Är i min hemstad Mariestad över sommaren och hälsar på mamma och pappa. På den 35 meter höga silobyggnaden i hamnen där skapas just nu ett av världens största graffitikonstverk. Projektet leds av graffitikonstnären Carolina Falkholt och alla som vill får vara med och måla.

Att väva flossa är det roligaste jag vet. Här kommer en liten beskrivning av hur det brukar gå till:

Det börjar med skissen. För mig är det viktigt att jag känner mig 100 procent nöjd för att det ska kännas värt att lägga ner all den tid det tar att göra en matta. Jag brukar ofta skissa direkt på det speciella rutpapper som finns för flossa.

Sen tar man fram färgpärmen med alla prover och försöker hitta färger som överensstämmer med skissen. Efter en del provfärgningar hittar man förhoppningsvis rätt.

Här kom jag fram till sammanlagt 16 olika nyanser av gult, rött, grönt och blått. Det är fantastiskt kul att kunna få fram exakt de färger man vill.

Sedan är det dags för själva vävningen. Att blanda alla nyanser för att få fram de färgskiftningar man vill åt är en utmaning. Här vävde jag med åsborya och hade 3 trådar i varje nocka.

Jag blandade även i lingarn ibland.

När vävningen är klar är det dags att montera varptrådarna. Man kan göra på flera olika sätt men jag gillar bäst den liksidiga orientaliska flätan. Den lämnar ömma fingertoppar efter sig, men är ganska kul att göra.

Själva vävningen av den här mattan tog 117 timmar. Hela projektet inklusive skissarbete, färgning, provvävning, vävning och montering tog 168 timmar.

Saker jag vävt i sommar.

Fin konst av Mari Rantanen och Jacob Dahlgren.

 Det är rätt beroendeframkallande att virka mormorsrutor. En ruta tar ungefär 10 minuter och jag ska sammanlagt göra 644 stycken. Igår blev jag klar med en fjärdedel av den blivande pläden.

jaha, nu sitter man här med konstigt hår och sista bloggardagen, håret – ja äntligen skulle det få en glans av sitt forna jag, med köpefärg, det bar sig inte bättre än medans jag håll på kom stora gose kissen och var hur kelig som hälst vilket resulterade i överfall och en katt som blev fläckig, plus handukar matta och tröjan, kissen ligger nu nytvättad på mattan och funderar nog på min överreaktion!

Bloggarslutet, ja det närmar sig oxå, och det har inte alls varit som jag trodde, att det skulle vara lite jobbig, att jag inte visste vad jag skulle skriva, att jag…att jag…. nej det har bara varit roligt, å ja har flera gånger tänkt, undrar om det här är något som någon skulle vilja läsa..

En sådan grej hände igår. Jag jobbade alltså i Hajstorp, på hantverksbutiken där, då kom det in ett par, han hade alltså ringt mig veckan innan, och prata om en gris/hund som han skulle köpa till sitt barnbarn i doppresent.

Jag hade då berättat lite om skulpturen hur de kom till och så, vart de fanns att köpa bla i stockholm, på svensk slöjd, på Östermalm mm mm

Det var ju roligt att de nu kom in och hälsade, de kollade grisen som fanns i Hajstorp nu, en sådan här alltså

men på den här hade jag satt på en brudkrona, å de gick där och pratade om Östen som var utskämd med krona och allt, Östen det och Östen dit, till slut frågade jag om jag kunde hjälpa till.

Jag sa han varför har du skämt ut hunden med krona på sig, de är ju tuffa killar!!! Jag bara tittade på honom, han visste ju inte att det var jag som var skulptören och jag visst inte att han hade köpt en tidigare! Då förklara han att han ringt, barnbarnet, dopet, men det hade inte blivit någon dopgåva för han trivdes så bra på deras Hova hotell, och döpt blev han av min historia ,om var de finns att köpa, han heter ÖSTEN MALM och bor i puben på Hova Hotell, ibland får han tom en bärs, lyckliga Östen, han har det bra han och. nu söker han en liten söderböna….vi får se vad mina händer kan göra.                                                                                                                                                 I går var det sm.i metning i göta kanal, 12 st holländare bodde på deras hotell, och de skulle åka till Hajstorp för att se var Östen var född!!!   

Denna historia är ånyo en fläta i livet.

Ja alla dessa små djur som bor i mig, alla dessa med ledsna ögon och med något sorgligt litet drag över sig, detta pussel att få livet att bli det man tror är bäst, för en själv och för alla runt om kring, men vad vet vi?

Tänk vad ofta jag tänker, om jag vore  en fågel och såg livet ovanifrån.     Alla dessa stigar man går på, och vänder om går tillbaka, går en ny, ibland själv, ibland flera, man växer upp träffar nytt folk, skiljs, träffar andra, skiljs igen å så håller man på, människa efter människa.  Vad stort det då är att få lära känna någon, få ta del av en annan människas tankar och liv, och alla dessa möten finns lagrade som små fragment i oss. Det är ofta sådant här jag känner och tänker på när jag skulpterar, alla dessa fragment som bildar pussel i mig, det saker med känsliga drag, små nyanser som kanske man bara ser om man tar sig tid, känslor man känner igen.

Det ger mig så otroligt mycket när jag ser att någon tittar lite extra på något, jag ser i ögonen att något händer, en darrning, en glimt av något de kännt, en känsla har fått en kropp. Det är stort att kunna få bidraga med något sådant och jag är så tacksam för att ha fått den förmågan.                     För detta fanns hos mig redan som väldigt liten, det var något jag fick med mig, sedan tog det lite tid innan jag utvecklade det, men nu, nu är bollen satt i rullning och det finns inget stopp.

