Relationen till den halvfärdiga slöjden

Hur gör en för att undvika UFOn* egentligen? Eller ligger det helt enkelt i skapandets natur att inte bli klar med allt?

Idag rensade jag undan lite i blivande barnkammaren – utrymmet som hittills varit väldigt bekvämt att bara ställa in allt som inte har nån plats. Bland annat hade jag en påse med träbitar och påbörjade täljprojekt där. En del av dem är snart tio år nu och börjar kännas som ett urvattnat äktenskap. Påsen har stått orörd i rummet i ett år så nu åkte den upp på vinden tillsammans med ett löjligt snyggt ylletyg jag köpte förra månaden att sy en tunika av.

De ligger bara en kort trappromenad bort och jag vet att jag ändå inte skulle tagit tag i dem den närmaste tiden även om de legat kvar i lägenheten. Men det mentala avståndet är så mycket längre. När ett projekt försvinner ur synhåll känns det inte lika aktuellt längre efter principen Syns inte – finns inte. Helst vill jag såklart ha ett arbetsrum där allt finns samlat, tillgängligt och redo närhelst andan faller på. Men frågan är om mer verkligen hade blivit klart då eller inte. Förmodligen är det mer en fråga om rutin än logistik. Om nån har några bra förslag på hur en gör för att få klart sina projekt får hen gärna dela med sig.

I övrigt har det varit en bra dag. MC:n gick genom besiktningen utan problem, Gnutten fick en bok med djurläten och jag fick en surdeg. Antar att det är dags att börja baka igen alltså. Men först, lördagsgodis!

//Tobias

 

*UFO – UnFinished Object