Vilken händelserik dag det har varit idag. I skolan hade vi en föreläsning med Gunilla Samberg som är konstansvarig på landstinget. Hon började sin föreläsning med att utföra en performance. När jag såg hennes konst var min spontana känsla – vilken kreativ kvinna! Dessutom sa hon en hel del tänkvärda saker. Här är några av de saker som berörde mig: 

• Som konstnär måste man gå över gränser, anta utmaningar och göra det man egentligen inte vågar
• Om man skapar något ska man ge det ett namn
• Vad kan jag göra med det jag redan har
• Man måste tro på sin ide
• Se det som alla ser och tänka det ingen tänker

 Hon blev dagens stora inspirationskälla. Åh, vad jag kände mig glad och upprymd efter denna föreläsning. Efter skola, middag och en liten middagslur var det dags för modellmöte inför modevisningen. Det var prova ut kläder för att se passform och se om det var något jag ska ändra på. Dagens bild blir denna hatt som är inspirerad av Dita von Teese(hatten fästs med hårnålar)

Först måste jag påpeka vilken ära att få blogga här och dela med sig av sitt kanske för andra ovanliga intresse.När jag berättar att jag designar kläder och accessoarer i latex får jag ofta kommentaren ”Jaha, lack och läder…”, men det stämmer inte riktigt in på min design. Latex är inte som vanligt tyg fastän det kommer på stora rullar. När man ska sammanfoga sömmar använder man sig utav vulkaninseringssolution dvs. att symaskinen får stå och damma. Materialet är dessutom helt vegetariskt, jepp så är det.Det roliga att jobba med just latex är att det är en sådan utmaning att arbeta med det. Mönstren måste göras om och dragkedjor görs inte på samma sätt som när man syr. Nej, det är ganska mycket som är annorlunda faktiskt. Idag hade jag tänkt fortsätta med min kollektion som ska vara färdig till den 24 maj, då är det Kulturnatta i Umeå, vilket är för fjärde gången har jag för mig. Det blir tredje gången för mig att visa upp kläder.Här är ett smakprov från förra året. Min version av Sverige dräkten var definitivt en utmaning med applikationer och volanger.

Här kommer en liten ljudfråga inför helgen! Svara genom att skicka en kommentar här i inlägget, senast söndag 27 januari (söndag eftermiddag skriver jag som ni kanske vet mitt sista inlägg):

1a) Vilket är det finaste ljudet du vet?
1b) Vilket är det värsta ljudet du vet?

2a) Vilket är det finaste ljudet du vet, relaterat till slöjd/hantverk/etc?
2b) Vilket är det värsta ljudet du vet, relaterat till slöjd/hantverk/etc?

(Både klichébetonade och unika svar välkomnas, liksom korta och låååånga.)

2b kan jag besvara för skojs skull: när jag stickar (vilket sker ungefär 0,15 gånger per år) klickar det i min vänstra handled. För varje ny maska alltså.

Trevlig helg!

Tänk att träklotsar har sådan status. Det anses nog vara bland det mest pedagogiska lekmaterialet – trots att det i vissa rum inte går att använda – förutom att BYGGA torn så ingår ju även momentet att RASA dem… och det låter!!!

Trä kan låta ganska mycket. I en förskolemiljö kan det vara lockande att köpa in naturmaterial, men då måste man också kompensera för träklotsarnas ”röst”, för den följer också med i köpet. Det jag vill visa idag är två olika sorters klotsar. De har samma funktion men är tillverkade i olika material: skumplast respektive trä.

Det jag vanligtvis vill uppmärksamma med att visa dessa skillnader är att väcka tankar om vilka ljud vi egentligen tar (eller värre: köper!) in i vår inomhusmiljö. Men just idag vill jag bara väcka tankar om ljud och material generellt, och i en slöjdkontext.

Naturligtvis är det inte bara tystare produkter som gör vår ljudmiljö mer estetisk eller ”önskvärd”. Men det jag vill komma till är att vi i högre utsträckning borde välja – och välja bort – produkter och förmeål utifrån hur de låter. Olika behov kommer att styra vilka ljudegenskaper som är bra eller dåliga. I en förskolemiljö, där golvytorna måste vara lättstädade (och ibland hårda) kan det därför vara lämpligt att välja bort trä, medan man i en miljö med mjukare underlag kanske kan ”unna” sig att få uppleva träets alla positiva egenskaper.

