Industriantikvarie på småvägar

Världens roligaste jobb? Jag sitter nästan dagligen på Göteborgs museum och sorterar i deras gamla arkiv från Industrimuseet. Idag har jag gått igenom en bråkdel av industrifotografen Sven Sjöstedts fotografier från 30-, 40- och 50-talen. Kan inte tänka mig nåt mer spännande och det måste vara det allra bästa sätt att lära sig mer om Göteborgs industrihistoria. Det har funnits mycket textilfabriker i Göteborg och även om jag sett det förr kan jag inte låta bli att haja till varje gång jag ser dessa salar fulla av män och kvinnor vid mekaniska vävstolar eller bandflätningsmaskiner – trådar och remmar åt alla håll. I Göteborg finns en mycket välbevarad textilfabrik nästan mitt inne i staden – Göteborgs Remfabrik. Får ni tillfälle så har de visningar på måndagar kl 18.00 och det är väl värt ett besök. När de sätter igång en högljudd vävstol i en sal full av vävstolar så kan man nästan föreställa sig vilket oväsen det måste ha varit när alla var igång samtidigt!

Vilket påminner mig om min förvåning vid ett besök mycket längre norrut nämligen på Ångsågen i Drängsmark uppåt Piteåtrakten. Jag hade föreställt mig att en ångdriven ramsåg var ett bullrande ståhej men där svischade både maskinen och sågbladen tysta fram med små pust och ett pys och ut kom fina furuplankor av bästa kvalitet. Härtill kommer faktiskt en av mina fasta övertygelser som industriantikvarie, eller tja industriarvsnörd – nämligen att det är först när det rör sig, pyser, ryker, tjuter eller dammar som vi verkligen kan förflytta oss tillbaka i tiden och få den aha-upplevelsen som så sällan är fallet med historia eller museum idag. Industriarvet för mig är ofta oväntat och otroligt vacker, inget grått och dammigt fyllt av namn och årtal. Men då måste man ut i verkligheten på Sveriges många krokiga småvägar…