Så har min sista termin börjat. Tre år går fort. Känner mig inte alls redo att gå ut i arbetslivet, göra skarpa projekt och uppträda som om jag är fullfjädrad. Jag vill ligga kvar i puppan och växa till lite mer.

Men även om jag skulle läsa vidare nu, går det inte att komma ifrån den första, gröna tiden. Den kommer någon gång ändå. Det gäller väl för de flesta nyexaminerade, oavsett yrke. Det känns ovant och otryggt att plötsligt inte ha en skola i ryggen, att allt är på riktigt. Man vill ta sina yrkeskläder direkt ur torktumlaren, ljuvligt varma, men det går inte – man måste värma dem själv, med några svettiga år.

Det blir till att stappla ut på bambiisen. Usch för verkligheten – osäkra verkligheten…

… äventyrliga, spännande verkligheten. 

—

Just nu är det examensprojekt och tillhörande uppsats som gäller. Ämnet är hållbar matlagning och jag inspireras mycket av hemkunskapsboken och andra ”präktigheter”. Jag har insett att trots att matlagning är väldigt populärt nu för tiden, så har det gamla hantverket i att hushålla försvunnit. Är det någon som har snappat upp några smarta, energi- eller råvarusparande husmorstips?

Imorgon reser jag bort på bröllop. Jag räknar med att avsluta min bloggvecka med ett inlägg på söndagkväll, men garderar mig för diverse planändringar och tackar redan nu för dessa dagar.

Jag har en del möbler från ett stort småländskt möbelföretag. Billy, Alex, Robin. Det är jag och grabbarna. (Är möbler i maskulinum på IKEA? Kvinnliga namn hittar jag bara på textilavdelningen. Hårt och mjukt. Gulligt.)

Brukar säga att jag ska fasa ut dem. Fylla på med secondhandfynd och egensnickrat, göra det lite personligare.

Hamnade av en slump på denna sida. Instruktioner på hur man kan hacka IKEA-prylar. Jämför gärna detta med gårdagens ämne!

Det där kan jag göra själv! Jag tror många här känner igen den frasen. Har man flinka fingrar är det roligare att göra själv, än att lägga ut sedlar och slantar på något som kanske massproducerats utan kärlek. Man kan få det billigare, men man får framförallt bestämma material, färg och form själv.

Jag, som designstudent, skulle naturligtvis kunna bli lite orolig. Hur ska jag kunna tjäna brödssmulor, om jag bara blir kopierad hela tiden?

På vissa designskolor råder kallt krig studenterna emellan. Jag har hört ruskiga historier om hur prototyper förstörts, oskadliggjorts, så fort deras designer vänt ryggen till. Skisser görs med nervösa blickar över axeln. Allt måste skyddas från fienden. Som tur är är atmosfären på min skola helt annan – här hjälps vi åt, delar med oss och inspireras. Ännu har jag inte sett två likadana projekt.

Är idéer fria eller kan de bli stöldgods? Är det att inspireras eller fuska, att ta del av någon annans glödlampssken?

Det handlar om ödmjukhet tycker jag. Om man inser att mycket redan är gjort, att de idéer man får inte uppkommer som ur en big bang, utan snarare genom en reinkarnation, blir det mycket enklare att låta sina egna idéer springa fria.

Så inget är unikt, eller? Nja, man måste ju också lita på att man har något att tillföra, att resultatet inte blir det samma om någon annan gör det. Om du gestaltar idéen väl, skapar omsorgsfullt, med andras väl och ve i tanken, då kanske den eventuella, billiga kopian inte har lika mycket att komma med. Och eventuella kunder kanske väljer att köpa din produkt, precis som den är.

Jonny nämnde något intressant i sin kommentar här nedanför. Låt mig citera!

”Jag ”lider” av samma åkomma, är som mest produktiv nånstans mellan 12-03 vilket funkar dåligt i kombination med jobb, men på jobbet så får jag ju saker gjort även på dagen så jag antar att det skulle funka om jag inte var hemma.”

Det är nog just det – det är bara hemma jag inte får något gjort på dagen. På rätt plats gör jag, oavsett tidpunkt.

På skolan har vi varsin arbetsplats. En omåttlig lyx kanske vissa universitetsstudenter tycker, men det är verkligen ett måste för oss. Skärknivar, pennor, linjaler i olika former, limpistoler och annat livsviktigt material måste förvaras. Påbörjat arbete måste få lämnas liggande vid dagens slut, för att man ska kunna fortsätta nästa dag, där man slutade.

Jag har en dröm om ett välstrukturerat kontor med skisslådor, pärmar, fack och anslagstavlor (tänk IKEA-katalogen ungefär). Var sak har sin smarta plats och skrivbordet ska bara täckas av det jag jobbar med just för stunden.

Detta är alltså drömmen – verkligheten ser lite annorlunda ut. I min lägenhet har jag en mindre arbetsplats under snedtaket. Jag har en hylla på väggen, där skrivare och diverse datorrelaterade saker står, en gammal blomkruka som fungerar som penn- och penselställ och en hurts under bordet som erbjuder en hel del förvaring. Problemet är att lådorna inte används till fullo. Skrivytan belamras i nuläget av gamla skisser, sladdar, sysaker.

Kreativ kaos i all ära, men personligen känner jag att jag måste ha utrymme när jag ska skapa. Både utrymme för händerna och för tanken. Därför: inga distraherande pappershögar!

En rejäl uppstädning av arbetsplatsen brukar innebära ny energi och nya idéer, men ibland händer det att jag fuskar och flyttar till en ny, ostökig plats. Klasskompisens tillfälligt tomma skrivbord, matbordet eller kanske golvet?

Ja, golv inbjuder i alla fall mig. När jag gjorde arbetsproverna till min nuvarande utbildning satt jag i mitt stora, relativt tomma vardagsrum och bredde ut mig. I höstas, när jag läste en kurs i möbeldesign, spenderade jag ett antal kvällar på golvet, tillsammans med tejprullar och fullstora pappmodeller.

En bra plats är oumbärlig, men en annan viktig faktor är sällskapet. Ibland behöver man vara i en omväxlande och livlig miljö för sätta fart på sig själv. Ibland kan man bara behöva lite bakgrundsljud, som förrymda toner ur någons hörlurar, pennskrap och händer som sopar undan suddrester. Stämningen i rummet blir lite som ett kollektivt batteri att dra energi ur, tät av kreativitet.

Jag har nyss vaknat för femte och sista gången idag. Var tvungen att gå upp till slut. Lite för sent äter jag frukost, lite för sent letar jag kläder i den stora, nytvättade högen.

Det blir lätt så här. Jag tycker om kvällar och nätter. Det kan nämligen gå en hel dag utan att jag får något speciellt gjort, men när klockan börjar bli sju, då plötsligt kan jag sätta igång.

Idag får jag se till att få något gjort redan på förmiddagen – nu jag ska rusa till min samåkarbil och projektera inför exjobbet.

Hur ser er kreativa dygnsrytm ut?