Dagen började med en solig promenad till Bertilssons Print på Engelbrektsgatan.  De (eller rättare sagt Bill, en mycket hjälpsam och trevlig herre) ska fixa mina visitkort och prislappar. Det är sååååå skönt när saker och ting går lätt och smidigt. Bill fixar och jag kan lugnt ägna mig åt annat. Jag hade några säljbesök och pärlshopping att uträtta. Nu ska jag göra smycken. Ni får kanske se foton imorn…

Ta ta!

Kamilla

www.sprudla.se

Imorgon den 25 feb har jag en liten vernissage för min nya kollektion på Di Nuovo.  Alla är välkomna! Luntmakargatan 54 från kl. 18.30.

På torsdag den 26 feb är det invigning för Cissi och Selmas nya lokal på Bondegatan 7. Kom och ta ett glas bubbel, fynda bland sista rean, spana in min nya kollektion och allt annat fint som kommit in för våren! Välkommen från kl. 18.00

Ses där!

Kamilla

www.sprudla.se

Efter att ha famlat runt i mörkret under en lång period har nu min kreativitet fötts på nytt. Inspirationen börjar sakta men säkert poppa upp och det kliar i fingrarna.

Fram till för ungefär ett halvår sedan har jag designat, gjort mönster och sytt allt själv, men kom fram till att jag egentligen inte tycker att det är så kul att sy. Jag vill skapa!! Sedan får helst någon annan göra jobbet. Det har varit lite av en röd tråd genom hela mitt liv.

Så, förra våren åkte jag till Estland och besökte sex fabriker, gjorde en utvärdering och valde sedan den jag tyckte passade mig och Sprudla bäst. Sedan fixade jag en tyggrossist och åkte därefter till Sydamerika på en två månaders välbehövd semester. Det låter ju ganska smärtfritt det här. Men det kan jag tala om att det har det inte varit.

Förra veckan kom i alla fall äntligen mina kläder! Jihaaaaaa! Det känns otroligt surrealistiskt, men jättekul!

Min plan är nu att sprudla ut i Sverige!

Kamilla

www.sprudla.se

Kanske detta borde varit mitt första inlägg?
Nå, sist som först, nu kommer det, i alla fall.

Slöjd för mig, yrkesvävaren och –sömmerskan, är varken vävning eller sömnad (eller vad därtill hörer).

Slöjd för mig är allt det andra, kringgrejset: här behövs nå’t (enkelt och billigt) för att exponera ett klädesplagg, en sjal, ett berg av kuddar… Nå’t slags ställning som går lätt att få in i en bil, nånting att samla sina broschyrer i – allt såntdär som man behöver, men som inte hör till den dagliga verksamheten.

Vid dethär laget vet väl alla att ordet slöjd kommer från slug – och det är just det man behöver vara, som småföretagare (eller bara hobbyhantverkare) med små pekuniära resurser. Skyltdockor i hönsnät, galgar av papprör, och alla kul grejor man kan göra av ett armeringsnät… Lindas grej att visa ringar på (bloggen 07/02 – klicka här http://kravallslojd.se/bloggs2/?p=1179) är ett annat exempel.

Eftersom jag tjatat om ”dela med sig” i nästan en hel vecka skulle det väl verka snålt om jag inte tipsar om vad jag skrev på min hemsida för nå’t år se’n – bergdalaspinnhus.com/artiklar.html, klicka på ”idéer om skyltgrejor”.

Apropå enfärgat – nog händer det i alla gäng dåochdå att verksamheten känns ganska enfärgad?
Jag fortsätter att tjata om vår lilla vävförening. Den hade varit ganska enfärgad ett tag – inte många kom till mötena, inga hade egentligen några förslag (typ: alla ville gå på kurs, men ingen visste vilken sorts kurs de ville ha), vi fick ställa in möten för att ingen kom.
Vi hade haft några kortvariga uppsving, men på det hela taget låg lekfullheten på en ganska låg nivå.
Någon kom på att vi skulle fylla 10 år ”nästa år” (2007) – borde vi kanske göra nå’t av det? Till att börja med var entusiasmen måttlig – en liten utställning kunde vi kanske ha, men inget speciellt, det skulle bli för jobbigt.
Hur det var, diskuterande hitochdit, så bestämde vi att något måste vi väl göra. Årsmötet beslutade (till allas förvåning och, nästan, fasa) att vi skulle försöka ha en utställning i varje kommun inom länet.
Och se’n hände det! ”Delad idé blir dubbel idé” skrev jag häromdagen. Man kan (nästan) säga att vi hetsade varandra, med den ena idén knasigare än den andra… Men vi gjorde det! Det blev en matta med skidspår, ett parasoll, en badboll, en badsjö (med vågor), ett vattenfall… kort sagt, både ”seriösa” (eller om det heter traditionella) och lekfulla grejor. Och allt detta bara för att 1) några vågade börja leka, vilket ledde till att 2) fler började våga leka – till slut lekte vi allihop. Vi glömde helt enkelt bort att ta oss ”på allvar”, både som grupp (”vad ska folk säga om oss” övergick till ”vad folk kommer att tycka att vi är/har kul”) och som individer!

