måndag den första slöjddagen
De senaste två månaderna har jag knappt varit hemma, flängt mellan semester i Överkalix och kurser i Vasa, Finland, Sätergläntan och i Danmark. Och nu idag har jag startat upp en kurs i Önnestad utanför Kristianstad. ”Slöjda i trä” heter den med 12 deltagare. Alltid rafflande första dagen, vilka personligheter ska ge denna vecka färg?
Det ihållande regnandet har upphört och ersatts av en varm fuktig sol, som påminner oss om att det finns en sommar och att den inte är finito ännu. Jag har hittat en plats under en vacker kastanj där vi ställt upp alla täljhästar och huggkubbar på gräset. Verktygen väntar välordnade på parkbänkar runt omkring; bandknivar, yxor, knivar, spräckjärn och klubbor. Förväntningen och vetgirigheten lyser i kursdeltagarnas ögon och strax är vi igång med att utforska krympburkens tillverkningsprocess. Eftersom antalet täljhästar är begränsat blir det kö för att borra hålen med timmernavare. Jag ser parkbänken och får en idé; vi klämmer fast den tillyxade änden mellan sittbrädorna och står på bänken och borrar – det fungerar utmärkt! ”Med finter och knep får den fattige knulla” sa alltid min morfar. Så sant, så sant.
Flera av deltagarna har gjort burkar tidigare, men nu höjs en del förvånade ögonbryn: ”Aha!” Sätter du kniven på det sättet! Hur gjorde du igen? Tryck på med armbågen, i en vid båge! Ja, nu fungerar det!” Nybörjarna kämpar med att finna kraft och trygghet i greppen, det hackar och sliter – Shit, kniven måste slipas!
Allt hänger ihop, ett gott resultat är avhängigt ett suveränt material, av vassa verktyg med rätta slipfaser, och av en fungerande tillverkningsmetod. Det är där den pedagogiska utmaningen ligger. Att visa hur man gör just när sinnet är öppet för det speciella moment som man nyligen funderat på hur man ska lösa. Då går informationen rätt in och fäster, eftersom man får prova direkt efter genomgången. Men om vi inte strukturerar veckan blir det allt och inget på en gång. En sak i taget i rätt ordning. Så slipgenomgången tar vi på onsdag, men vi kan visa bryning idag. Punkt slut. Gruppen är intressant. De får mig av någon anledning att tänka på ett nedstörtat flygplan och en öde ö…
Imorgon ska vi ut i fästingskogen och leta ämnen. Alltid lika spännande att möta en ny skog, speciellt för mig – som norrlänning blir urvalet aningen begränsat, men här finns den hårda boken, den lättkluvna asken och eken.