söndagsmorgonen skulle jag flyga hem igen. Jag försov mig lite så jag fick skynda mig ut till Arlanda. Jag tänkte mig att jag även denna gång skulle glida genom säkerhetskontrollen. Men nu blev det stopp. Det var ganska lite folk så när det var min tur stod tre män och tittade på min väska. De frågade vad det var jag hade i väskan. Jag svarade att det var något av ett religiöst föremål. De hävdade dock att det var en batong. Jag skickades ner igen. Först fick jag stå i kö för att ens kunna förklara mitt problem. Damen bakom disken frågade om det var en batong jag hade. Jag visade upp föremålet och förklarade att det inte var en batong. Då svarade hon att det ändå räknas som en batong.

Efter det fick jag stå i en ny kö för att kunna köpa emballage att packa in figuren i. Sen fick jag prata med en annan person för att få en stämpel. Efter detta var det dags att köa igen för att slutligen lämna in mitt paket. Att mina hobbyverksamheter kan vara så värda att uppmärksammas. Slöjd är samhällsomstörtande!