Idag har jag stickat på en tröja i strumpgarn och på en filt i ullgarn.
Båda känns som evighetsprojekt. Men vad ska man göra? En dag så är allt klart…….

Eller god middag, jag är ledig idag och sov tills mina katter hoppade på mig och bet mig i fingrarna. Visst känner man sig älskad när katterna väljer just mig att hoppa på och bita i fingarna.. Min ena katt Kenneth Kantarell biter aldrig någon, förutom mig på morgonen (läs klockan sent) och på fingertopparna? Jag vet inte om det beror på att jag har nästan inga naglar och det har blivit ”mysig köttklump” att tugga på eller om han söker uppmärksamhet. Vad vet jag?

Här har ni Kenneth Kantarell, en vanlig bondkatt. Han är nu sex månader gammal och är en riktigt söt liten fis. Dock älskar han garn…..

Den gamla mannen, Tisemauen. Han är en tre årig gammal surgubbe. Hans mor är Oriental och hans far är en hederlig nakenkatt. Tisemauen har sina fina stunder!

Jag råkade klicka hem lite garn idag också. Man behöver det ibland. Nu måste jag dricka en kopp kaffe så jag vaknar till liv.

Av detta garnet tänkte jag göra en kofta med flätor och fickor.. Jag tror det kommer bli fint.

Nu är det min tur att blogga här på kravallslöjd. Det känns som en riktig ära!

Jag satt precis på dass och dog av lite magkatarr och jag fick en enorm idé som kan bli en succé. Men just nu har jag inte riktigt tid med det. Jag har en enorm hög av påbörjade stickningar som måste minska på höjden samt att jag har ett jobb och studerar till mentalskötare också.

Nu ska jag dricka lite kaffe och lägga upp maskor så jag kan sticka en strumpa till. Det är ju lite dumt att bara ha en.