köpköpköp

 

Helst av allt skulle jag vilja kunna försörja mej på mitt hantverk; utforma och tillverka föremål, men det förutsätter såklart att det finns någon som köper det jag gör: en kund. Den senaste tiden har jag upptäckt hur mycket jag hatar relationen säljare-kund. I de flesta situationer försöker jag ha ett så zen-inspirerat synsätt som möjligt; ”allt är bra” eller ”celebrate everything”, men om jag försöker sälja en sak till någon måste jag utgå ifrån att världen inte är perfekt som den är. Något måste ske. Kunden är inte perfekt utan måste köpa en viss produkt. Det skrämmer mej. Om jag trodde att världen verkligen skulle bli bättre av att en viss person ägde ett visst föremål så skulle jag ju vara mer eller mindre tvungen att ge bort det gratis – vem vill inte vara en världsförbättrare? Och dom små barnen vad ska jag med dom till? Dom har ju inga stålar.

Såna små dilemman underhåller jag mej med i hängmattan där jag äter Euroshopper Brie på hårdbröd mellan skurarna.