Klicka här för att se en filmsnutt där två olika sorters torn rasas. Hör ni skillnaden?

Idag bjuder jag på en annan filmsnutt (som också nås via en länk, det går inte att få in filmfönster i blogginläggen).

Anna Ostrowska heter designern/konstnären som ville göra ett mer estetiskt hjälpmedel för synskadade än vad som fanns på marknaden. Utgångspunkten var att kunna erbjuda information om när man ska sluta hälla kaffe eller tevatten i en kopp – när man inte kan se vätskenivån. Det fanns redan en särskild stav som sade till med ett pip, när det var dags att sluta hälla, så att man slapp sticka ned fingret i den kokheta vätskan, men den upplevdes som irriterande och störande av många i målgruppen.

Fanns det något annat sätt att lösa behovet av den informationen?

Titta på videosnutten här: koppen in action.

Det är klart att det gjorde! Jag beundrar Anna Ostrowska för att hon visat att det ibland är mödan värt att gå tillbaka och ifrågasätta en befintlig lösning på ett problem, att ställa frågan ”vad är egentligen problemet?”. Dessutom har hon lyckats framställa ett föremål där formen, materialet, användningen planerades så att de tillsammans kunde forma ett feedbackljud med informationen SLUTA HÄLL NU till någon som inte ser vätskenivån.

Fördelar: koppen fungerar ensam, det behövs inga lösa delar. Batterier behövs inte heller. Formspråket (både det visuella, det taktila och det hörbara) tilltalar antagligen också många fler än det tidigare alternativet.

För mig är koppen en ikon för ljudet som identifierbart designelement. Min egen TILT-mugg står framme här hemma och drar till sig både blickar, händer och öron. Och en stor skara tedrickare som vill prova den!

Idag tänkte jag skriva om mjuka höljen runt hårda kärnor, som ett slags ljudfenomen. Det ni ser är en hasselnöt som ”stickats in” i ett hölje av yllegarn. ”Kattbäret”, som kattleksaken kallas, är både hårt och mjukt på samma gång – ljuden mot golvet är borta och ändå ”skramlar” nötens innandöme lite grann när man skakar den.

Mjuka höljen kring hårda kärnor är ett enkelt sätt att förändra ljudegenskaper hos ett föremål, och denna förändring kan naturligtvis ske både avsiktligt och oavsiktligt. Vi möter det i vår vardag i föremål som tillexempel försetts med ett vinyl- eller silikonhölje. Eller som här – när något helt enkelt ”stickats in”!

Jag är tyvärr superallergisk mot katter, annars hade ni fått nöjet att se en katt leka med den istället för mig…Tyvärr går det inte att bädda in filmfönster här i inlägget. Vill ni se en kort filmsnutt på kattbäret så klicka här )

Beställa eller veta mer om kattbären? Klicka här.

Idag, måndag, är min första dag som gästbloggare här inne på kravallslöjd och jag ser med spänning fram emot vad den här veckan kommer att bjuda på. Jag vill redan nu uppmana er läsare att bidra med kommentarer på mina inlägg, så att vi tillsammans skapar ett betydelsefullt innehåll, en ”mening”. Vi skapar nämligen något unikt här veckan!! 

Inläggen kommer att röra sig inom ett ganska outforskat område: 

• ljud som en del av design
• ljud som ett av flera designelement
• ljud som en outnyttjad potential inom formgivning
• ljud och upplevelse 

Och ännu mer outforskat blir det här, avgränsat till ett hantverksssammanhang! 

Dygnet runt tolkar vi (som kan höra) information via hörselsinnet. Många av oss riktar sällan någon större del av vårt medvetande mot dessa ljud. Paradoxalt nog slipper en del av vårt undermedvetna aldrig undan dem! 

Vi kan inte blunda med öronen. Det gör att ljudet ”når” oss, tolkas och leder till upplevelse. Därför har ljudet potential för hur föremål och miljöer uppfattas. Den här veckan ska jag därför lyfta upp ljudets betydelse, med hjälp av olika föremål och mina egna reflektioner kring dem. Betrakta det som en guidad tur utan några strikta hållpunkter. En tur som fortsätter i den riktning ni vill när den här veckan är slut. 

