Stream of consciousness

Written by Mina11. Posted in Mina Widding

Idag hade jag ett väldigt fruktbart samtal med min ateljékamrat Cecilia Granlund idag. Vi började tala om prissättning, en vettig timpenning och folks uppfattning om vad saker som andra människor skapar egentligen kostar. Det är svårt det där, att värdera sitt eget och andras arbete, och hur tänker vi egentligen själva, när vi handlar? Jag är väl medveten om värdet i ett hantverk, och tillhör också den grupp som gärna handlar lokalproducerat, unikt och egentillverkat. Gärna gör jag det ja, men min ekonomiska default-inställning, är ändå inte anpassad till att handla på det sättet. Ofta väljer jag bort hantverket, och det handlar ju givetvis om att jag inte har råd. Jag har en tight budget, som säkert de flesta andra egenföretagare, designers, hantverkare osv som läser här. Men i slutändan undrar jag ändå vad jag får för de surt förvärvda pengar jag ändå lägger ut när jag handlar de där reaplaggen på H&M. En hel famn full av massproducerade kläder i dålig kvalité kan ända inte väga upp mot en Spooonklänning. Värde är inte kvantitet, och även om det ibland kan kännas roligare att ha tio grejer att välja på än två, så är det de där två man verkligen minns.

Minas Spooonklänning

Min Spooonklänning

Sedan föll samtalet in på mitt företag, och om jag någonsin kommer att kunna bli lönsam – kunna leva på det på riktigt. Det är ju min dröm, men är det ett rimligt mål? Jo – men jag måste komma på hur jag ska ta mig dit. Lära mig prioritera, jobba häcken av mig och hitta de rätta vägarna. Det är en lång resa av trial and error, det också. Lära sig marknaden, vilka möjligheter som finns och hur man kan utnyttja de förutsättningar man har. Är min geografiska placering en nackdel, eller finns det något jag kan göra här i Umeå som inte skulle låta sig göras lika lätt i en storstad som Stockholm och Göteborg? Kanske går det att vara mer personlig, till exempel. Det är jag gärna. Jag bjuder gärna in er alla som kan komma på té och muffins i min ateljé – hojta om ni har cravings efter en gratis kaka! Det är förresten något jag saknar, tidigare hade jag en hel del Nindakvällar – tupperwarevarianten där någon bjöd in alla sina vänner och så kom jag dit och visade mina väskor och berättade om vad jag kan göra. Den sortens personliga möten är kanske lättare här.

NindakvällFrån en Nindakväll här i Umeå faktiskt :)

Jag söker också efter en samarbetspartner. En klädskapare som gör kläder som skulle passa till mina väskor, eller tvärtom. Gärna någon som redan har börjat arbeta in sitt märke, som skulle vara intresserad av att skapa en kollektion tillsammans, göra en modevisning och sälja in tillsammans till butiker. Jag tror på samarbeten, på att samla våra kreativa krafter och göra storverk tillsammans. Som med mitt ateljékollektiv. Vi är visserligen en bunta rätt olika människor, och vi gör vitt spridda saker. Men det finns ingenting mer fantastiskt än att ha inspirerande samtal över lunchlådan, ta en paus när ögonen börjar gå i kors och ta en titt på vad de andra håller på med. Det är guld värt, verkligen. Jag ser också fram emot de marknader vi ska hålla i Gårdshuset. Julmarknaden var en bra start, nu börjar vi lära oss lite om vad vi vill göra. Min önskan är att det ska bli en återkommande mötesplats för oetablerade designers, konstnärer och hantverkare. Alltid något nytt, alltid lokalproducerade små underverk tillverkade av kärlek.

Affisch Gårdshusets julmarknad Affischen för julmarknaden, av Pär Boström.

Ibland känns det som att jag sprängs av idéer och då får jag lätt panik över att jag inte hinner förverkliga alla på en gång, och hur ska jag kunna välja vart jag ska börja? Jag är ingen siare, jag har ingen aning om vad som kommer att sälja bäst. Jag har gjort en del sådana impulsinsatser som kanske inte varit helt lyckade, och jag hade säkert kunnat använda tiden på ett bättre sätt om jag hade haft förmågan att se helheten över år sett. Men jag tror nog att jag lär mig förbaskat mycket på att göra det den här vägen också. Jag funkar liksom så, rent personligen. Ibland måste man bara lära sig att flyta med i sitt sätt att vara, utgå från det, istället för att förändra hur man funkar, eftersom det inte alltid låter sig göras.

