Bättre lycka i morgon förhoppningsvis

Ingen bok hade dykt upp, men det var väl ganska väntat. Får ägna mig åt någonting annat ikväll istället.

Mitt virkintresse började som sagt en vår i Schweiz tillsammans med kusin A. Han och jag hittade några killar och tjejer som hade hyrt en lägenhet i en by som heter Hospental. Byn är liten, har för mig att det bodde ungefär 300 personer där. Granne till hospental ligger Andermatt som då hade 1500 invånare och väldigt bra skidåkning. Där skulle vi spendera två månader. Det var en rolig blandning människor som bodde i vår lägenhet. 7 personer på 65 kvadrat blir ”gemytligt”. J som kom från Kalmar och gjorde sin andra säsong i alperna var den som introducerade mig till virkningens underbara värld. Mitt första projekt blev ett pannband. Efter det så det nästan bara mössor jag virkat.

På hösten något år efter vistelsen i Andermatt var jag och några kompisar uppe i Sälen på säsongsöppningen i Tandådalen. Naturligtvis hade jag med mig några mössor upp. På krogen  får jag helt plötsligt syn på Kask-Kaj och Kask-Sverre! Mina idoler! Jag springer hem till vår lägenhet i t-shirt (fick en rejäl förkylning, men det va det värt) rotar en stund tills jag hittar en mössa jag är nöjd med och sen springer jag tillbaka till krogen. Som tur är är dom kvar.

Kommer inte ihåg min öppningsreplik men den innefattade ordet idoler iallafall. Dom såg lite skeptiska ut sen drog jag fram mössan. Den blev noggrannt undersökt av två par kritiska ögon. Jag fick godkänt! Vi fortsatte prata garnsorter  och virktekniker en stund. Alltihop avslutades med en liten fotografering. Resultatet syns nedan.