Varför har jag egentligen intresserat mig för det här ämnet? Jo, en dag för snart fyra år sedan slogs jag plötsligt av hur mycket dåligt ljud vi omger oss med, frivilligt. För två och ett halvt år sedan började jag därför skriva en uppsats om ljud i design, på Multimedialinjen vid Stockholms Universitet. Eftersom det knappt gick att hitta någon litteratur om ljud i design så beslöt jag mig för att börja utforska ämnet på egen hand, med utgångspunkt i personer och föremål. Jag stötte på många intressanta ingångar – så många att uppsatsarbetet började bli tungrott. För snart två år sedan startade jag därför en blogg om ljud i design (se länk längst ned). 

Som de flesta av er vet är en blogg ett praktiskt och enkelt sätt att ”samla sina tankar” på ett och samma ställe. Alla roliga saker jag inte kunde ta upp i min uppsats hamnade alltså inom räckhåll, fast på ett annat ställe. 

På min blogg skriver jag korta texter om produkter, miljöer, personer och händelser kopplat till ljud i design. Jag försöker också titta på olika trender, och hur de skulle kunna påverka hur ljudet hanteras, som ett av flera designelement. Det enda jag inte skriver om är egentligen musik – men det gör ju många andra redan så bra!

Och till sist: jag lovar att ha mindre text och mer bild i kommande inlägg…!

Länken till min blogg www.smoothear.com

Jag vill börja med att visa bilder på mammas pyssel. Dessa tröjor har hon stickat och det är mina! Den i cerise fick jag i julklapp när jag gick 5:an eller 6:an. Den kan jag ha än. Jag var väl en stor kicka redan då. Visst är hon duktig!

Tröjor mamma stickat:

Stickad poncho:

En av alla dukar mamma broderat och fållat:

Jag skulle också vilja klara av att sticka en tröja. Men jag har gett upp. I höstas stickade jag mig en halsduk och fick inte till den utan mammas hjälp. En tröja är helt klart för svårt för mig, det är bara att inse. Stickning får mamma hålla på med.

Annat som jag skulle vilja kunna är att väva. Mamma har mormors vävstol nedmonterad hemma. De har ingen plats för den och jag har inte heller någon plats. En vävstol behöver ju ett eget rum. Mormor vävde så fina mattor, det skulle jag med vilja göra.

Surfade runt på Internet här om kvällen. Sökte på pärlbroderier och fann massor av tips, mönster och idéer. Har även kollat på tradera och budat på virkmönster/böcker. Sedan skulle jag utveckla änglatillverkningen i fanér. Ja, det finns massor som jag vill! Det är bara tiden och orken jag har ont om.

Nu får jag tacka för visat intresse. Jag fortsätter på http://kattmamma.bloggagratis.se att skriva om mitt pysslande. Vill du slippa svamlet så har jag en kategori som heter pyssel, så slipper du vardagssurret.

Tack för mig! Kram Anna-Erika

Vad inspirerar mig?
Varför håller jag på med detta?
Vad ger det mig?
Varför känner jag mig beroende av att ”hålla fingrarna varma”?

Svåra frågor som jag egentligen inte har tänkt på. Jag bara är i mitt pysslande. Är rastlös utan. Antar att det är en livsstil. En del jagar runt i gympahallar, springer, hoppar fallskärm men jag sitter och tillverkar saker med mina händer. Alla är vi olika.

När jag började brodera och virka så var det inte många som kommenterade det jag gjorde. ”Förspilld kvinnokraft” är ett ord som jag associerar till det jag höll på med och ibland blev jag även hånad. Jag pysslade med mitt i det tysta. Jag minns en gång när jag hade besök och hon berömde målningen jag hade på väggen. Det var en broderad tavla! Då mådde jag gött!

Nu blåser det andra vindar. Handarbete är inne. Jag får mycket beröm för det jag gör. Jag har fått förfrågan om jag vill starta kurser i virkning. Väldigt smickrande att höra men det känns konstigt också. Jag har aldrig tänkt i dessa banor. Jag är van att hålla på utan att någon annan än min mamma bryr sig.