Mitt sätt, är något slags stream of consciousness – det är bara att följa med och se vart man hamnar, ta ett par årtag här och där för att undkomma de största misstagsbergen (men ibland är det dimma, då kraschar man rakt in i dem). Lite som det här inlägget, och som samtal kan vara, om de är bra. Man går från en liten sak, och halkar in på nya ämnen.

Sådan är min historia. Jag började med sömnad (sydde byxor till mina klasskamrater och en klänning till Solja Krapu i högstadiet), fortsatte med foto i gymnasiet, trots att jag gick på designprogrammet (jag har alltid varit lite tvärsemot) där jag och två vänner drev embryonic, ett fotoföretag som specialserade sig på lite mer personliga porträtt, till Ninda, som från början var ett tremannaprojekt som blev ett tvåmannaprojekt som till slut blev ett enmannaprojekt. Jag började inte med väsksömnaden heller, utan gjorde collage, smycken och konstfotografier.Utöver det har jag skrivit poesi och prosadikt under hela tiden, gått på skrivarlinjer på folkhögskola och lett en skrivargrupp i Göteborg.

Väsksömnaden halkade jag in på då en av de andra sydde några tygkassar och jag kom på att jag ju faktiskt kan sy… Och det har ju lett till något bra, inte sant? Nu väntar jag med spänning på vad som ska komma härnäst. Bara i år har jag utvecklat med att sy hundkappor, kuddfodral och tygbaserade broscher & hårprydnader.

Kappa till Salukihunden Sabah

Hundkappa till Salukihunden Sabah, kolla in mitt projekt Ninda ♥ Dogs

Kuddfodral från Ninda

Kuddfodral som jag sytt till min fina soffa, sys upp efter förfrågan i de tyger jag har

Hårdekoration från Ninda

Hårdekoration med elastisk snodd, finns just nu bara på Nindas Etsysida.

Det här inlägget är skrivet med en slängkyss till Åsa Boström, Pär Boström, Petra Eriksson, Cecilia Granlund, Linda Arctaedius, Gabriel Pulgar, Giuliano Garonzi och Anna Olofsson och över huvud taget själva byggnaden Gårdshuset Pilgatan 13 för den inspiration som ni tillfört i mitt skapande.

Minas favoriter

Written by Mina11. Posted in Mina Widding

Jag tänkte passa på att visa två av mina favoritdesigners när det gäller kläder. Hade jag råd skulle jag bara gå omkring i deras kläder, för ibland är det mycket bekvämare att få beställa av någon annan! ;)

Först ut blir märket Orkan Lia, som har något så fantastiskt som klädabbonnemang – man kan alltså prenumerara på att få kläder designade och uppsydda för en själv personligen! It doesn’t get more personal than that… Karolina Svensson driver också den finfina butiken Poplin på Hökens gata 7 mitt på Götbacken i Stockholm, där hon säljer fina grejer av ännu fler finfina designers. Den här bilden är så härlig också, på klädskaperskan själv! :)

Orkan Lia

Jag är också ett stort fan av märket Spooon, hon har sån skön stil! Komfort, snygga linjer och schyssta detaljer all in one. Jag gillar verkligen det hon gör med knapparna, i vissa fall som hela fält som liksom växer fram och ibland som en trio-rad. Anna Saltzman driver också butik, närmare bestämt Butik Kubik i Göteborg, som också är ett ställe att kolla in!

Spooon design

Spooon design

Spooon design

Visst gör de fina saker!

Vad har ni för favoriter? Det vore kul med tips på fler härliga klädskapare! Psst: det är helt okej att rekommendera dig själv! ;)

Snapshots från Nindas ateljé

Written by Mina11. Posted in Mina Widding

Idag har jag inte varit så inspirerad – man har ju sådana dagar också.

