Blandslöjd

En högst angenäm dag, som till största delen ägnats åt musikslöjd. Med huset för mig själv tog jag tillfället i akt att ockupera vardagsrummet med grammofonen, för inspelning av ett blandband. Det är så härligt att bara få ramla in i musiken sådär, att lyssna och känna efter – för det gäller att komponera. Och att tänka på mottagaren, det blir som en vänskaplig avståndsmeditation.

Innan jag blir för filosofisk om blandbandens magiska kraft skall jag i korthet informera om att kvällen avslutades med Trettondagsafton. Detta var sannerligen upplyftande. Som vanligt, och varom det utbroderats i gårdagens inlägg, blir jag vansinnigt inspirerad av ord, poesi – ja framförallt Shakespeare. Och som vanligt är narren bäst.

 

Avslutningsvis får den här lilla dikten bära budskapet om hur otroligt irriterad jag blir på teknik när den inte gör som jag vill. Enligt teknisk support (min morbror) kan gamla apparater (min LP-spelare) få tokryck och bestämma sig för att utelämna halva musiken så att bara ett diffust bakgrundskomp hörs istället för hela låten. Detta är dagens enda smolk i den annars glädjefyllda bägaren.

Jag avslutar med ett slitet citat av gamle Billy S.  ”Better a witty fool than a foolish wit”

Godnatt då