Det finns ett bra anledning till att det finns ett ord för sådant som inte blir färdigt inom stickvärlden. Där är ett UFO inte något okänt flygande föremål utan istället ett icke färdig projekt, UnFinished Object.

Men det är ytterst tillfredställande när jag avslutat en hög med alster, fäst trådarna, eventuellt spänt upp dem och satt på etiketter eller banderoller. Ja och fotograferat och lagt ut i webbutiken i de fall det inte är sådant som ska skickas till en återförsäljare.

Nu när det är så varmt så har jag fått ändra planerna. Från att ha tänkt tillbringa många långa dagar i färgeriet har det istället blivit en kombination av bad och skuggan på uteplatsen med spinnrockarna, ljudbok och dator till sällskap. Sitter just nu faktiskt på mitt utomhuskontor!

Just nu arbetar jag med att spinna 30g härvor med tvåtrådigt garn. Jag kardar och blandar olika fibrer, svensk ull, nya zealändsk merino (för den är finare än den australiensiska och det förekommer ingen mulesing där) longwool, glitterfibrer, tencel, silke och vad jag känner för stunden. Väger upp i 30g portioner och spinner. Av garnerna ska det sedan bli spetsmuddar. Dels stickar jag färdiga men garnerna i den här färgcirkeln är till stickkit med garn och mönster.

Det kan tyckas som om det är lång tid kvar till oktober och Syfestivalen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Men om man som jag har en ytterst småskalig garnfabrik där alla garnerna ska passera genom mina händer i någon del av processen så gäller det att ligga i.

För hur mycket jag än planerar så har jag lärt mig att jag ändå inte hinner så mycket jag önskar. Allt tar längre tid än man tror och det finns alltid saker som ramlar emellan. Som de varmaste sommartemperaturerna uppmätta här sedan 1880 till exempel. Eller ett förslag att åka ut och fiska. Eller en dag då jag absolut inte orkar jobba. Och det måste också tas in i beräkningen. Jag blir bättre år för år att planera årets verksamhet. Att börja i god tid att märka upp för en inlämning för en sommarbutik till exempel. Men tillräckligt, det tror jag aldrig att jag uppnår.

Hur gör en för att undvika UFOn* egentligen? Eller ligger det helt enkelt i skapandets natur att inte bli klar med allt?

Idag rensade jag undan lite i blivande barnkammaren – utrymmet som hittills varit väldigt bekvämt att bara ställa in allt som inte har nån plats. Bland annat hade jag en påse med träbitar och påbörjade täljprojekt där. En del av dem är snart tio år nu och börjar kännas som ett urvattnat äktenskap. Påsen har stått orörd i rummet i ett år så nu åkte den upp på vinden tillsammans med ett löjligt snyggt ylletyg jag köpte förra månaden att sy en tunika av.

De ligger bara en kort trappromenad bort och jag vet att jag ändå inte skulle tagit tag i dem den närmaste tiden även om de legat kvar i lägenheten. Men det mentala avståndet är så mycket längre. När ett projekt försvinner ur synhåll känns det inte lika aktuellt längre efter principen Syns inte – finns inte. Helst vill jag såklart ha ett arbetsrum där allt finns samlat, tillgängligt och redo närhelst andan faller på. Men frågan är om mer verkligen hade blivit klart då eller inte. Förmodligen är det mer en fråga om rutin än logistik. Om nån har några bra förslag på hur en gör för att få klart sina projekt får hen gärna dela med sig.

I övrigt har det varit en bra dag. MC:n gick genom besiktningen utan problem, Gnutten fick en bok med djurläten och jag fick en surdeg. Antar att det är dags att börja baka igen alltså. Men först, lördagsgodis!

//Tobias

*UFO – UnFinished Object

Konstruktören

Rubriken till detta andra inlägg fick bli konstruktören. Fast jag vet inte om konstruktör egentligen är rätt benämning, men när jag sysslar med hantverk känner jag mej många gånger närmast som en sådan. Detta oavsett om det handlar om att matchmejka grunkor och/eller skräp (eller kanske bara delar av dem) eller när jag t ex lyckas jobba fram något dugligt virkalster från scratch, utan förutsagt mönster och till synes från egen idébank. Då konstruerar jag, är min uppfattning.