Men för att bli inspirerad igen, tycker jag om att fotografera. Min ateljé ser dock ut som ett enda kaos just nu, och gör det lite titt som tätt – det är som att så fort jag städat och organiserat så kör en virvelvind fram (som väl ändå inte kan vara jag själv? nej, det måste vara hustomten!) och ställer allt i oreda igen. Nåväl, när jag inte kan inspireras av helheten, då ställer jag in kameran på närbild och fotograferar de fina detaljerna.

Trådrullar i Nindas ateljé

Fina trådrullar i grönt och blått som står på min fönsterbräda. Just de här trådrullarna köpte jag på New York Fabric Warehouse i Chinatown, New York. Det är en speciell tygaffär, som har en väldigt speciell doft och man kan hitta helt fantastiska tyger i alla deras travar av tyger.

Gröna tyger i Nindas ateljé

Från min gröna sektion, överst ett fantastiskt brokadtyg min mor köpte i Rom, sedan ett vackert sjuttiotalstyg från Kupan i Umeå, det lilla som sticker ut under hittade jag på Hells Kitchen Flea Market i New York, det olivgröna under som jag också använt till min kjol från igår (som jag har på mig idag också, hihi) hittade jag på Myrorna i Umeå, det småblommiga grönturkosa är från Göteborg, och har blivit till många fina saker, se här här, här och här. Tygerna under det har jag använt till en regnkappa till en av mina favoritkunder: hunden Sabah! Se här. Oj, det finns många historier till alla mina tyger… Orkar ni läsa? ;)

Beiga tyger i Nindas ateljé

En laddning med tyger i beiga toner. Det småblommiga har jag använt till en kjol, och till små broscher också, se här. Det gulblommiga som skymtar till vänster har det blivit många alster av, favoriterna har ni här och här. På Etsy har jag även ett fint brosch i det här tyget, se här.

Röda och rosa tyger i Nindas ateljé

Favoritkombinationen bland de röda tygerna är helt klart det grova ljust röda tyget överst (också det från NY Fabric Warehouse) tillsammans med det mörkröda och rosa blomtyget, ett fynd från Göteborg. Här har du exempel på det. Men det gör sig ju också väldigt snyggt alldeles på egen hand, som här.

Röda och rosa tyger i Nindas ateljé

Hår prydnader med elastisk snodd, samt broscher där i bakgrunden som finns uppe på Etsy, men som jag inte haft tid att lägga upp på min egen hemsida än!

Klänning och väska i orange & brunt

En av mina favoritkombinationer är den här klänningen tillsammans med aftonväskan i det härliga Pompejatyget, som de flesta av er säkert känner till! Klänningen bar jag då vi intervjuades för VK då mitt ateljékollektiv på Pilgatan höll julmarknad, ta en kik här.

Hoppas några av de här detaljerna kan ge er lite inspiration! Att skriva det här inlägget och minnas alla fina saker jag gjort, gav iallafall mig en kick att fortsätta. Snart kanske ateljén ser så här prydlig ut igen!

En bit av Nindas ateljé när den är städad

Vi ses snart igen! :)

Ninda ♥ design ♥ DIY

Written by Mina11. Posted in Mina Widding

Glashjärta av Mina Widding

Hej alla Kravallslöjdare!

Den här veckan är det alltså jag som ska blogga här. Om ni läst min presentation så vet ni att jag sysslar med både det ena och det andra, men att mitt fokus ligger på att designa väskor, företrädesvis i vintagetyger, i mitt egna företag Ninda.

Här sitter jag och bloggar idag:

Minas blogghörna

Det är ett hörn i min lilla etta på Mariehem, och det är här eller i min ateljé i Gårdshuset på Pilgatan 13 som jag kommer att blogga ifrån denna vecka. Gungstolen är från Obbola, och tillverkad runt förra sekelskiftet. Lampan är från New York, 20-tal kanske? Den svarta tranan är vintage från Holmsund, förmodligen 50- eller 60-tal. Till vänster skymtar min vinylspelare och till höger ett vackert rökbord som möjligen är från 40-talet. Jag har på mig en kjol jag sytt själv (och som därför får bära märket Ninda förstås!), med ett brosch i samma tyg. Men, jag ska ju prata om lite vettiga saker också…

DIY eller DESIGN?