Alla dessa små pingviner lever nu egna liv hos människor som har en egen historia att berätta, men tänk vad stort det är att få vara en del av den!

Allt gott till er alla, och tack för att ni läst och tagit del av vad jag skrivit, nu har vi för alltid blivit fragment hos varandra.

Härliga hälsningar

Marika Beutler

Jag vaknar tidigt, skall egentligen fylla på färgförådet i håret, men jag vill inte väcka huset. Mannen som gör, att jag har möjlighet att leva som jag gör, lönearbeta ca halvtid och ängna mig åt kreativa saker den andra tiden av mitt liv, är värd allt. Ja om jag skulle beskriva honom lite, han är det absolut snällase och omtänksammaste som finns, han försöker  alltid att skapa harmoni runt sig, att bara vara, och sitta tillsammans, att andas i samma andetag, att  få vara delaktig i vardagen, det är han och han är min käresta. lycka lycka.

Sedan har vi de två coolaste katterna, som är en sådan stor glädje, tänker, vart ute å jobbat kallt och vått, kommer hem, parkar bilen och skall gå ut, DÅ rusar det in en kisse springer upp i famnen tassarna på var sida halsen och gosar med nosen i halsgropen, KÄRLEK, fast man vill inte tänka på att denna nos nyligen vart blodig av åkersork, urk

Men nu var det ju inte detta som var stundens tanke, eller var det det? På tal om att vara i nuet…

Jag tänkte skriva lite om hur fantastisk en lördag morgon kan vara, alltså för att inte störa gick jag ut i trädgården, det är brar några grader över 10 och kl är runt 7, det är dis och lite dimma i ravinen nedanför huset, och jag sitter vid sidan av glasverandan

Det är magiskt, luften är så förtätad att man kan ta på den och det är alldeles tyst, tänk att kunna ha fått ögon som kan se detta. Att förstå hur stort och hur egergigivande det är att få ta del av av allt. Sitter en lång stund och bara tar in.

Sedan tar kreativiteten vid, gör en lite gipsstämpel till min burk, tror att det blir små blommor som mönster på kroppen och på locket har jag redan skulpterat blad och fågel. Leran kommer ifrån österlen, det är två mycket äldre herrar som gräver och bearbetar den, att komma dit är som att kliva in i en annan värld, knappast inget är nyare än 50 tal, ringa dit går inte för de hör inga signaler, hoppas hoppas det får dubbelt liv för de behövs!Kruka och stämpeln blir bra, nu är det engobering som står på tur, hoppas den håller, men naturlera är det extra vanskligt att begjuta den med en våt engob, detta för att minsta lilla gruskorn minskar viskositeten, och krukan är ett minne blott, så skört är det. Som livet…det är inte starkare än den svagaste länken, ha en härligt lördag, le mot någon och leendet kommer tillbaka till dig när du mest behöver det! tjing,  nu skall jag jobba i vårat hantverkskollektiv, Hantverkarna kring kanlen öppet 11-19 alla dagar ett par veckor till, välkommna

Nu har jag funderat hela dagen på vad jag skall skriva här, det måste ju vad smart, klokt och slagkraftigt så att många orkar läsa…hm…å kanske lite kravalligt, få se..

Nja jag tänker nog lite medans jag skriver, jag hade ett samtal med min käraste syster strax innan, hon, systern alltså,  är på väg att förlora en mycket kär vän,  cancer ja, det är såååå jäklars hemskt, denna rar fina människa, har redan blivit märkt av sjukdomen. Många frågor dyker upp i hjärnan, hur beter man sig, hur förhåller man sig, vad säger man…tyvärr reagera många med att dra sig undan, istället för att ringa, höra av sig, många intelar sig själv att de kanske stör, det kanske blir pinsamt tyst och tänk om de bara gråter vad gör man då??? Tänk inte på något av detta GÖR BARA, ring, skicka blommor, var där, prata och berätta som förrut, tala om vad som händer på ditt jobb, för det blir INTE värre, personen får annat och tänka på, ta del av, fundera ut, din värld blir verklighet för dem och du får fina minnen i retur, vi finns till för varandra som en kedja, in i varandras världar, det är det som är livet.

Men jag skulle ju skriva lite om vad som inspirerar mig, till att göra detta

alla dessa former och bilder, för mig är det inte bara grejor utan det är känslor, känslor som bor innom mig, glada ledsna, ofta ensamma, när det är som bäst då försvinner tid och rum och händerna bara går, man syftar  avstånd och förhållanden, tänker färger och mönster, hjärnan är på högvarv och det bara blir bra! Sedan är man helt tom, detta ät nog inte helt lätt att förklara och jag skulle kunna gå ännu djupare, men då trampar jag runt i saker som är svåra att förstå, så det går jag inte in på, utan ni och jag får nöja oss så här. Jag kan säga att jag sällan faktiskt inspireras av någonting materiallt, utan det bara kommer, känslorna alltså,  eller ja inspirationen, sedan är det ju en jäklars massa mera jobb med grejorna! Det blev inte så kravalligt idag heller, men många kloka ord istället!

Det blir mera i morron! tjing

En liten cild, innan det är dax att sluta sina bruna för natten

Dessa två har gjort sig fina för att besöka storstaden, den ena bor nu i Mölndal och den andra har flyttat till Huvudstaden!

Ja det är sådana här skapelser jag gör, var de kommer ifrån, tja, någonstans där inne bor de!