Sista dagen. Sitter med mitt examensprojekt och har mycket att göra. Vill tacka för att jag fick tid här fast jag inte varit den mest hängivna bloggaren. Oförutsedda händelser har gjort att tiden inte räckt till. Jag bockar och bugar och är tacksam för uppmuntran ni slöjdare och andra ger mig. Det är verkligen inspirerande att se andra brinna för egna projekt och egna stilar. Det är trots allt det som jag tycker är viktigast – glöden hos människor. Skit samma om det de gör tilltalar mig personligen.
En som kombinerar design och hantverk/slöjd på ett intressant sätt är en tidigare elev här på skolan och som nu huserar i nybroateljéerna i närheten av skolan. Hans namn är Lars Gustavsson och håller just nu på med sitt projekt Lif. Gå gärna in och kolla på hans hemsida www.larsg.se.

Vänliga hälsningar Mats Gylldorff

Här på skolan sitter jag just nu på med mitt examensarbete där jag ska utforma en ny container och ett koncept för en ny återvinningsstation för KSRR.
Det som driver mig i de olika projekten på här på skolan är att hitta olika lösningar på problem. Först efter det går jag in på formarbetet. Själklart jobbar jag också enbart med form men det förför mig inte på samma sätt som goda idéer och koncept.
just därför ville jag jobba med KSRR i mitt examensprojekt. Jag vill få människor att uppskatta återvinning mer och inte se återvinningsstationer som något fult och handlingen att slänga skräp där som något jobbigt. Hellre att de ser det som något meningsfullt.

Som designer lämnar man ofta in ritningar och skisser som sedan olika företag förhoppningsvis realiserar. Dock har vi de första två åren fått bygga många modeller/prototyper själva vilket i sig är ett hantverk. Den senaste tiden har väl hantverket handlat om att visualisera sina idéer och tankar för företag vilket inte alltid är enkelt.

Att hela tiden vara kreativ och idésprudlande kan kännas hopplöst. Som hjälp har vi fått lära oss olika designmetoder som kan rikta in oss på rätt bana igen. Oftast funkar det ganska bra men om det inte gör det följer här fyra olika handlingar man kan ta till.

1. Hoppa på stenar

Detta är den mest energikrävande handlingen och kan innebära att man efter utövandet måste vila en smula. Men den är effektiv och passar bra nu när våren stundar.

2. Gå balansgång

Den mest riskfyllda men ofta väldigt bra då den rensar hjärnan väldigt effektivt.

3. Forsränning (med en madrass) på en egentligen för liten bäck men som tack vare kraftigt snöfall en hel vinter lyckats växa sig stor

Helst ska man vara två och i sannings namn har jag bara använt mig av detta en gång. Det ledde dock till ett väldigt bra projekt där jag och min vän Robin sydde en ny Sverigedräkt för det ”nya Sverige”.

4. Bada

Fungerar alltid. Sommar som vinter.

Det är måhända ett stort steg att gå ifrån några bandymål gjorda vid tio års ålder till ar jag är idag. Men det hände ändå inget intressant dessa år så ni missar inget.

Jag läser som sagt produktdesign och har förmånen att sitta och jobba i en miljö som inspirerar. Glasblåsare av världsklass, ateljéer med unga formgivare, illustratörer och keramiker, belysningsföretaget Zero och arkivet för svensk formgivning ligger alla 100 m ifrån min skola. Men det mest inspirerande för mig är mina vänner på skolan. Under höstterminen får vi dessutom hit studenter från hel världen som läser glasterminen. Nedan kan ni se en sida på bilder från en utställning för något år sedan.

http://www2.hik.se/dokument/humsam/designweb/2004/glasterminbilder/glastermin05set.htm

Själv har jag provat på att blåsa glas under en vecka för att få lite hum om hur det går till. Andra hantverksmässiga grejor jag sysslat med är att ha gått en keramikkurs med Ellen Ehk, www.ellenehk.se, och just nu håller jag på att sy en badkavaj inför den stundande sommaren.

Annars är det mest designarbete som tar upp min tid. Där är absolut mycket form och färgarbete inbakat men att hitta nya lösningar på problem istället för en karakteristisk form är i många fall intressantare för mig. Mer om det kan vi ta en annan gång.
(ledsen det har dröjt med inlägget. Har varit bortrest)

Jag var runt 10 år när jag efter flera timmars slit tillsammans med min bror lyckats snickra ihop ett par, i alla fall i våra ögon, helt funktionsdugliga bandymål. De var byggda av upphittat bråte och grönt hönsnät. Jag lyckades göra många fina mål i dessa träburar och mycket glädje skapades när våra kompisar och vi träffades för detta aktiva tidsfördriv.

När jag en vecka senare tittade ut genom fönstret såg jag av en händelse att min kära farfar kom gåendes med målen i ena handen och en yxa i den andra. Han lade upp dem på en stubbe och började hugga sönder dem. Jag blev så himla överraskad. Självklart också ledsen men det var inte det som var den starkaste upplevelsen. Malte, som min farfar hette, hade trott att målen var skräp och därför gjort ved av dem.

Det var första gången, även fast det var omedvetet (han hade ingen aning om att det var jag och brorsan som byggt dem), någon kritiserade det jag hade gjort. Innan det kunde man komma hem med vad som helst från trä- och syslöjden, alla sa att det var fint.
Den något brutala hanteringen av mina bandymål fick mig att inse att det inte räcker med att en sak är funktionell. Den måste även se estetiskt tilltalande ut. Denna händelse öppnade ögonen för mig när det gäller form och hantverksskicklighet.

Detta är något jag har utvecklat under min studietid på designprogrammet där jag nu går.