Jag funderar ofta på det här med kreativitet, och vad det är som gör att man vill nå ut med det man skapar. Det har ju blivit så oändligt mycket lättare att göra det sedan internet kom, och känslan av att man kan nå fram till de där 15 minuterna av kändisskap är oerhört stark.  Men är det en illusion? Trots alla bloggar, hantverkssidor, communities och försäljningssidor, drunkar man lätt bland alla andra – och kanske är det just på grund av att det finns så många? Med den här lätttillgängligheten följer också att vem som helst kan säga: titta vad jag har lyckats göra, jag är en hantverkare. Eller designer, eller slöjdare, eller vad man nu vill kalla sig. Lyckan över att ha stickat en ribbad halsduk måste genast delas med resten av världen. Och visst kan det vara interessant, för all del. Det kan vara peppande & inspirerande, både att se att man kan göra vadsomhelst och att se vad det är den personen har gjort. Men jag vacklar ibland på den där gränsen: ska vi dela a l l t med alla? Är man en hantverkare för att man stickat en halsduk? Är man en designer, för att man sytt en tygkasse? Mina ♥ DIY forever, det erkänner jag villigt, men samtidigt har jag den där naggande känslan av att någonstans kanske en sållning behöver göras. Eller snarare kanske, att en gräns måste dras någonstans.

Jag är en designer. Det säger jag stolt, fastän jag inte gått någon högskola eller universitet och inte har någon fin examen. Jag har gått Medborgarskolans Designskola, och jag har gått Designprogrammet på gymnasiet. Det där är ancient history nu – jag är 30 år och att referera tillbaka till gymnasiet och året innan gymnasiet känns mest ganska löjligt. Ändå kallar jag mig designer. När det gäller väskor, och i viss mån då det gäller de kläder jag gör.

Svartvit liten väska från Ninda

Det här kallar jag design. Finns till salu för 595:- (endast ett exemplar).

Men när det gäller allt det andra jag sysslar med, så är jag en amatör. Jag är en DIY:are när det gäller stickning och virkning, jag är en amatörfotograf och en hobbypoet, trots att jag började skriva poesi i lågstadiet och vann min första fototävling då jag var 13.

Grön virkning av Mina Widding

Det här kallar jag DIY, det blir lite snett och vint, men det är ett kärt nöje.

Så vad är det som gör den där skillnaden?

Det är väl det, att väskdesignandet har jag sysslat med i sju år nu. Jag har gått från att göra platta enkla tygkassar, till att göra avancerade laptopväskor med vadderade fack och breda bottnar. Jag har utvecklat designen på väskorna efter ett behov av olika funktioner, och det är just det som designandet handlar om. Och ändå har det sitt urpsprung i pur DIY. Det har inte funnits någon där som har lärt mig hur man ska göra väskor. Jag har hittat på själv, med en uppsjö av trial and error. Det är först det senaste året som jag ens sneglat på tutorials på internet. Jag tycker om att lära mig själv, för då kommer det fram något genuint eget, något som inte är som alla andras.

Det handlar ju förstås också om hur dedikerad man är. Om hur mycket man lägger ned i sitt skapande av tid och kärlek. Väskskapandet har ju varit mitt hjärtebarn i många många år nu. Allt det där andra har förblivit nycker, och sådant jag önskar att jag hade mer tid över till. Det är därför jag bara är amatör på de områdena.

Glashjärta av Mina Widding

Glashjärta -kärlek till skapandet.

Jag tycker också att det finns en skiljelinje mellan hantverk och design. Främst handlar det kanske om hur orden uppfattas, vad man lägger in för betydelse i dem. För mig har ordet hantverkare innebörden av någon som är lite småflummig, ålderdomlig kanske, jobbar helst i naturmaterial och är starkt förknippad med lukten av trä och ull. En designer däremot, är något modernt och fräscht. En frisk fläkt av rena linjer och oväntade former. Jag titulerar mig hellre designer än hantverkare, trots att jag syr allt jag gör för egen hand.

Vad tycker du?

Är du en hantverkare, slöjdare eller designer? Eller är du en DIY:are, en lycklig amatör? Och vad beror det på, vad du väljer att kalla dig?