De mesta börjar som en bild i huvudet. Inget ont om skissande och om att göra ritningar etc . Det kan vara bra om man själv inte ska göra jobbet med att färdigställa idén, eller är flera stycken inblandade i projektet, eller sysslar med mer komplicerade saker, men det är inte min kopp te direkt! På den punkten sätts nog någon adhdliknande gen i sändning.. är bilden klar i huvudet, då är det bättre att bara att dra igång! Knappt jag orkar sätta tid till att ta före-bilder vid någon make over till exempel! Eller egentligen… innan jag hunnit tänka tanken, är det ofta redan försent!! Genen är i alla fall bra att ha som katalysator, annars skulle jag väl aldrig få arslet ur vagnen!! Men som tur är stannar det inte vid att jag bara startar en massa projekt, utan att komma vidare.  Visst en del så kallade unfinished objects, UFO’s, vilar förstås också på mitt samvete, det kan jag villigt erkänna,.. men knappast så många fler än hos medelpysslaren, skulle jag nog vilja påstå.

Nåväl, i denna konstruktionsprocess gäller det att inte bara följa ursprungsbilden i huvudet (kanske är det därför jag aldrig skissar på papper?). Nä, här gäller det att också kunna följa nya ingivelser och bättre lösningar under resans gång, göra nya mentala skisser och inte minst att också kunna uppfatta och ta vara på slumpmässiga händelser, om de uppstår och verkar bra. Ett förfaringssätt som passar mitt kynne väl.

Äsch! Det blir mycket pladder, märker jag.. För att inte bli lika långrandig som sist så.. dags för ett pyssel till, det skulle väl inte skada!?

Beskrivning

Bladmetall är materialet för dagen! Fantastiskt att jobba med, eftersom det är lättarbetat och resultaten ofta blir bättre än förväntade. Ställen att hitta prylar som gör sig bra att pimpa på detta vis, kan var i barnens avlagda leksakssamlingar eller på loppis. Plastkamelen är uppåt 11 cm hög utan ljushållare. Jag spikade ett litet hål i varje puckel, klämde i lite lim och skruvade sedan dit de små ljushållarna. Ljusen är av julgransljustyp.

Bladmetall finns i hobbyaffärer. Detta guldfärgade kommer härifrån. Enligt förpackningen går det att limma med decoupagelim, men då får man vänta på resultatet till dagen efter, om jag har förstått det hela rätt. Själv använder jag detta lim i stället, vilket används på ett lite annat vis och så torkar det snabbare. Hur man gör står på förpackningen.

För att detaljer ska synas bättre avslutar jag arbetet med att pensla på svart akrylfärg, som omgående torkas av och endast lämnas kvar i ytskiktets fördjupningar.

Här är några bilder till på annat som också fått sig en omgång av bladmetall.

Nästa inlägg planerar jag till på fredag! På återseende då!!

Å vilka duktiga hantverkare som gästbloggat här före mig.
Riktiga proffs ju!
Men nu över till någon helt annan.
Nämligen en glad amatör.

Så här stod det i den roliga inbjudan från Kravallslöjd:
“Du är en spännande slöjdare som har många intressanta projekt igång”
Jo det vill jag lova! Hoppar nämligen på allt som verkar kul. Och går gärna “all-in” Köper alla tillbehör som finns till exempel. Det blir inte så himla många färdiga alster men jag har roligt. Och det är väl det som är meningen med skapande. Eller? Skulle aldrig få för mig att plåga mig igenom ett tråkigt (läs; lite för svårt) stickmönster bara för själva prestationen. Nope! Ner i UFO-korgen bara.
“Vi har även från våra läsare fått önskemål om att få följa din vardag via bloggen under en vecka”
Sure! Men – Så gärna! Just denna vecka är ganska speciell och jag kommer att få göra en helt ny erfarenhet. Bra eller dåligt? Har ingen aning. Vet bara att livet vänder lite då och då och det brukar bli bra till slut. Kreativitet kommer att krävas.
“Vi undrar om du skulle vilja skriva om din kreativa vardag”
Absolut! Let´s go!

Ett resultat från en av alla kvällskurser jag gått:

För denna vackra sockerskål har jag hånats av mina närstående i åratal. Inte för att den är ful utan för att det var det enda som kom hem efter en hel termins skapande i en svinkall källarlokal i Mölndal. Med kursavgift och materialkostnad landar den på ca 1200:-  Men då fick vi även kaffe o kaka.
Jag har gått på oljemålning också :) Men den tavlan är försvunnen. Kanske är den stulen?

Nu ut i det vackra höstvädret. Mycket passande denna, för mig, vemodiga dag. Mer om det ikväll. Eller imorgon.