Jag är uppfylld av skogen. Helgen har varit dansant i de värmländska skogar varifrån jag är född. Jag går i tretakt och hör trallar inne i huvudet. På vägen hem från Ransätersstämman åkte vi förbi Värmlands museum i Karlstad. I deras basutställning finns en liten biosalong som visar stillbilder av skogen i Värmland under 1900-talet till tal av Bengt Berg. Jag fick tårar i ögonen – så fint var det. Häst och vagn till storskaligt maskinbearbetat skogsbruk. Av med hatten för alla de som huggit och släpat på träd. (När min farfar högg i skogen på 40-talet var han och några vänner frisksportare och åt bara vegetarisk mat, by the way…)

En annan anledning att bli tårögd är att jag sitter med ett bokmanus framför mig. Boken kommer att handla om skogen ur ett slöjdperspektiv. Lars Petersson är redaktör (tillika hemslöjdskonsulent i Örebro) och Kalle Forss (konsulent i Skåne), Bengt Berg, jag och några till har skrivit olika delar i boken.

En bok tar lång tid. Första mötet som jag var på var för ett och ett halvt år sedan och då var det redan relativt klart vad den skulle innehålla. Nu är texterna klara och det är bildernas tur att bearbetas. Jag ser fram emot den fysiska boken som går att hålla i sina händer och sätta in i bokhyllan.

.

Helgen har varit långsam men fin. Den har innehållit lpskive-köp (bland annat VästgötaBengtsson från 1974), jordköp till pelargonerna, ett biobesök (snart två), skrivning av tidningstexter och en utflykt till Hjo som är en av de mest söta städer som jag sett. Mycket turistvänlig. Nu tänkte jag lista en massa argument varför man ska syssla med slöjd, ifall någon mot förmodan har missat det.

Att kunna bygga saker själv ger säkerhet och oberoende

Slöjden finns i hela spektrat från enkelhet till exklusivitet. Sticka en grytlapp, eller lev på att bygga keramikmuggar.

Något man gjort själv får en tydlig historia som kan användas om man vill sälja slöjdföremål

Köper man slöjd så stödjer man med mycket stor sannolikhet en småföretagare

Slöjdens företagare bor till stor del på landsbygd och bidrar till en lokal och regional tillväxt i hela landet

Träskärbrädor är bättre än plastskärbrädor eftersom trät torkar bättre och bakterier inte överlever där

Slöjden sker långsamt med tid för eftertanke

Det är lätt att spåra ett slöjdföremåls hela process

Mycket i samhället är abstrakt, slöjd kan stå för det konkreta

Slöjd är att lösa vardagsrelaterade problem

Tack för mig
//Mia

Regning fredagkväll med en tänkt uppsalaweekend som inte blev av och en granne som övar gitarrackord. Känns sådär… Har dessutom slagits med nya (läs gamla) datorn idag och försökt förstå hur hon tänker. Det tar nog ett tag innan vi blir vänner. Jag tänkte iaf ta tillfället i akt att göra lite reklam för några saker som händer i Skövde med omnejd hösten 2009.

28 aug, under matfestivalen, jobbar jag från Slöjdens Hus i Skövde. Kom in och säg hej!

2 sept finns jag tillsammans med NBV på högskolan i Skövde och visar upp/har workshop för alla nyligen hemifrånflyttade. Behovsslöjda det som behövs i nya hemmet, disktrasor, virkade ölburksunderlägg, smörkniv och annat nyttigt.

4-5 sept är det första av tre slöjdträffar för unga som vi arrangerar i höst. Smide, nålbindning och klädsömnad står på programmet. I Fornbyn, Skara. De andra träffarna är 2-3 oktober samt 6-7 november i Skövde. Anmälan till första träffen än fredag 30 aug. Läs mer på www.hemslojd.se

På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 24-27 sept finns vi konsulenter tillsammans med Hemslöjdens förlag och tidskriften Hemslöjden i monter D04:20. Mycket sticking blir det där eftersom det nyss kommit ut två helt nya stickböcker.

20 okt är det ett seminarium på Stenebyskolan om Hållbar utveckling. Kommer nog att bli riktigt intressant. Läs mer på www.hemslojd.se

I helgen ska jag berätta för er varför slöjd är så jäkla bra!

Sedan igår finns slöjdkonsulenterna i Västra Götaland på facebook under titeln Slöjd i Väst. Bli fan och håll dig uppdaterad om vad som händer på den här sidan landet.

