Arslet ur, tillsist
Idag har varit en riktigt superbra dag, arslet-ur-vagnen-mässigt menar jag. För det mesta, nu under mitt oförskämt långa jullov på över 6 veckor, har jag ägnat mig åt aktivt slappande: jag har populärt uttryckt ägnat mig åt ”the noble art of killing time”, vilket jag har lite dåligt slöjdsamvete för. Ja, faktiskt lite dåligt samvete – har jag inte under hösten längtat efter lovet, då jag kunde göra allt det där som jag inte orkat och hunnit under terminen i Uppsala? Visst har lite småsaker blivit gjorda, men… många av de idéer jag hade har runnit ut i sanden. Alla böcker jag tog med, som jag skulle bläddra lustfyllt i och som skulle locka mig till spontant skapande. Jag skulle sy en helgdagsrock åt far (jo faktiskt), hjälpa mor med klänning, sy mina egna byxor, växtfärga, börja på en ny medeltidsklänning och…ja, ganska ohållbar planering, som vanligt.
Men idag har jag tagit mig i kragen. Fast mamma måste få halva äran – hon kickade igång allt genom att köra upp mig okristligt tidigt (8.30) genom att säga att nu står minsann vinbären här på bänken så nu MÅSTE du göra saft annars blir de förstörda. Så jag petade i mig lite gröt och sen fortsatte det av bara farten. Kokade två omgångar saft (en förstaklassens och en fulsaft, på andra omgången, som blev precis lika god underligt nog) på svarta och röda vinbär. Slet fram byxorna och sydde på livgjorden, vilket gör att de är mer klara än oklara nu. Jag tror att anledningen till att detta projekt dragit ut på tiden är att jag blir så vansinnigt lat och opeppad när det inte bli perfekt från början, och jag måste erkänna att jag använde fel mönster. Tänkte att det här har jag ju använt förut och det gick ju bra. Men jag glömde att jag gjort ändringar på en toileinprovning, så byxorna blev alldeles för stora och i sitter bara ”sådär”, och inte ”som en smäck”. Men det får man ta. Men det gör mig sur, speciellt när jag syr helt för hand. Min stolthet förbjuder mig att sprätta. (Men detta är egentligen bara min lättja som talar – ”gör rätt från början så blir det rätt från början”, som det brukar heta.)
Nåväl, efter att ha nött diverse musik och på alla sätt njutit av att sitta för mig själv på kökssoffan och sy, gick jag ut på promenad med pappa, och lyckades övertala honom att gå till videobutiken (vars största kund jag är, när jag väl är hemma i Nyköping). Lånade en hel hög med kostymfilm à la BBC och lite annat: min last och ett sätt att rättfärdiga mitt slappande. Om jag inte syr kan jag ju i alla fall titta på folk i vackra kläder och bli inspirerad. Ja kanske till och med bli lite ivägsvept på ett moln. Gårdagen gick i Brontës tecken: jag tyckte mig själv förtjäna en hel eftermiddag med ”The tenant of Wildfell Hall”. Blev alldeles hiskligt sugen på att komplettera min 1800-talsutstyrsel. Men nu är jag borta nånstans där jag kan förlora mig i evigheter om ingen stoppar mig. Hursomhelst gick far och jag på kondis och sen gick jag hem och fortsatte sy.
Hann få in en ugnspannkaka i ugnen och tajma perfekt med brödbakning, herregud, det har nog aldrig hänt. I skrivande stund kastar sig far över brödet för kvällsmackan.
Funderar lite på detta med hemmafruar. Nog har jag upplevt lite hemmafruångest under lovet, samtidigt som jag också upplevt härliga tider; att ha ett helt kök för mig själv och personer att laga mat åt (!), låna pappas hemköpskort och planera fina middagar, baka obegränsade mängder kakor… ja, det är underbart. Men inte är det särskilt kul att vara hemma ensam när pappa är på möte och mamma är på jobbet. Men som tur är finns då dessa kostymfilmer till tröst.
Måste passa på att tipsa mer om serien ”Tess” som går på SVT imorgon kl 20.00. En bra serie som utspelar sig i allmogemiljö, för en gångs skull, strax före sekelskiftet. Mycket snygga kläder, fantastiskt foto och utmärkt skådespeleri – men fullkomligt genombedrövande och deprimerande handling. Yes. Vi hörs!