Konsten att renovera en gammal ängslada, del 4

En bit in på 1900-talet blev det mindre vanligt att timra lador, istället började man bygga spantrade lador. De utgörs av en stolpkonstruktion som beklätts med panelbräder. Längst ned ligger en s.k. syllring och i den har hörnstolparna fästs. Nackdelen med denna konstruktion är att när syllringen ruttnat, vilket den lätt gör om ladan får sjunka ned i jorden, finns inte något som håller samman konstruktionen och så småningom störtar den samman.

Ladan ni ser på bilden var ansatt av tidens tant och syllringen var försvagad på många ställen och av i tre hörn. Jag började med att försiktigt lyfta den vilket jag kunde göra sedan jag lagt under grova plank och stålbalkar.

När ladan kommit upp var det dags att rikta och fixera den. Med hjälp av en traktor kunde jag ”putta” ladan i rätt ställning och sedan fixarade jag den genom att förstärka den på insidan,

Panelen var i dåligt skick på sina ställen och ena långsidans tog jag ned till 2/3 och vände. Den dåliga nederdelen kom då att hamna under takfoten där den inte döljs bakom en planka. Efter rödfärgning ser långsidan nästan ut som ny.

Båda öppningarna var rejält uppsågade. Jag beslöt mig för att återställa den ena. Den ursprungliga lilla porten fanns kvar vilket underlättade.

Jag reste ett nytt ramverk i öppningen likt det ursprungliga (det var lät att se på insidan vad som kapats av och behövde återskapas). Jag fick också förstärka öppningen ty även takstolen hade skadats när öppningen ytterligare förstorats för knappt 10 år sedan.

Nya och gamla plank användes till panelen. Jag passade också på att ersätta en del träskruvar mot mer passande spik.

Resultatet blev inte så tokigt! På andra gaveln har jag behållit den stora uppsågade öppningen som också är en del av ladans historia då den faktiskt haft det utseendet under längre tid är än det ursprungliga.

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se