Slöjd?

Hej på självaste kvinnodagen!

Här sitter jag och försöker bloggaloss, men min hund, snart tretton, tycker det är en dålig idé.  Hon vill ut och skåda den sista snön och de första snödropparna.

Idag är annars en ganska lugn dag, en start på en intensiv vecka som jag får förtälja om efterhand tror jag, annars kanske det blir rörigt i blogglådan.

Jag som var rätt liten på 70-talet har en den tidens syn på slöjd i min skalle, som brottas mot den nya, tycker jag, roligare synen. På 70- talet ägnade vi oss mycket åt att plocka svamp o färga garn, batiktröjor med Che Guevaras fejs infärgat i vax, potatisstämplar, och jag sydde min egen Palestinasjal. Det var dyrt med de äkta-dyrt att se ut som en fattig radikal. Jag hade näbbstövlar ända tills jag en dag fastnade med lädersnörena i stans enda rulltrappa framför parfymshoppen, och kanske såg ett annat perspektiv på saker och ting. Väldigt pinsamt när man var typ 14.

Men det är fascinerande det där med handarbete. Jag har i många år bedrivit ett Möbelmåleri, där jag arbetar mycket med lasyrer och tekniker som ådring och marmorering t ex.  Det kan ta lång tid mellan att man gör vissa saker, en typ av teknik, och då tror jag ofta att det där har jag glömt hur man gjorde…Så går man och drar på det, tills jag tvingar mig att göra det. Och då, hör och häpna, bara går det av sig självt.

Funderade mycket länge på hur det där egentligen fungerade, hur det kom sig att jag mindes. Så en dag efter en helt annan kurs hade vi avslutning på en lokal pub, och jag vågade fråga en konstprofessor om saken. Han sa: ”Carin, det dina händer gjort många gånger kan de nästan upprepa automatiskt, det är inte konstigare än att du kan skala en apelsin, eller sköta ett toalettbesök, utan att du egentligen tänker på det”. Vad skönt med en logisk förklaring! Men det funkar inte på samma sätt med skidåkning, fast det har nog mer att göra med kroppstyngdens omfördelning som sker efter några års frånvaro från backarna. Naturlagarna. Men händerna, de kan man lita på!

Allting ska ju handla om mat nuförtiden, på teve och överallt annars. Jag är helt värdelös på matlagning, mycket för att maken är kock. Vi har en otrolig bok som heter ”Die Österreichische Küche” av Lotte Scheibenpflug  tryckt 1976. Jag skulle kunna citera ur den, för att visa god vilja och verka modern…men jag väntar nog helst.

Jag kan ialla fall säga vad som e dagens hos maken på Ölhallen! Kåldolmar, gräddsås och kokt potatis. Eller Isterband med stuvad potatis.