Idag på dan så hade jag äntligen tänkt att det var dags att starta med den nya hobbyn. Två böcker hämtades ut på ICA igår och nu kunde ingenting gå fel. Eftersom jag normalt sett virkar mössor så hade jag inga riktigt små nålar för amigurumigubbar så jag passade på att svänga förbi Trassel på väg till en kompis. Alltid lika trevligt att snacka med Katrine.

Väl hemma så kommer grannen och knackar på och säger att det varit inbrott i våra förråd. Har sett att det är brytmärken i två dörrar i garaget tidigare, men nu har dom alltså tagit sig in i huset. Lite småobehagligt känns det. Mitt förråd hade klarat sig, men dom tre andra förråden hade dom varit på.

Suck!

Vad som är mitt är mitt och vad som är ditt är ditt och så låter vi varandras prylar va! Tänk  om alla tänkte så….

Dags att reda ut vilka andra grannar som är drabbade och försöka ta tag i detta.

Käkade middag med flickvännen och sen begav jag mig mot stan. SMSade grannen som satt på reasturangen Mäster Anders så jag åkte dit och snackade lite (läs: drack öl och champagne). ICA hade stängt när jag kom till stan så jag hann inte hämta ut bokpaketet från Bokus som äntligen dykt upp. Jag säger som dom gjorde i reklamfilmen: Du har ju hela helgen på dig. Nu äntligen ska jag få lära mig att virka andra saker än mössor och iPhonefodral

Igår hade jag storstilade planer på att virka ett iPhonefodral. När jag köpte telefonen för lite drygt ett år sedan så virkade jag ett par stycken. Som vanligt så va det någon kompis som tyckte det vore jätteroligt att ha ett iPhonefodral så jag gav bort dom. Men igår skulle jag göra ett nytt.

Då ringer grannen och tycker att jag ska dricka vin med dom. Så jag skyller på grannarna att det inte blev något fodral igår…

När jag började virka mössor var aldrig tanken att jag skulle sälja några. Vilken naiv tanke! Det dröjde inte så länge innan den första mössan var såld. Jag tänkte väl att det spelar ingen roll, jag gör en till med samma mönster fast i en annan färgkombination. Så blev den mössan såld också. Skulle tippa att jag gjort nästan 10 mössor med en älg på. Två av dessa personer mötte varandra ute på en promenad iförda lika dana mössor. Det resulterade i två roliga telefonsamtal senare på eftermiddagen. ”Jag mötte en som hade en lika dan mössa som jag. Vem va det?”

Idag har jag fixat med en mössa som jag från början gjorde till mig själv men min kollega O tjatade tills han fick köpa den. Katrine som har garnbutiken Trassel i Täby där jag då handlade mitt garn hävdar (med all rätt) att om man ska virka mössor ska dom göras i ullgarn. Men O tyckte att den kliade. Hur ska man lösa ett sånt problem. Kunden har alltid rätt! Så jag gick och köpte fulgarn på Åhlens med en hel del akryl i och virkade på ca fem  centimeter på mössan och vek in detta och tråcklade fast alltihop på insidan av mössan. Jag tyckte det blev ganska bra och jag hoppas att O blir nöjd när han får den i morgon. Mönstret har jag snott från en Powerpointmall vi har på jobbet. Motivet är  en världskarta. Passade även på att virka in en svensk flagga ovanför Sverige samt sy dit en flaggstång…

Funderade först på att sy dit en bit fleece på insidan men tyckte att virka va lättare. Hur hade ni löst problemet?

Jag är en periodare när det gäller handarbete. Av någon konstig anledning hade jag mycket mer tid åt virkningen när jag var arbetslös eller hängde månader i sträck i Alperna. Men det finns några inspirationskällor.

1. Första snön som kommer

2. En annalkande skidresa

3. Snooker på tv (Har ni inte testat måste ni bara göra det. Snooker är en jättebra virksport)

4. Blogga på kravallslöjd

Ingen bok hade dykt upp, men det var väl ganska väntat. Får ägna mig åt någonting annat ikväll istället.

Mitt virkintresse började som sagt en vår i Schweiz tillsammans med kusin A. Han och jag hittade några killar och tjejer som hade hyrt en lägenhet i en by som heter Hospental. Byn är liten, har för mig att det bodde ungefär 300 personer där. Granne till hospental ligger Andermatt som då hade 1500 invånare och väldigt bra skidåkning. Där skulle vi spendera två månader. Det var en rolig blandning människor som bodde i vår lägenhet. 7 personer på 65 kvadrat blir ”gemytligt”. J som kom från Kalmar och gjorde sin andra säsong i alperna var den som introducerade mig till virkningens underbara värld. Mitt första projekt blev ett pannband. Efter det så det nästan bara mössor jag virkat.

På hösten något år efter vistelsen i Andermatt var jag och några kompisar uppe i Sälen på säsongsöppningen i Tandådalen. Naturligtvis hade jag med mig några mössor upp. På krogen  får jag helt plötsligt syn på Kask-Kaj och Kask-Sverre! Mina idoler! Jag springer hem till vår lägenhet i t-shirt (fick en rejäl förkylning, men det va det värt) rotar en stund tills jag hittar en mössa jag är nöjd med och sen springer jag tillbaka till krogen. Som tur är är dom kvar.

Kommer inte ihåg min öppningsreplik men den innefattade ordet idoler iallafall. Dom såg lite skeptiska ut sen drog jag fram mössan. Den blev noggrannt undersökt av två par kritiska ögon. Jag fick godkänt! Vi fortsatte prata garnsorter  och virktekniker en stund. Alltihop avslutades med en liten fotografering. Resultatet syns nedan.

Nu får det vara färdigjobbat för idag. Dags att åka hem. Hoppas, hoppas hoppas att min amigurumibok har dykt upp.

Vintern har tagit Stockholm i ett järngrepp och jag gillar det! Satt i bilen på väg hem från Sälen igår och log. Vitt och ljust ute och träden fulla med snö, det är ingenting som vi är bortskämda med här i Stockholm. Faktum är att så fort jag ser snö så börjar jag le. Några exempel: satt och tittade på tv igår kväll och tittar ut genom fönstret och ser att det snöar. Börjar le. Kollade vädret i telefonen innan jag gick upp i morse. Dom sa snöfall och -8 grader. Jag log. Jag log även när jag kom ut genom porten och får andas in den rena (nåja, nästan iallafall) och klara luften.

Vadan denna fascination för snö? Jag älskar skidåkning. Försöker åka så mycket som möjligt. När man jobbar heltid är det svårt att hinna med att åka så mkt som jag vill, men ett par veckor om året hinner jag med. Att jag började med handarbete beror också på skidåkningen. Jag spenderade två månader i Schweiz 2005 och det var där jag kom i kontakt med virkningen.