Se där vad lite sunt grupptryck kan göra för en förening…

Läs mer om våra jubileumsutställningar här – för ett och annat tips och och en och annan idé, titta på andra halvåret 2006. Från augusti och framåt finns förslag till vävar som inte hör till de mest traditionella.

…kanske jag inte borde skriva det jag nu tänker, jag talar ju trots allt i egen sak… men jag gör det i alla fall: medelåldern på våra ca 35 medlemmar är i alla fall över 60… vilket bevisar att man aldrig blir för gammal för att leka!

har vi haft länge nu. Men är det enfärgat?
Det var länge sedan jag hade en enfärgad varp i min vävstol – om man med enfärgat menar att alla trådar har samma färgnummer. Röda kan de vara, allihop, eller grå – men inte samma röda (eller grå).
Det finns flera skäl: ett är att jag är lat… Det går fortare att varpa med många trådar, och det går fortare att plocka fram alla röda än att försöka sortera ut endast EN röd färg. (För att inte tala om att man slipper sätta lappar med färgnummer på alla spolar som ska tillbaka in i skåpet…)
En annan fördel är att väven/produkten blir ”bättre” med flera färger. Det händer något med ytan, den får mera djup; ögat får nå’t att ”titta igen” på.
Jamen, säger alltid någon: då blir det ju randigt? Jo, det är ju sant, förstås. Men blir randigheten det viktiga? Svaret på det ligger, som alltid, i betraktarens öga.

Jamen, säger nå’n annan – det blir ju så dyrt, man måste ju köpa så mycket mer garn än man behöver! Jo, det är ju också sant. Men… är denhär grejen det enda du någonsin kommer att vilja väva i grönt? Och dessutom, visst är det bra att ha en strategi för att använda alla gamla garnslattar och överblivna spolar?

– för att inte överbelasta kravallslöjd med en massa ”onödiga” bilder har jag gjort detta till en artikel på min hemsida – och lagt till massor med fler bilder. Klicka här – eller, om du vill se mer av min hemsida, börja på bergdalaspinnhus.com, gå så småningom till ”artiklar” och välj ”Enfärgat?”.

Att dela med sig är inte alltid så lätt.
Å andra sidan: en luddigt beskriven idé som missförstås av mottagaren, som bollar den tillbaka blir så småningom en HELT NY idé.
Till exempel såhär:

Jag svamlade lite om en annan variant på en dubbel sjal. Min samtalspartner missförstod helt, och började tala om nå’t som kunde bli problem vid vävningen. Några dagar (och skisser) senare hade den nya idén transformerats igen, och resulterat i en provväv som ser ut såhär

Provväven är lite för kort och lite för rörig för att vara användbar i sig själv – men den kanske kan vara grunden till en ny kollektion?

För länge se’n skrev jag såhär:
”Vi får idéer för att vi är de vi är: vad vi har sett i livet, vad vi har läst, vad vi har hört… Någon filosof har sagt att ”vi ser inte världen som den är – vi ser den som vi är”. Vi kan alla utgå från precis samma idé, men komma till radikalt olika resultat – är det inte underbart? Och dessutom innebär det att det är ”ofarligt” att dela med sig av sina idéer – ingen annan kommer ju ändå att utföra dem på precis samma sätt!
Det är just den övertygelsen som gav oss idén att vi, här på vår hemsida [riksvav.se/kronobergsvav] skulle kunna fritt bjuda på vävidéer, bindningar, bilder på resultaten. Vi bjuder på idéer, men sällan på kvalitéer. Hos oss hittar man inga kompletta recept. Idén är fri, men kvalitén är vad som avgör resultatet – samma bindning kan bli till allt från matta till brudklänning, beroende av materialval.
Är det inte underbart, allt man kan göra inom vävningens område?”

Jag gissar att det skulle kunna vara tillämpligt även inom andra discipliner. Eller?