“Varje krona är en röstsedel”

Written by Lisa Bomble. Posted in Lisa Bomble

Så sa en kollega till mig i en diskussion om något helt annat, men orden har fastnat och de betyder mer och mer för mig. Pengarna vi spenderar är vårt sätt att säga vilket samhälle vi vill ha, vilka företag vi är beredda att stötta, vilka miljöer vi trivs i… Men vi blir itutade och övertygade gång efter annan att det viktigaste för oss är bekvämlighet. Det byggs köpstäder. Parkera bilen och ha allt på samma ställe. Bekvämt. Men köpstäderna har blivit så stora att de luras till och med i den tanken idag. Vi parkerar bilen i en parkerings-öken som ingen tycker om och sen går vi lika långt inom köpstaden och galleriorna som vi kunnat göra i en mysig stadskärna… Var gick det egentligen fel?
skala planering
Skal-jämförelse Alingsås Centrum och Kållereds köpstad.
Screenshots från googlemaps i samma skala.

Det här skulle jag kunna skriva hyllmeter om inom mitt dagjobbs-ämne – fysisk planering, men jag tänkte hålla mig till hur den här tanken har format mitt tänkande när jag shoppar garn.

Billigt och enkelt lockar många köpare även på garnmarknaden. Men vad är det för samhälle vi köper oss till med denna gratis-är-gott-kultur? Det är inte en helt bekväm tanke att tänka, men jag tror den är nödvändig.

Missförstå mig rätt, jag vet att många vänder på varje krona och jag har verkligen all respekt för begränsad ekonomi. Jag började själv med att lyckligt köpa akrylgarn för 5kr nystanet, men då det kändes obehagligt i händerna gick jag och min då extremt tunna plånbok på loppisar och köpte ullgarn.
Men jag tror faktiskt det finns ett par tankar till kring hantverk och våra material man kan tänka, även med mycket begränsade medel.

Till att börja med har jag upptäckt att jag behöver färre och färre prylar. Med lite mer fokus på ekologiska varor, vår begränsade planet och framtida generationer var det lätt att börja sålla i mitt överflöd. För jisses vad prylar vi enkelt samlar på oss, även med begränsade tillgångar, då hela samhället skriker KÖP! KÖP BILLIGT! När jag köpte färre prylar och bra-att-ha-saker och höll mig till listan på vad jag behövde, så blev resultatet att jag hade fler kronor att välja vad jag ville göra med. För oss har många av de kronorna hamnat i matbudgeten, där jag nu har möjlighet att välja fler ekologiska varor trots viss prisskillnad. Men… Det var ju garn jag skulle skriva om! Förlåt.

Jag har inte slutat köpa garn. Jag köper dock väldigt mycket mindre kvantiteter än innan och jag byter till mig en del, men garnsamlingen är inte på bantning, det kan jag inte säga. Men när jag köper garn, så gör jag det med inställningen att ”varje krona är en röstsedel i den garnbransch jag vill ha”. Det gör det enkelt att betala den eventuella extra kronan i den fysiska butiken i stället för att beställa samma garn billigare på nätet. Jag ser den extra kronan som en investering i att få ha våra fysiska butiker och specialister kvar.

Det gör det också enkelt att välja småföretagare även bland webbutikerna när jag är ute efter något riktigt speciellt, och jag handlar därför gärna handfärgat garn direkt ur hantverkarens färggrytor eller ekologiskt garn i den specialiserade lilla webshoppen. Kort sagt – jag väljer att inte stödja de delar av garnbranschen som tydligast konkurrerar med de garnbutiker jag värnar om. Jag köper inte garn på Ica Maxi eller Rusta. Det må vara billigare där och då, men de kostar mig mina bästa garnbutiker!

Det senaste året har stickningen blommat ut i en sån boom att jag nästan blir förvånad när jag träffar folk som inte stickar. Kanske för att jag är så insyltad i vår nördiga värld, men nog har de flesta märkt att det är hett och hippt att sticka? Ändå lägger en massa småbutiker ner och många har det svårt att få det att gå ihop? Nu i veckan berättade Marks&Katten att de går i konkurs! Deras sortiment och försäljning kan knappast sägas vara småskaligt, men de försåg ju många små svenska butiker med garn. Vilken konkurrenssituation befinner sig stickningen i när ett sådant företag inte klarar sig igenom den största stickboomen på mycket länge?

Jo, jag är ganska övertygad om att boomen också betyder ett överflöd bland icke-specialister, som till exempel  stormarknader. Kul på många sätt, men en omöjlig konkurrenssituation för många specialister. Därför lägger jag alla röster jag kan – varenda garnkrona – på de garnbutiker jag värnar om. Det är ofta småföretag med eldsjälar bakom disken, där jag kan fråga och få svar och hjälp, där kunskap och service ingår i priset. Och så röstar jag (shoppar jag) så mycket jag kan på de små tillverkare som bidrar till mångfalden bland garnerna. Små spinnerier, handfärgande textilkonstnärer och enmansföretag som försöker ha en tydlig ekologisk profil till exempel.

Och när jag nu känner en specialistbransch så nära som jag gör garnbranschen, så har det varit ett ganska enkelt steg att tänka liknande om andra specialistvaror – blommor, målarfärg, kläder… Vilket utbud är det egentligen jag vill ha mer av i världen? Jag försöker i den mån jag kan att spendera mina pengar i de butiker jag vill ha kvar. Ja, jag syndar också, särskilt i slutet av månaden, för att även min budget är tydligt begränsad, men var och en kan bara göra så gott som just den kan.

Det finns fler aspekter på detta att skriva om. Ekologiskt tänk i hela garnbranschen till exempel, men jag stannar här. Jag har som sagt respekt och förståelse för tunna plånböcker, men stickar du i sådana kvantiteter och i sådan hastighet att du känner dig nödgad att lägga dina kronor på stormarknadernas garnbransch som du egentligen inte vill stötta, så vill jag tipsa om välgörenhetsstickning! Registrera dig hos Hjälpstickan till exempel så får du garn att sticka av, mot att du sedan skänker det handstickade till de som behöver det än mer.

Hur ”röstar” du med dina garnpengar?

(Dagens inlägg skulle egentligen ha publicerats igår, men orken tröt igår och det blev inte klart förrän idag…) 

Taggar:, , ,