Direktladdning

Förr var jag materialist, på ett filosofiskt plan alltså. Du tror att världen bara innehåller materia och existerar oberoende av oss och vår betraktelse av den. Det där är jag inte alls så säker på längre. Nu är jag materialist på ett annat sätt. För det kan väl i vardagligare språk också betyda att du gillar grejer? Det gör jag. Föremål är märkligt intressant. Allt har en historia. Mer eller mindre spännande. Det är nog därför det är så fascinerande med äldre ting. Det tycker i alla fall jag, som sagt. (se bilderna i föregående inlägg: ullgarn på slitet träbord :/) Ju äldre, desto större chans att det finns en spännande historia bakom.

Nu tänker jag på sådan där puttinuttig lantstil. Linnedukar med broderade initialer, slitet trä, slitna silverbestick. Det är fint (påminner om ullgarn på slitet träbord). Jag är egentligen inte fascinerad av just stilen, snarare fascinationen (fascinerad av fascinationen, eh…). Det tjusiga med ett föremål (materia) är att det kan laddas med innehåll (idé). Exempel: Undersidan av locket på gammelmormors kökssoffa är full av små hål från knappnålar som spänt upp handarbeten. När jag ser det, spelas en film upp i min hjärna. Där sitter gammelmormor och virkar.

En sprillans ny soffa i lantstil kan aldrig få samma innehåll. Det måste förtjänas (haha!). Men jag tänker så här, att det man gillar är historierna. Trots att de kanske är påhittade. Om du inte kan se om patinan är äkta eller fejk spelar det kanske ingen roll? Det är förstås inte så svårt att ta reda på, men vid första anblicken. Risken är dock stor att det gör dig besviken. Drömmen om en plats i svunnen tid, på annan plats kan göra dig deprimerad. Jo, det är sant. Några av dem som sett ”Avatar” är numera deprimerade för att Pandora inte finns (Nu råkar det ju vara så att Pandora visst finns. WoahahaHAHA, (hysteriskt skratt) men ändå.).

Den gamla dopklänningen som generation efter generation i min familj har burit som bebis. Och korgen bebisarna sov i. Det är laddat.

Handarbetade, slöjdade föremål får direktladdning i och med människan som arbetar.

Kragen tog form igår kväll. Det blir halvvantar. Lite inspirationssök på internet. Ett tips är Nordiska museets digitala textilgalleri. Internet är magiskt. Se även min vän Kristinas blogg. Hon är grym på tvåändsstick. Och Dödergök såklart, som också har gästbloggat här. Nåväl, lysande stjärnor är de båda två.

De ett hundra maskorna blev en tredjedel färre och jag gjorde två vridna varv i handleden. Ökar för tummen.