Hej då

Tänkte tacka så mycket för tillfället och tacka er läsare som har följt mig under veckan.
Det blev tyvärr inte mer än såhär, men så kan det gå ibland. Jag tyckte det var väldigt roligt att blogga, särskilt här, det var första gången jag försökt mig på detta ordentligt.
Eftersom målningen inte blev färdig så kommer jag att göra den klar såsmåningom och publicera bilden på min hemsida.
Jag hoppas verkligen att alla kan hitta något kreativt att göra i sitt liv, för det är så mycket värt och på något sätt nödvändigt för oss som människor.
För mig att hålla på med skapande känns som ett otroligt stort privilegium, så jag hoppas att alltid kuna göra mitt bästa. Hursomhaver så tänkte jag lämna er med den sista uppdateringen för veckan av hur målningen ser ut för närvarande.
Ta hand om er och varandra
/Juliusz

Tjo, nu har det varit en kortare paus till…igen…då jag inte mått så superbra. Typiskt att jag ska bli sjuk då jag har något nytt roligt och tidsbegränsat att göra.
Dock så tänkte jag visa och skriva lite om vad som inspirerar mig att göra verk. Förutom känslor som förälskelse, goda vänner och dokumentärer.
Min största pepp-källa när jag är hemma och latheten urartar vid datorn är denna lilla skylt som hänger just ovanför min datorskärm.

Den påminner mig om att jag kan göra något bättre med tiden än att slösurfa och samtidigt så är det en väldigt bra utgångspunkt i vad man än gör, tycker jag iaf.

Ett annat sätt att hitta kreativa saker är att jag skriver väldigt ofta upp olika små citat ur filmer, musik och annat som jag hör, på min ”musmatta” som är egenteligen ett kollegieblock. Fördelen med det är dock att man kan riva av, spara sidorna, så att man kan gå tillbaka. Förutom det så fungerar även musen rätt bra på det papperet.

Några citat jag tycker om fortfarande:

”I love diplomacy, everyone dresses so well”

”Pick up your visual scanning”

”Ive been meaning to write a song or a poem, but i have no talent”

”We are not always right, but its not because we are wrong”

”The rule of jaws – wait 1 hour before showing the monster”

Ja jag har en massa andra, men det är i grund och botten så som de kan se ut. Små visdomar, små roliga saker att tänka över och inspireras av.

En stor källa till inspiration är dock världen utomhus (även om jag älskar min lilla håla) där jag springer runt med kamera och fotograferar allt som faller mig in. Att köpa en systemkamera var en av de få riktigt riktigt riktigt goda inköpen jag gjort.
Den senaste tiden har jag fotograferat mycket byggnader i Umeå då jag ville göra några målningar av dessa (finns bilder på målningarna på min hemsida, http://www.juliusz.se/?page_id=402)
Innan jag fastnade för byggnader så fotograferade jag himmelen, tex. har jag en hel soluppgång fotograferad ifrån stugan som min mor har nära skivsjö. Jag gick ut tidigt på morgonen för jag kunde inte sova och fick syn på soluppgången, utan att klä på mig ordentligt (det var ganska kallt) så gick jag till sjökanten och stog där tills solen for upp ovan molnen. Frusen men glad.

Jag har på något sätt ofta fantiserat om att bli en klassisk landskapsmålare, det vore fantastiskt trevligt känner jag fortfarande även om jag har kommit in på andra spår.
Dramatik på himlavalvet tycker jag om.
Jag burkade även gå ut på nätterna och vandra runt, mest i Umeå, för att försöka fånga något som de flesta annars inte får se. Även om det finns mycket man kan fånga så är nätterna i Umeå väldigt tomma på folk, särskilt på somrarna.

Bloggen verkar kapa bilderna trots att jag följt storleksanvisningarna, så om du är nyfiken på helheten är det bara att klicka på någon av de för en lite större version.
Huvudsaken för mig är dock att alltid försöka se saker med nya ögon, det är inte lätt då man bott på samma ställe i snart 18 år. Jag rekommenderar att om man har idéetorka att ta en kamera och gå ut till fots med inställningen att fotografera allt som råkar skymta i ögonvrån som något intressant eller nytt. Överanalysera lite, komplicera tillvaron och se det nya i det.
Jag skall nog säga gonatt igen, sova lite och skriva lite till imorgon som är min sista dag här.

