mer musik

Nu har jag slagit rekord i hur teknisk man kan bli med ett kassettband. Arbetet med att försöka ersätta de skadade (ljudmässigt ofullständiga) spåren på torsdagens blandband gick sådär. Fick helt enkelt ”mixa” in låtar mitt i bandet, ett styvt jobb men ganska roligt. Jag skäms ju lite över att behöva erkänna min tekniska bakgrund, vilken jag oftast inte nödgas skryta med överhuvudtaget – eftersom jag är ett totalt otekniskt fenomen. (Det är med andra ord ingen roll jag behöver bemöda mig med att spela eftersom ingen misstänker någonting.) Nu känner jag mig kanske aningen uppfinningsrik åtminstone, ja, faktiskt lite slöjdig. Man får ju göra det bästa av situationen. Min stolthet som blandbandsslöjdare förbjuder mig helt enkelt att ge bort ett band med uppenbara kvalitetsfel. Uppdraget slutfört.

Det tråkigaste med hela affären är att jag tvingats erkänna att min kära LP-spelare tillika kassettbandspelare är trasig. Det är förmodligen nån kabel inuti som är trasig och som gör att alla ljud inte kommer med vid avspelning från LP till kassett. Jag är förkrossad. Detta är som att hitta ett stort jack i sin bästa tygsax, eller kanske finna att ens bästa täljkniv gått genom en bandvals. Har ännu inte bestämt hur jag ska göra. Det borde ju gå att laga (av en person som är teknisk på riktigt).

Slöjdprojekt byxor är helt lagt på hyllan tillsvidare. Var tvungen att bita i äpplet av den sura sorten och acceptera att byxorna sitter dåligt (riktigt dåligt) och sticks. Det gör mig arg. Eftersom jag vet att det är min egen lathet som är orsaken till problemet – om jag hade gjort en toile hade detta inte hänt och jag hade sluppit lägga en månad på att handsy ett par (värdelösa) brallor – blir sanningen desto mera bitter. Mamma är dock snäll och uppmuntrande, säger att det säkert går att ordna utan att behöva sprätta sönder alltihopa. Jag tvivlar men håller skenet uppe. Man lär så länge man har en lever.