Mormor Hanna

Det syns inte hur lång tid det har tagit, men det syns om det är välgjort, sa mormor Hanna och petade med bestämd hand upp de av något av barnen mödosamt hopknåpade stygnen. Brutalt kan tyckas, lite som pianoläraren som rappade sin elev över fingrarna när denne råkade komma åt fel tangent, men oj vilka duktiga brodöser de barnen blev. Ja åtminstone töserna, för det här var i en tid då gossar inte förväntades ägna sig åt textilslöjd. Kraven på det de hade för händer var dock minst lika höga.

Hon var en enastående kvinna, min mormor. Bara det faktum att hon, utöver de tre ensamma barnen, födde tre tvillingpar, gör henne unik. 9 barn födda under en 17 årsperiod, låter kanske inte så farligt. Om man istället betänker att de 7 första var födda inom en period av 8 år, känns det, åtminstone för mig, något mer ansträngt. Vid sidan av barnen var hon lantbrukarhustru, husmor, litterärt intresserad och synnerligen mångkunnig i textilt hantverk. När jag tycker att jag har svårt att hinna med allt jag vill, så brukar jag tänka på allt som hon var tvungen att hinna med …utan snabbköp, disk- och tvättmaskin, dammsugare, symaskin, matberedare, elvisp, ”you name it”. Att klara sig utan alla de hjälpmedel som de flesta av oss idag tar för givna. Hon behövde förstås inte ”curla” sina barn till träningar och aktiviteter kors och tvärs. Undrar just hur det skulle ha sett ut? Aktivera sig gjorde de säkerligen utmärkt på egen hand, de var ju nästan ett fotbollslag. Det hon framför allt klarade sig utan var dagens oändliga multimedia-park. Hon ödslade aldrig bort sin tid på surfande och tv-tittande, det aldrig sinande informationsflödet. Däri ligger den stora skillnaden och den får mig faktiskt att skämmas en smula när jag tänker att jag ”inte hinner”.