En unik idé?

Det där kan jag göra själv! Jag tror många här känner igen den frasen. Har man flinka fingrar är det roligare att göra själv, än att lägga ut sedlar och slantar på något som kanske massproducerats utan kärlek. Man kan få det billigare, men man får framförallt bestämma material, färg och form själv.

Jag, som designstudent, skulle naturligtvis kunna bli lite orolig. Hur ska jag kunna tjäna brödssmulor, om jag bara blir kopierad hela tiden?

På vissa designskolor råder kallt krig studenterna emellan. Jag har hört ruskiga historier om hur prototyper förstörts, oskadliggjorts, så fort deras designer vänt ryggen till. Skisser görs med nervösa blickar över axeln. Allt måste skyddas från fienden. Som tur är är atmosfären på min skola helt annan – här hjälps vi åt, delar med oss och inspireras. Ännu har jag inte sett två likadana projekt.

Är idéer fria eller kan de bli stöldgods? Är det att inspireras eller fuska, att ta del av någon annans glödlampssken?

Det handlar om ödmjukhet tycker jag. Om man inser att mycket redan är gjort, att de idéer man får inte uppkommer som ur en big bang, utan snarare genom en reinkarnation, blir det mycket enklare att låta sina egna idéer springa fria.

Så inget är unikt, eller? Nja, man måste ju också lita på att man har något att tillföra, att resultatet inte blir det samma om någon annan gör det. Om du gestaltar idéen väl, skapar omsorgsfullt, med andras väl och ve i tanken, då kanske den eventuella, billiga kopian inte har lika mycket att komma med. Och eventuella kunder kanske väljer att köpa din produkt, precis som den är.