Så, vad inspirerar mig? Förutom att jag läser i tidningar, söker på Internet, köper böcker, går in i varje handarbetsaffär jag hittar (när jag någon gång tar mig till ett större ställe…). Det kan vara färg & form på materialet/garnet som gör att en idé ploppar upp. Naturen, jag bor på ett ställe där naturen är en stor del av livet. Att gå efter Storbäcken och plocka fina stenar, gå upp på en fjälltopp och beundra den fantastiska utsikten. Det är inspiration. Sedan är funktion också en inspiration. Hittar jag ingen matta till toagolvet så måste jag lösa det eller mamma hittar ingen mössa hon vill ha. Då försöker jag fixa det också! Ja, du fattar kanske. Utmaningar är en inspiration.

Varför håller jag på med detta och vad ger det mig? Jag har det i generna, från mormor, farmor och min mamma. Detta är min hobby och mitt sätt att varva ner och koppla av. Djupare än så har jag inte grävt i mig själv. Onödigt!

Beroendet då? Ja, det går i vågor men jag blir rastlös om jag inte har något på gång. Det känns tryggt att veta att det finns några härvor garn hemma om lusten att pyssla infinner sig. Jag bunkrar mönster och hemsidor med tips och idéer OM jag behöver!

Imorgon är det min sista dag här på kravallslöjd och då kommer jag att visa bilder på någon annans hantverk och skriva lite om mina pysselplaner.

Go å glad, kexchoklad

Bilder!

Stensamling på bron

(Har kladdat över sambons namn)

Härligt garn

Härlig utsikt från Gurken

Fredag, det innebär sovmorgon. Skönt! Stiger upp, släpper in gammkatten, sätter mig i soffan och är bara ledig. Ute är det blåsigt och kallt men inne är det varmt. Varför jobbar jag? Jo för att få känna det härliga med att vara ledig!

Här hemma finns det två katter, Potter och Pysen. Potter är 3 år och Pysen 8 månader. Djur ligger mig varmt om hjärtat och speciellt katter. Tyvärr har jag med åren blivit väldigt hundrädd, annars skulle jag vilja ha en hund också.
För några år sedan hamnade jag på ett kattforum på Internet där en förening sökte människor som kunde tillverka saker som sedan säljs till förmån för katter. Pengarna används till att ta hand om/omplacera katter/fånga in katter. Föreningen heter Kattkommando Syd och jag har säkert gjort 400 lekmöss/fiskar åt dem. Så har ni restgarner över så tar jag gärna det och virkar leksaker av det!

Mina gosedjur:

I måndags skrev jag om att virka väskor i ull som jag sedan tovar i tvättmaskin. Annat jag virkar och sedan tovar är tossor. De har blivit mycket populära. De är varma och sköna om fötterna i vårt golvkalla land. Jag fick ett mönster av min mamma som hon hittat i tidningen Land. Nu har det kommit fler varianter av virkmönster av tossor men de har jag inte provat än. Det kommer, det kommer!
De första jag tovade nöttes upp under på en gång. Mamma fick ett par som hon använde varje vaken minut och efter två månader var det hål under. Vad göra? Pratade med min pysselkollega och fick tips på latex. In på Internet och letade. Sökte på flytande latex och jag fick upp många, hm, konstiga sidor… Men till slut hittade jag en webbsida med konstnärsmaterial som har flytande latex. Jag har behandlat tre par tossor med latex så nu får jag se hur de håller. Latex är mjölkaktig och luktar mycket starkt. Tänk på det om du ska använda det.

På jobbet har vi en tjej som har en jättefin mössa som är tovad men jag har inte prövat tova en mössa än. Ull sticks ju och det är inte skönt att använda en mössa som sticks. Men jag vet att det finns ett ullgarn som inte sticks. Så jag ska testa det, någon gång!

Virkning ligger mig varmt om hjärtat så jag skulle kunna skriva hur mycket som helst! Men nu får det räcka. Imorgon ska jag skriva om inspiration.

Trevlig fredag önskar jag er alla!

Kattleksaker:

Tossa före och efter:

Sambons tossar:

Tovad väska