Idag ska jag ta en tur till Västergötlands museum i Skara för att hämta min dator som har vilat sig där under sommaren, sedan blir det formulering av inbjudan till ett seminarium på Steneby den 20 oktober med rubriken ”Är slöjd och hantverk hållbart?” Läs mer om det om någon vecka på www.hemslojd.se Bra frågeställning som behöver diskuteras och kommuniceras!

Hej så länge

Att ta över ett kontor kan vara som att befinna sig i en blandning av en husflytt och på mormors vind. Det var ett tag sen som någon konsulent satt på det här kontoret i Skövde och därför fanns det gott om grejer att gå igenom. Jag tänkte dela med mig av några spännande saker som jag hittade bland papprena och garnerna.

När jag öppnade en papplåda så kryllade det av röda kräftdjur i halm. Helt underbara! Dessvärre vet jag inte vem som har byggt dem så det blir inget cred åt honom/henne här.

Det finns också ganska många roliga (och gamla) böcker här, bland annat den snyggaste vävboken som gjorts sedan 1920, eller stickboken med den piprökande mysmannen. Var finns dessa män nuförtiden? Eller Hemslöjdens kalender från mitt födelseår 1984 med nya stickprojekt i softade fotografier för varje månad. Jag blir ju lite sugen att göra en rosa spetsstickad slipover från maj 1984…

Längst in under sängen (som nu står bakom en bokhylla) hittade jag vävkassen från Vävmässan 1993. Är det någon som vet hur det är med andrahandsvärdet på sådana? Den kommer i alla fall att användas mycket framöver.

Idag har jag och tre av mina konsulentkollegor varit på da Capo i Mariestad (som inte heter da Capo längre utan  Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet) på en diskussionsdag om ett tänkt Hantverkslaboratorium som ska byggas upp där. Förhoppningsvis kommer det att vara i gång redan nästa år om finansiering är klar tills dess. Skolan har inriktning mot bygghantverk, trädgård och odling samt landskapsvård och har funnits sedan 1997 i Mariestad och hantverkslaboratoriet är tänkt som en ”expertorganisation för hantverkstradition som är kopplad mot kulturvårdens praktik”.

Under hösten har jag redan många dagar inbokade och de flesta består i att resa runt och träffa folk, sätta sig in i vad som finns inom Skaraborg/Västra Götaland och vad som händer inom hemslöjdsområdet just nu. Detta kändes som en sådan ”sätta sig in i”-dag. Jag har inte någon skolning i byggnadsvård och hade inte så mycket att tillföra i diskussionerna men det känns viktigt att veta om vad som händer för att kunna berätta om jag träffar andra som är intresserade. Sen är det ju väldigt kul att höra på professionella personer som pratar utifrån det som de arbetar med.

Dessvärre kan jag nog inte säga vad Hantverkslaboratoriet kommer att vara (om nu någon kan det än) men det ska bli spännande att följa vad som händer där från nästa år och framåt.

Ett nytt fint ord har jag lärt mig idag och det är hantverklig. Kanske är det en hantverklighet som flera av oss lever i?

Förövrigt fick jag tidningen Åter i brevlådan idag (där Kravallslöjd annonserar i detta nummer). Mycket trevlig tidning som jag nog får börja prenumerera på.

En slöjdkonsulent – vad gör en sådan egentligen? Det är vad jag ska försöka reda ut under min bloggvecka. Jag började jobba som en sådan före sommaren och har totalt hunnit med att arbeta i fyra veckor med en femveckors semester emellan då folk omkring mig har funderat på vad jag nu ska göra på mitt nya jobb. Och jag har inte kunnat ge något bättre svar än ”Främja slöjd, typ… Återkom om några veckor så ska jag berätta mer” Så nu är det dax att berätta mer (även om jag tycker att slöjdfrämjande är det finaste ordet sedan halmhummer, vilket  jag återkommer till i senare inlägg).

Efter en massa år av pluggande på olika platser i östra delarna av landet har jag nu avancerat till att bli en av åtta slöjdkonsulenter som arbetar i Västra Götalandregionen. Jag ska främst arbeta i Skaraborg och har ett himla trevligt kontor i Skövde (för hemslöjdsbitna även Lilli Zickermans födelsestad) som jag ägnade de två första veckorna åt att städa och göra till mitt. Och det börjar ta sig.

Eftersom jag även är administratör på Kravallslöjd så har jag tittat igenom många av de bloggar som ni föregångare har skrivit och märkt att jag allt mer vill se bilder på snygga saker för att inspireras. Alltså kommer det först idag några bilder producerade av min eminenta mobilkamera på huset i Helensparken, Skövde där kontoret är.

