Frid och fröjd?

Jag är inte född i Österrike, Saltsjöbaden eller Moheda som resten av familjen, utan jag föddes i ”Sockerbagaren som bor i stadens” hus i Karlshamn. Alice Tegnérs sockerbagare i visan om honom. Jag gick dit häromdan för att se om jag kände igen den gamla innergården, jag var bara drygt 2 när vi flyttade därifrån. Kände igen det från foton, men inte i minnet. Däremot när jag gick runt hörnet om kvarteret rusade plötsligt lyckan upp i hjärnan när jag såg en helt anonym dörr, och jag kom plötsligt ihåg att där låg en godisbutik! Sådan kapacitet har hjärnan att komma ihåg dofter och smaker, särskilt goda, och därmed är den överlägsen kanske t om minnet som sitter i händerna? Eller kanske inte, för händerna var snabbt där och ryckte frenetiskt i handtaget…

Jag håller på att jobba med ljusförslag på tema Alice Tegnér, och även andra lekfulla interaktiva utsmyckningar som kan roa barn och glada vuxna, det är därför jag rotar lite i det förgångna. Vi har lyckats att få glasstenarna att reagera på rörelse, så att motiven aktiveras när man går förbi dem. Så småningom ska de också kunna reagera på ljud, så när man t ex sjunger en stump så aktiveras glasgatustenarna. Det kan bli både vackert och roligt tror jag.

Ibland lägger vi musik direkt till ljusinstallationerna, det ger en extra dimension, och så är det ju roligt att göra saker tillsammans  med glada kreativa människor. I sommar gör jag, Anton Ingvarsson och Niklas Gagner en ljud-och ljusinstallation i en gammal järnvägstunnel i Karlskrona när de har VIVA festival 1-2 augusti. Då skriver de fantastisk musik, så vi bygger upp en stämning som gläder många sinnen hoppas vi. Har ni vägarna förbi så passa på att få lite tunnelseende som hjärnan kanske kan minnas länge.

Att mixa och blanda olika kulturformer-musik, teater, konst, film, dans, rock, jazz, såpbubblor är kul och också nödvändigt tror jag, särskilt i mindre städer där för ”smala” kulturyttringar och arrangemang riskerar att få för liten publik annars. Men det kräver förstås lite nyfikenhet och generositet  att släppa in andra än närmaste grannen och moster Bettan typ.

Oj vad en vecka går fort! Nu ska jag stänga min Bloggalåda för denna gång. Hoppas vi ses i vimlet!

Ut nu och möt våren och sprid era fina alster frikostigt över nejderna! Frid och fröjd och mera slöjd!

Önskar/ Carin Pleininger