Det blev tyvärr inget inlägg igår då jag efter en längre dag stupade tidigt i säng och det ursäktar jag för. Det var dock tacksamt och peppande att få träffa en av mina vänner och förebilder, snacka lite om kreativitet samt dela idéer. Tack Anders. Jag har nog varit så slut de sista dagarna inte bara för att mitt dygn vänds på rygg, utan det visade sig att jag höll på bli sjuk också. Så nu sitter man här.
Att måla har gått framåt och här kommer den senaste bilden

Det har varit lite av ett krävande underlag att måla på, det är tyngre än de flesta tror (fysiskt) att måla. Man upprepar massa korta rörelser med armen utsträckt, periodvis har jag arbetat mig till muskelinflammationer etc. men det är sånt man får ta då man gör något man älskar.

Att loopa musik, åter och åter spela om samma låt, det är något jag kan vara riktigt duktig på när jag jobbar. Låten kanske ni kan gissa er till.
Det är viktigt att hamna i rätt tempo och stämning, något musik är enormt bra till. Musiken hjälper även ibland att återkomma till samma känslotillstånd som man suttit på då verket startade, när det är något mer abstrakt jag pysslar med så är känslan väldigt viktig.

Förutom musik, bilder, lukter och andra sinnesintryck så kan det vara bra att ha en palett med lite färg kvar från äldre målningrar. Det kan vara rätt vägledande beroende på vad jag ska måla. Jag tittar tillbaka på de ibland och inser att oljan som är kvar inte helt har ”torkat”, det kan ta ett tag ibland

Jag kikade lite i mina gamla bilder på datorn och hittade kort på mina ritningar från att jag var runt 6 år, det är alltid lustigt då man har något som man gjort och inte har något minne av. Kanske kan jag säga att jag minns den rödbruna pennan som jag använde, känslan i den, men utöver det så måste jag säga att jag blev imponerad. Det här ska utnyttjas, sno lite från min barndom.
Att spara alla arbeten är väldigt givande, om bara för att se utvecklingen som annars kan vara rätt svåröverskådlig. Mitt tips är alltså, släng inte gamla skapelser. Om det råder platsbrist så dokumentera åtminstone.

Ack 80-talet.
I och med det lämnar jag er för idag, lite vila behövs då huvudvärken ligger på.

Efter en relativt lång ”dag” för min del (gick upp 21.00 igår) har jag varit på äventyr i 1900-talets början, på universitetet, för att ännu en gång landa hemma.
Det har gått lite trögt under natten/dagen, your pick, med måleriet så det blir en kort uppdatering och i å med det tänkte jag presentera lite av det andra jag håller på med.
Så här långt har det gått (mer eller mindre)

Jag håller på att sticka i perioder, särskilt då trevligt sällskap och lite kaffe finns till hands. Där handlar det mer om att göra nyttoföremål som jag kan ge bort/byta mot andras kreativa arbeten eller använda själv, som handvärmare eller mössor. De första 20 paren blev till genom min bortgånga mormors garn som jag fraktat hem från Polen, men eftersom allt det goda har tagit slut så handlar jag numera på en butik i Umeå som heter Tygbiten. Så kan de tingen se ut

Man sticker ut fingrar där det vita skymtar för extra komfort och tummen…ja ni vet var den ska sitta. Det är dubbla lager garn, det yttre skiktet brukar jag ha någon akrylbaserat tillsammans med något mer naturligt som andra tråd och insidan brukar vara något trevligt mjukt 100% djur eller växt. De blir vindtäta, varma och sköna samt även praktiska om man ska hålla på med något finlir utomhus, tex fotografera eller måla graffiti.
Förutom att producera sådana så har jag även stickat en väldigt viktig mössa

viktig därför att man kan självklart inte känna sig konstnärlig och måla utan en.
För att avrunda min garnverksamhet har jag även gjort lite garngaturelaterade småsaker, som faktiskt har fått både vänner och hängt ute i några år nu. Fantastiskt vad syntetiska garn kan hålla! (krymper inte, bleks inte, ber mig inte laga mat)

”Jag finns här med dig, andas, tare lugnt” – broderat

Det fina var att någon satte upp sin brevid mig något år efter, jag blev duktigt glad!

