Karin och manteln.
Häromdagen åkte jag hem till min kompis Karin, som som bäst höll på att förbereda sig inför medeltidsveckan på Gotland som börjar typ idag.
Karin är en av de bästa slöjdarna jag känner och sjukt mån om material och kvalitet eftersom hon är så himlarns noga med allt hon gör. Hon lämnar liksom ingenting åt slumpen.
Därför blev jag väldigt chockad när hon stolt och lite skämsigt visade sitt senaste projekt – hon hade klätt innersidan av sin mantel med äkta fuskpäls! FUSKPÄLS! På en medeltidsmantel. Det måste ju nästan vara den värsta slöjdsynden man kan begå, men ack så snyggt det var! Riktigt asbra.
Och Karin var nöjd. ”Jag har kommit på varför jag älskar att hålla på med medeltidsgrejer och så, det har ju ingenting med medeltiden att göra – jag vill ju bara gå runt och se ut som Belle i Skönheten och Odjuret!”
En anledning så god som någon! Ibland kanske det inte måste vara äkta för att se bra ut?