Imorgon ska jag iväg på en diskussion om Hantverkslaboratorium med tema byggnadsvård på daCapo i Mariestad. Mer om detta kommer troligtvis imorgon.

I vår hände en märklig sak. Jag började må dåligt av färger. Jag har alltid varit positivt inställd till alla färger utom möjligen svart och vitt. Har tyckt att more is more eller less is bore vad gäller färger. Använd lite för mycket, blanda och matcha. Rutigt, randigt och blommigt samtidigt. Svart och vitt har stått för det tråkiga, det som inte vågar synas eller ta plats. Det är vad jag har gillat inom slöjden, att det är så mycket färgprakt och att det då tar plats.
Men i vår blev det för mycket av det goda. Jag fick en slöjdidentitetskris och ifrågasatte det mesta inom slöjden; utbildningen som jag går, hela slöjdorganisationen som får en massa statliga pengar, om det ändå inte är förspilld kvinnokraft att sticka sin halsduk när du kan köpa den och göra viktigare saker av din tid (liknande åsikter fördes fram i början av 1900-talet). Det var en jobbig tid och jag funderade flera gånger på att hoppa av min utbildning och göra något helt annat. I samband med detta började jag också få svårt för starka färger. De blommiga klänningarna stuvades längst in i garderoben och när jag skulle titta på kläder i affärer såg jag bara svart, grått och möjligtvis tungt blått, sådana klädfärger som jag några månader tidigare hade sett som fula och dåliga färger. Jag orkade heller inte titta i inredningstidningar eller slöjdböcker för alla mönster och skarpa färger gav mig huvudvärk.
En vecka i jämtlandsfjällen förbättrade läget då jag fick komma ut och koncentrera mig på överlevnad istället för på arbete och att bara behöva se färger i grönt, brunt, vitt och grått. Att vila både hjärna, öron och ögon och att få anstränga sig fysiskt med kroppen.

Nu är läget nästan tillbaks till det normala, ska jag använda ett klädesplagg tar jag i första hand det som är svart men jag får inte längre huvudvärk av de blommiga klänningarna. Jag ska också sluta att prata illa om svart, vitt och grått som jag nu ser kan ha livräddande egenskaper.

Kan det vara läge att införa varningstext på slöjdföremål eller när man söker in till hantverksskolor: Slöjd kan förändra din syn.

Nu är tre bonader klara. Jag har börjat schemalägga mitt broderande till kl. 22.05-23.30 varje kväll. Det är då Sommar i p1 sänds i repris och det brukar vara för sent för människor att ringa på mobilen så det är en perfekt vara-ifred-tid. Om jag ska brodera något mer efter 23.30 beror på vilka program som sänds på radion. Igår handlade det om vattenkraft. Säkert intressant men det lyckades inte engagera mig just då.

Idag ska jag packa ihop alla saker som jag spridit ut i min mors hus under sommaren. Det är mycket och väldigt utspritt. Det svåra är att göra avvägningen hur viktiga och tillräckligt oskrymmande grejerna är för att orka släpas med till mina 28 m2. Mormors symaskin tillexempel, ska den få följa med? Jag har levt utan den ett år och överlevt och den krånglar en del men kan kanske vara bra att ha. Svåra beslut. Här är i alla fall de utlovade bilderna

En profetia om nästa stora inredningsdetalj säger att väggbonaden kommer att komma starkt. Det är underbart med bonader med kloka ord som man ser varje dag och som ger en påminnelse om vad som är väsentligt här i livet. För två år sedan när jag och VeO gick andra året på vår vävutbildning hade vi ett projekt där vi vävde ordspråksbonader i damast. Det blev fem olika (varav en vi upptäckte, när den var färdigvävd, att den var felstavad och förpassades till måndagsexemplarslådan). Detta har sedan följt mig och förvridna ordspråk har utvecklats till ett trevligt intresse.
Dagen efter min vän Evas bröllop för en månad sedan kom från henne sms:et Lagom är för lite. Det är numera ett av mina motton och broderades förra veckan med röda korsstygn på en bit lakan som ska få pryda sin plats på väggen. I natt när jag åkte buss blev en bonad klar med uppmaningen Handla! och 2007 års favorit, 70-talsdevisen Tillsammans är vi starka påbörjades. Ni ska få se bilder på de små underverken men det får bli någon annan dag. Nu ska jag cykla hem och göra matlåda inför min näst sista arbetsdag imorgon.