Kanske den finaste virkningen du kan tänka dig

Hej där!

Den här veckan är det jag, Therese Sharp, som bloggar här på Kavallslöjd – och jag vill gärna berätta för er om Hjärtekatten, ett välgörenhetsprojekt som ligger mig extra varmt om hjärtat. Låt mig berätta hur det hela började.

Hjärtekatten föddes ur passion kan man säga. Allt började egentligen under våren 2009 då två familjer fick var sitt barn att älska och vårda. Anton och Theodore var två lika nyfödda och underbara pojkar men en bar på ett dolt hjärtfel som nästan avslutade hans liv innan det hunnit börja. Som tur är fick Anton den vård han behövde på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och mådde snart mycket bättre.

Två år senare, våren 2011 kontaktade Antons mamma Susanne mig för att hon ville ha ett mycket speciellt mjukdjur till sin son – och hon visste att jag handarbetade. På Heja Abbe hade hon sett en virkad katt med ett lagat hjärta på bröstet, en perfekt pedagogisk leksak och kamrat till ett hjärtebarn. Efter många timmar (främst eftersom jag var en fena på att sticka men inte kunde virka alls) föddes Antons Hjärtekatt. En nöjd Susanne berättade att hon egentligen skulle vilja beställa 100 katter av mig och skänka till Drottning Silvias. Som tack. Vi tyckte båda att det var en fin gest, men helt omöjlig att genomföra del eftersom det skulle bli dyrt för Susanne och dels för att det hade tagit mig runt 15 timmar att virka en katt.

Den natten sov jag dåligt. Tanken på de 100 katterna gnagde i mig och när klockan närmade sig fem på morgonen hade jag bestämt mig. Vi skulle få ihop 100 katter. Jag behövde bara lite hjälp att virka dem, och mitt arbete inom reklambranschen hade gett mig exakt rätt verktyg att skaffa den hjälpen.

Efter det gick allt väldigt snabbt. Jag och Susanne planerade och idéade, fick tillstånd att använda virkmönstret, startade en blogg och en Facebook-sida, fixade Hjärtekatts-rabatt hos ett helt gäng garnbutiker och kontaktade alla handarbetsbloggare vi kunde hitta. Vi bad dem bidra med en katt var, väntade och höll tummarna för att några skulle nappa.

Efter en vecka damp första postavin ned på hallgolvet. Några dagar senare kom fem till, och snart fick jag meddelandet att det låg en hel säck full av Hjärtekatts-paket och väntade på mig på postutlämningsstället. 100 katter kändes plötsligt inte så omöjligt längre.

Och ur passion för livet, handarbete och marknadsföring var Hjärtekattsprojektet plötsligt fött.