Eftersom jag har tecknat mycket den sista tiden och har även börjat använda akvarell färger mer och mer, så tänkte jag ge er en liten förhandstitt på nästa stora uppdatering som sker snart på min hemsida www.juliusz.se

Tänkte nu lämna er (gå och sova) med lite annan sort av text som jag inspirerades till att skriva efter att ha bevittnat dokumentärer och efterkrigskonst som rörde första världskriget. Tanken var att göra ett konstverk till den, men det verkar inte bli något av riktigt snart, så här är den:

De skor som vandrar utan slut
Mot vita horisontens djup
Lämnandes bakom sig
Detta som nu är förut
Med vapen mot marken
Med örat mot tystnadens brus
Det är i evigheten som de söker ljus
Ack dessa nötta sulor av fördärv
Tjänar denna sista rus av sitt förvärv
Klättrande ständigt framåt ovanpå ingenmansland
Dit makten som fortfarande bestå
Kommenderar de vidare att gå
Det är de skor som vandrar med jämn gång
Oberörda av att evigheten är mållöst lång
De marscherar ständigt i dimman
Ständigt samman bundna med skosnören som vart rå
På taggtråden vass och leran rödgrå
Medmänskligheten är långt gången
Ur skorna i skyttegravsgången
I vilken de ro aldrig få
Strävar de vidare mot
Horisontens vita
Himmelens sanna blå

Så efter en del småjobbande hela natten och morgonen (jag jobbade vaken natt som personlig assistent i helgen, därav dygnsrytmen) så börjar saker ta form. Först så måste jag kommentera mitt utrymme, för rummet där jag trivs måste vara lite kaos, det är bekvämt så.

För att inte shocka allmänheten så tänkte jag göra som en annan känd dokumentär och köra på svartvitt, nästan i alla fall.
Jag bor i en studentetta med kokvrå, alltså får man bli lite ekonomisk med utrymmet.

Då så, vad har jag åstadkommit så här långt?

Ramen, den är viktig för den avgör om ett verk blir bra eller inte. Alltså körde jag på en trevlig standard som är 40 x 61 (bredd x höjd i cm). Ramen har jag tillverkat själv tack vore underbara lektioner från min tid på Umeå Konstskola (folkhögskola). De var även vänliga nog att låta mig tillverka den där borta då jag saknar alla roliga verktyg som är användbara i sådana lägen.

Efter en del svärande fick jag också ihop ”duken”, som är trasiga jeans vilka jag fått av min goda vän Daniel. Det var länge sedan jag sydde för hand, men något muskelminne verkar finnas och därmed resultatet.

Efter ett mer konstant svärande och några pauser så fick jag till hela paketet, om det är något jag verkligen hatar med att måla så är det att spänna duk.

Då blir det sista steget för idag att spänna åt duken genom att blanda ihop vatten och trälim för att sedan spruta på det på baksidan. Efter att lösningen torkar så drar tyget ihop sig, blir mer spänt och styvt.
Trälim + blomspruta = win.

Eftersom jag också kan vara en otålig person när det gäller torkning, så har jag utvecklat en sofistikerad metod för att påskynda detta. Varmt i rummet blir det också!! Underbart nu då höstkylan går igång på allvar.

Man kan fråga sig varför komplicera allt, göra allt för hand. För mig handlar det mest om arbetet än om det faktiska resultatet. Visst kan det vara trevligt då det blir något som är bättre än det som kom innan, men det är inte hela poängen. Under tiden man gör rätt upprepande rörelser, syr, målar, etc. så kan man betrakta grunden i lugn och ro för att höra dess individuella röst. Det jag brukar oftast inse är att den idéen som jag hade innan jag började, passar inte den yta som jag ska jobba på. På detta sätt kan jag få in en del slumpmässighet i mina verk, genom att lyda underlaget.
Nu är klockan 11:20 så det är dags att sussa.
Mer imorgon!

Jag heter Juliusz som sagt men ni kan kalla mig Julius eller Gucio som min mors sida av familjen gör.

Eftersom jag ska skriva lite om min konstnärliga vardag, så kommer det här en liten bakgrund då mitt skapande är grundat i min uppväxt.

Jag kommer ursprungligen från Polen men bott i Sverige i 18+ år (nu är jag runt 26). För att ha missat barndomen i Sverige och den medföljande kulturen så har jag missat allt det andra från Polen, men ett har nog stannat kvar hos mig och det är den här ”gör det själv” andan när det gäller det mesta och som jag fått mycket från min mormor.

Jag älskar att jobba med händerna, jag håller på med att sticka, brodera, teckna, fotografera, måla (med olika saker) och spela djembe-trumma då jag har möjlighet. Så för att bättre förklara det jag gör på dagarna tänkte jag göra ett verk under veckan som Ni får följa med på.

Dags att ta fram mina favoritbyxor!