Trasslet i gamla filtar

Tvärs över Sverige från Göteborg räknat, rakt österut i närheten av Kisa, ligger en gammal nedlagd vaddfabrik. En damm gav en gång i tiden någon enstaka fallmeter till en turbin och med rörelsen från vattenkraften och turbinen så drevs alla textilmaskiner i den gamla timrade byggnaden. Idag har bland andra dotter och dotterdotter till den kvinna som en gång i tiden drev fabriken drivit ett bevarandearbete och vaddfabriken är nu ett av många arbetslivsmuseer i Sverige som teoretiskt sett, efter smärre reparationer, faktiskt skulle kunna visas i drift.

Produktionen bestod framförallt av flock till möbelstoppning, täcken och liknande samt vadd, t.ex limvadd, stickyllevadd och fetvadd. Lump revs i rivmaskiner och kardades i kardmaskiner till ”flock” som är det trassel man hittar i gamla stoppade filtar (ni vet de blanka vinröda täckena eller de med det klassiska ljusblå-vita mönstret, de som alltid är så tunga som man får hos farmor). Limvadd var en vadd som doppades i lim och hängdes på tork för att stelna. Tydligen användes detta i konfektionsindustrin (till vad har jag inte förstått än…). Råvaran var cellull, ett pappersliknande vitt material som kan liknas vid föregångare till nylon.

Tänkt vad man kunde göra utan elkraft!

Tillsammans med kollegan Bengt Spade sprang jag runt och letade efter dämningsmärken och mätte upp fasaderna i höstas och ibland när min egenföretagarekonomin känns för skral brukar jag påminna mig om att det är värt allt slit för att bara att få komma runt och se alla dessa fantastiska småindustrier och småhus och byar jag som industriantikvarie får se under mina resor. Sverige är min arbetsplats och jag har besöksmål nog för ett tvåhundra år långt liv med mitt nördiga specialintresse och ett så stort och avlångt land. Vem har tid att resa utomlands då? Kanske var det för att det var ett så fantastiskt väder…men jag tänker ändå på vaddfabriken i Kölefors som en av de vackraste platserna jag varit på länge. (…och på kafferasten passade vi på att fotografera tågstationen Slätmon i höstguld).

Har du vägarna förbi Kisa är vaddfabriken ett varmt rekommenderat besök. Du hittar dem via arbetslivsmuseernas samarbetsorganisation – Arbetssam, och i Arbetsams katalog hittar du förresten hundratals besöksvärda arbetslivsmuseer runt om i Sverige. De flesta drivs ideellt och öppettiderna är sporadiska. Ringer man innan brukar de däremot bli stolta och glada över att få visa upp sitt museum. Många arbetslivsmuseer är dåliga på att ta betalt men eftersom det är ett fantastiskt bevarandearbete de lägger ner ideellt tycker jag att vi ska se till att ge dem ordentligt betalt för visningar. Det är väl investerade pengar i Svenskt kulturarv!