Hantverksdagar
Jag har varit borta några dagar,
besökt trevliga människor, lyssnat på bra musik.
Och, tänkte jag, passa på att få lite inspiration till mitt eget skapande, mitt hantverk. Jag besökte Hantverksdagarna i Luleå.
Här skulle allt möjligt hantverk mötas, och, visst gjorde det det. Tovat, filtat, snidat, täljt, drejat, glaserat, virkat. Här möttes hårkullor, hårdslöjdare och mjukslöjdare. Men oj va mycket stickat, oj hur många tumvantar och likadana sjalar som helst och oj hur många tomtar. Hu så mycket tomtar!?
Vart fanns det nyskapande, spännande, roliga, lustfyllda, lekfulla? Vart är det som bryter av, tänker till, andas och lever?
Det var faktiskt ganska tråkigt, eller ibland till och med skittråkigt, ingen inspiration att tala om gav det heller. Mera av – så där skall jag inte göra och nu vet jag varför.
Men där fanns en annan sak – maten, brödet, havtornsaften, rabarber- och hjortronglöggen, de fantastiska pralinerna….här hände det, här fanns inspirationen, lusten, det roliga, det som andas och lever.
Glad och uppfylld av den goda maten, den långsamma maten, den väl förberedda maten, de oväntade mötena, gick jag hemåt. Uppfylld och inspirerad till egna kompsitioner och recept.
Varför fanns det inte hos slöjden, hos hantverket. Varför var allt så förbannat förutsägbart? Vart var alla icke-traditionalister, eller traditionalister för all del, men som tänkte aningens annorlunda? Vilket är deras forum? När når de ut till massan, till flertalet, till många människor?
Det finns många frågor att ställa sig och många frågor som arrangörerna till dylika mässor har att fråga sig – vilka når vi och varför och hur skall vi nå de andra (om de vill det)?
Puss å kram å roligt att jag har fått ha er uppmärksamhet i en vecka. Jag har haft det gott, roligt och jag funderar vidare, letar min inspiration och broderar. Arbetet med min ateljé, med min omorganisation har stått helt stilla, röran är smärtsamt intakt, på onsdag kanske…
Madde
