om 1700-talet och framåt

Avslutar min bloggvecka här på Kravallslöjd med en liten utläggning om ett samband jag finurlat på.

Sambandet handlar om tid och idéer. Om återfödda ideal – eller kanske slumrande, återupptäckta idéer – från 1700-talet och 1970-talet. Låt mig ta er tillbaka till 1700-talet. Upplysningstidens idéer råder i Sverige. Tidens tänkare och teoretiker – från nationalekonomer till botaniker – framhärdar med sina principer: vi ska leva av det naturen ger. Vi ska klara oss själva, vår jord ska föda vår befolkning. Konsumtion av lyxprodukter regleras och beskattas, även samhällets övre skikt tvingas minska sin konsumtion av importerade, ”onödiga” varor. Staten understöder lokala producenter av bland annat textilier och keramik. I korthet alltså en nationell rörelse, understödd av den nya merkantilismen, för att främja tanken att vi ska leva lokalt, i samklang med naturen.

Dessa idéströmningar fick stor genomslagskraft i England i den så kallade Arts and Craftsrörelsen. Rörelsen tog avstånd från industrialismens negativa framfart och hävdade hantverkets och lantbrukets betydelse för människans välbefinnande. Runt dessa idéer slöt en mängd hantverkare upp, och flera av tidens stora arkitekter och konstnärer verkade inom området. Hantverket skulle utövas småskaligt, av och för människorna i trakten. Lokala material och förutsättningar gav riktlinjer för formgivningen, som var klassisk och praktisk – bruksföremål som fick en konstnärlig inramning. Från handvävning av vackra inredningstextilier, snickeri, glaskonst och keramik till arkitektur och till och med stadsplanering – rörelsen fick stort genomslag. Man hyllade det enkla lantlivet, där frisk luft, vacker och oförstörd natur tillsammans med gott hantverk skulle leda till människans självförverkligande. Medeltiden var ledmotivet för hantverket och formgivningen – man tog upp och brukade de gamla teknikerna, man byggde hela städer i nygotisk stil för att simulera ett organiskt framvuxet samhälle som harmonierade med naturen och skapade trygghet för människorna som levde där.

Och nu hamnar vi osökt i Gröna vågen. Det är 1970-tal. Som ni kanske förstår av min argumentation är detta egentligen ett litet eftersvall på en flodvåg som vällt in över vår kultur i etapper under flera hundra år. Samhället har förändrats oerhört sedan 1700-talet, men tendenserna till Det nya samhället smög sig på redan då. En produktionsreform som svepte oss med i en virvelvind och slet upp oss med rötterna ur ett uråldrigt, kontinuerligt jordbrukande. Men idén om att leva enkelt finns fortfarande kvar. Att producera och konsumera lokalt. Att klara sig själv, på det landet har att ge.

Att slöjda är på många sätt att använda sig av de här idéerna. Vår hemslöjdsrörelse står i förbindelse med Arts and Crafts och än i dag är slöjdens varumärken den lokala särprägeln, den hantverksmässiga, småskaliga produktionen och – kanske framförallt – den glädje den ger oss genom sin skönhet och nytta.

Många är tveksamma till att göra slöjd politiskt. Kanske behöver man inte ladda en hemvirkad grytlapp mer än nödvändigt. Men det finns en orsak till att slöjden får ett brännbart innehåll: produktion och konsumtion.

Ajö!